Här är halsbandet och en närbild på klänningens stråveck och dekorsömmar.
Nedan syns hela klänningen med och utan skrivmaskin.
Och sen den rödrutiga varianten med speciella ärmar.
Jag letade bland gamla bilder för att kunna visa hur det såg ut förut. Det var svårt att hitta. Man tänker inte på att ta kort på det vardagliga. Det känns alltför alldagligt när det sker och man tänker inte på att det också är saker man gärna vill kunna se tillbaka på. Jaja, här är en pingismatch från 2011 där man ser lite av busrummet:
Man ser det gula furugolvet som jag alltid ogillat. Man ser också den trista, vita strukturtapeten. Den var inte original och kanske ändå bättre än från början då väggarna var målade i grönt OCH orange. Vilken härligt färgkombination, tyckte man på 70-talet.
Här håller Sven på med att lägga ny betong för att få ett jämnt golv. Det var länge sen han gjorde det och det är han glad för. Här kan man se den orangea färgen på två av väggarna. De andra var alltså gröna och det kan man skymta längst ner vid golvet.
Och här har vi det färdiga rummet från ena och från andra hållet:
Här har vi en hylla med diverse träningsutrustning och partyhögtalaren bredvid.
Nedan syns väggen med ribbstol, spegel och matta. Mattan är där som underlag när man vill göra saker mot väggen (stå på händer eller gå ner i brygga till exempel). Det var ett läskigt moment att klistra upp den, men det gick bra.
Efter museet åkte vi till Tower Bridge för att klättra upp och gå däruppe där pilen är.
Vi åt Black Daal, alltså linsgryta. Den smakade lite för mycket kanel för min smak. Jag är inte så förtjust i kanel i mat. Den var okej, men inget jag kommer att beställa igen.
Vi åt också Prawn Pathia, marinerade, grillade räkor i en ganska stark sås. Det var gott.
Sen tog vi en glass på väg till stationen och tog expresståget till Stansted. Vi siktade på att vara på flygplatsen i god tid då det tog 40 minuter att ta sig genom säkerhetskontrollen förra gången. Den här gången tog det 10 minuter, men skönt att inte behöva stressa. När vi till slut kom hem var det mitt i natten. Jag tackade mig själv för att jag varit smart och inte bokat in någon patient på måndagen.
Det blev full english breakfast. För mig med kött och stekta ägg. Utan kött och med pocherade ägg för Nelly.
Den var väldigt bra. Smart att ha bönorna i en egen, liten skål. Tomatsåsen hade en extra god smak. Champinjonerna var också uppiffade med vitlök och örter. Och lite oxalis, tror jag det är, på äggen.
Efter frukost promenerade vi till Trafalgar Square och National Gallery. Vi började i shoppen för att inte behöva känna oss stressade där. Jag köpte bland annat en penna och ett par strumpor.
Sen tittade vi på lite konst tills vi kände att vi inte kunde ta in mer. Nästa gång ska jag ta en audio guide. Man går förbi en massa tavlor utan att riktigt se dem och förstå att de är fina eller intressanta.
Här är i alla fall några tavlor jag fastnade för denna gång:
Nelly köpte en magnet med skogsmotiv i shoppen och vi hittade den tavlan bredvid en av mina favoriter.
Kullarna är The Kein Valley with the Bluemlisalp massif, målad av Ferdinand Hodler 1902.
Det är inte bara tavlorna utan också byggnaden som är fin att se på. Här har vi lite golv:
På kvällen var det dags för musikal. Den här gången en ganska ny med musik av Elton John. Har man sett filmen vet man vad den handlade om.
Vi hade bra platser på balkongen och inledde med ett glad engelskt bubbel. Vi tog en liten paus på hotellet innan. Dominion Theatre, där musikalen spelas, ligger bara några minuter från hotellet, så naturligtvis kom vi i senaste laget och det var på håret att vi han köpa vår dryck.
Musikalen får 8/10. Det var verkligen en musikal med stora sång-och dansnummer. Musiken var bra, sång-och dansinsatserna fantastiska. Jätteroligt med alla klädbyten. Men om Billy Elliot får 10, kan inte den här få det också, för storyn är inte lika engagerande.
Här är lite från några av sångerna:
Efter lunchen gick vi till Covent Garden och tillbaka till transportmuseet. Nelly ville nämligen också ha en kudde. Sen gick vi runt lite, bland annat till Tatty Devine, en smyckeaffär där jag hittade ett halsband föreställande en röd skrivmaskin. Priserna var lägre än om man beställer från Sverige, kanske för att man klarar sig undan tullavgift?
Vi gick också till Liberty. De hade 20% på det mesta, så det var ju bra! jag hade sett ut några tyger jag trodde att jag ville ha, men en del fanns inte inne och de som fanns kändes inte riktigt rätt. Två av dem valde jag i en annan färgställning och så hittade jag ett tyg jag nog inte valt på nätet. Det är ändå bra att se saker på riktigt innan man handlar.
Det var så många som var ute och joggade längs Themsen, så jag funderade på om det var något lopp. Vi kom fram till att de bara var vanliga joggare eftersom de inte hade nummerlappar.
Vi promenerade till Embankment Pier och därifrån tog vi färjan tillbaka för att komma till Borough Market. Det var tydligen grejen man skulle göra idag, för det var så mycket folk där. Restaurangen där vi åt lunch var däremot lugn. De flesta kanske inte vill äta lunch redan vid elva.
För oss var det en bra planering inför eftermiddagens afternoon tea.
Idag gick vi upp tidigt för att gå till kyrkan. Vi hade bokat inträde till St Pauls Cathedral 8.30. Så tidigt på en lördag var tydligen inte många andra uppe. Så här såg det ut på tunnelbanestationen där vi gick av:
Här är en mystisk panoramabild där man ser alldeles för mycket tak på en gång. Kyrkan var väldigt tjusig, något annat kan man inte säga. Och väldigt stor. Jag föredrar nog ändå den romanska stilen i Lunds domkyrka (fick googla detta, man kan ju tro att den är gotisk).
Nedan sitter Nelly och jag i lite fina stennischer och sen syns skylten vid trappan till kryptan.
Den stora behållningen var att ta de 528 trappstegen upp förbi Wispering Gallery och Stone Gallery till Golden Gallery. Då står man på toppen av domen och har fin utsikt över London.
