Ullahau naturreservat

Efter badet blev det middag på Strandcaféet. Där var det trevligt med en trubadur som spelade för oss. Jag åt spagetti Bolognese. 

 

Sen gick vi en kvällspromenad i Ullahau naturreservat. Det är en enorm sanddyn utan Gotlands vanliga kalk, vilket gör att naturen är annorlunda här. Ullahau bildades under 1700-talet på Norra Fårö och började hotfullt vandra söderut med en hastighet av 3 meter om året. Sanddynerna kunde bli 15 meter höga och hotade både skog och mark. Men då ryckte Marcus Larsson in (ja, eller under 1800-talets andra hälft) och planterade stora mängder tall och gräs (sandrör) och nu ligger sanddynen still. 
Vid parkeringen fanns en minnessten med texten: Marcus Larsson, 1855-1941, Att binda flygsanden på Ulla Hau blev hans livsverk.

Det var väldigt speciellt att pulsa runt i sand i en tallskog. Och väldigt vackert med all renlav som också växte där. 

I sanden bodde det myrlejon. De har små gropar där de gömmer sig under sanden i botten. När en myra "ramlar ner" (de vi såg hade fått lite hjälp att hamna i gropen, kan man säga) sticker myrlejonet ut en klo, eller vad det nu är de har, och sliter ner myran under sanden. 
Det finns ett myrlejon på den inklippta bilden, men det är svårt att se då det är litet, sandigt och i samma färg som allt annat på bilden.

Sen var det kväll i huset igen. Här sitter Nora vid altankanten och dinglar med benen.