Dags att åka hem

 Den här morgonen var det dags att ta båten tillbaka till fastlandet igen. Här har vi en tjej klädd för uppdraget.

Vi åt lunch på Tre systrars kök i Oskarshamn. Min mat var supergod!
Sen åkte vi hemåt via Landhs Kroatorpet i Huskvarna. Där fick Nora en sockerfri chokladbiskvi. Mums!

 Väl hemma kunde jag beundra mina inköp. Jag köpte ett lammskinn, att sitta på i soffan, från  Gisslause lammgård. Det känns fint att veta var det har bott någonstans. Från Design och hantverk Gotland köpte jag lite ullgarn. Jag ville gärna ha garn från Gotlandsfår, samma som mitt lammskinn. Det fanns bara i naturvitt och olika grå nyanser. Grått är nu inte min färg, men i kombination med de lila garnerna tror jag att det blir fint. Jag köpte också te och så ett champagneglas i andrasortering från Visby Glasblåseri.

Gamla Masters och ringmuren

 Vi hyrde en central lägenhet i Visby. Efter incheckning gick vi till restaurang Gamla Masters för middag (huset till höger på bilden nedan). 

Isak och Nelly tog varsin lokal öl. Jag tog vin till min smörstekta rödtunga.

Sen tog vi en promenad runt ringmuren. Då går man lite utanför och innanför muren. Det finns många mysiga gator i Visby.

Ringmuren började byggas 1250. Det är Nordeuropas äldsta bevarade stadsmur (jag har försökt hitta vilken som då är Europas äldsta stadsmur, men har inte lyckats med det). 

En del har hus vars ena vägg är en bit ringmur. Hur coolt är det? 

Vilopaus vid havet.

Vi åt inte efterrätt på restaurangen, så när vi kom fram till Glassmagasinet i Visby hamn var det läge för glass. Med 319 olika smaker är de Europas största glassbar. Jag tog en bägare med Limoncello-glass och yoghurtglass med körsbär. Det var mycket gott! 

Rosor och Ruiner

Jag hittade min gata, Sanka Katarinagatan. Gatuskyltarna i Visby är fina, se nedan. Franciskanerorden byggde här en kyrka 1233, som förbättrades och byggdes ut en del fram till 1412. Den helgades åt Sankta Katarina, som kallas Karin i Sverige, därför Sankta Karins kyrkoruin. Kyrkan har förfallit sen reformationen på 1500-talet, men på 1880-talet började man jobba för att bevara och restaurera ruinerna.

Murni framför rosor. 

 

Nedan skulle jag bara ta kort på en fin fasad med matchande rosor, men det dök upp någon.

Mot Visby!

 Den här morgonen var det dags att städa i ordning för att lämna huset på Fårö.

Vi tog återigen vägen om  Sylvis döttrar. 

Nelly behövde prova saffranspannkaka. Jag tog en vinbärspaj, Vi handlade ju där även igår, diverse fikabröd, alla väldigt goda. Jag köpte bland annat 7 sorters minikakor.

Efter detta åkte vi söderut mot Visby. På vägen stannade vi vid Design & Hantverk Gotland. Isak hade planerat att köpa Gotlandsull till en tröja till sig själv. Jag passade också på att köpa lite garn. Framme i Visby åt vi lunch på Crêperie och logi, det lilla, gula huset nedan.

Jag åt en galette med skinka och ägg igen. Denna gång med creme fraiche, mums! Jag älskar creme fraiche!

Sen tog vi en promenad genom stan. Vi handlade te här:

 Roligt namn och skyltning på en garnaffär.

Middag på Bläse bistro

 Bläse bistro ligger i Bläse kalkbruk som numera är ett museum. Vi hade, liksom vid tidigare middagar förberett med bordsbokning. Rimligt då man hört mycket om att det är trångt på Gotland på sommaren. Nu verkade det som säsongen inte riktigt kommit igång och det var ännu ganska tomt på många av restaurangerna. Jag valde fish and chips på denna restaurang. Servitrisen talade innan om att deras var en av de bättre, men där kan jag inte hålla med henne. Den var okej, inte mer, men kanske är jag bortskämd med att äta fish and chips i London. 

Sen åkte vi hem och tog det lugnt i huset. Kolla, här är Paddy!

Blå Lagunen

 Efter lunch åkte vi till Blå Lagunen för att bada. Inte för att det var något vidare värst badväder, mulet och blåsigt, men nu var det planen. Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk. Varför ska man bada i en insjö på en ö? Sjön ligger i ett naturreservat som heter Bästeträsk och inte ens det bästa träsket är väl så lockande. Men tydligen är det så på Gotland att de kallar sjö för träsk. 

Blå Lagunen är inte sjön Bästeträsk utan ett nerlagt kalkbrott som var klart värt ett besök med sitt klara, fina vatten. En fördel med att bada denna dag var att det knappt var någon annan där och badade. Jag kan tänka mig att det är ganska packat en fin sommardag i juli. Av oss var det bara jag som badade. Efter tio iskalla simtag var det riktigt skönt och jag var i en bra stund. 

Sen tog vi en promenad runt sjön före middagen. 

Gisslause lammgård

 Efter frukost och förberedelser åkte vi söderut, till Storön, som Fåröborna kallar Gotland. Först tog vi en avstickare till Sylvis döttrar för att köpa fika, men mer om det i ett annat inlägg. 

Vi åkte till Gisslause lammgård. Först kom vi lite för tidigt. Det kom en väldigt entusiastisk border collie och hälsade på oss och sen lammbonden som sa att vi fick komma tillbaka lite senare. Det gjorde vi och då fick vi mata lammen. De har ganska många lamm på gården och varje år är det några som behöver flaskmatas, så det fick vi hjälpa till med.

Sen åkte vi och åt lunch på På Ängen där de hade tacos. Jag åt Birria tacos vilket är köttacos med buljong. Det var en ganska kall och blåsig dag. Perfekt med dessa väldigt varma tacos som inte hann kallna trots blåsten. 

Ullahau naturreservat

Efter badet blev det middag på Strandcaféet. Där var det trevligt med en trubadur som spelade för oss. Jag åt spagetti Bolognese. 

 

Sen gick vi en kvällspromenad i Ullahau naturreservat. Det är en enorm sanddyn utan Gotlands vanliga kalk, vilket gör att naturen är annorlunda här. Ullahau bildades under 1700-talet på Norra Fårö och började hotfullt vandra söderut med en hastighet av 3 meter om året. Sanddynerna kunde bli 15 meter höga och hotade både skog och mark. Men då ryckte Marcus Larsson in (ja, eller under 1800-talets andra hälft) och planterade stora mängder tall och gräs (sandrör) och nu ligger sanddynen still. 
Vid parkeringen fanns en minnessten med texten: Marcus Larsson, 1855-1941, Att binda flygsanden på Ulla Hau blev hans livsverk.

Det var väldigt speciellt att pulsa runt i sand i en tallskog. Och väldigt vackert med all renlav som också växte där. 

I sanden bodde det myrlejon. De har små gropar där de gömmer sig under sanden i botten. När en myra "ramlar ner" (de vi såg hade fått lite hjälp att hamna i gropen, kan man säga) sticker myrlejonet ut en klo, eller vad det nu är de har, och sliter ner myran under sanden. 
Det finns ett myrlejon på den inklippta bilden, men det är svårt att se då det är litet, sandigt och i samma färg som allt annat på bilden.

Sen var det kväll i huset igen. Här sitter Nora vid altankanten och dinglar med benen.

Sudersand

Efter lunch åkte vi till Fårö krukmakeri. Murni undrade om man kunde köpa lera av dem, men det visade sig att de inte använde Gotlandslera utan "importerade" lera från Göteborgstrakten. Sen var det dags för att gå och bada. Vi åkte till Sudersand som är en lång och populär sandstrand. På väg ner till stranden fanns en camping och en liten marknad med försäljning av saker som behövs på stranden. Faster Nelly köpte ett par solglasögon till Nora. Nelly och Isak köpte också t-shirts med Fårö-logga. 

Titta så fin Nora är i sina badkläder och solglasögon!

Nora tyckte att det var jättekul i vattnet och ville egentligen plaska mera fast hon frös. Men det är tröttsamt med så här mycket äventyr, så sen behövdes en lur.

Vattnet var ganska kallt, men efter ett par minuter vande man sig och då gick det bra att vara i och simma ett litet tag. 
 

Crêpes till lunch

Sen var det dags för lunch på Crêperie Tati, eller Kutens bensin, som är en gammal, nedlagd bensinmack och bilkyrkogård med bilar som varit här så länge att de nästan återgått till naturen.

Jag åt en god galette med skinka och ägg.

Lokalen var inredd i lite skrotig 50-talsstil och passande rock spelades i högtalarna. 

 De andra tog även en efterrättscrêpe, här med saffransglass, som en blinkning till Gotländsk saffranspannkaka. 

Här har jag tagit en bild där juxtapositionen mellan de aggressiva bomberna och den pittoreska, röda stugan avser att väcka funderingar kring livets förgänglighet och vikten av att ta vara på de små glädjeämnena i livet.

Digerhuvud

 Sen blev det lite fler raukar, i Digerhuvud naturreservat. 

Om ni undrar hur raukarna har bildats, så hände det efter den senaste istiden, för drygt 10000 år sen. Gotland låg då under vatten och höjde sig när det slapp isens tyngd. Där land och hav möttes, nöttes berget ner. Det som blev kvar var de starka lämningarna från de gamla korallreven, så det är Gotlands ursprung vid ekvatorn som syns i raukarna.

Här poserar jag med lite yoga och bakom mig syns två linslusar som också ville vara med.