fredag 28 februari 2020

En rund filt

Eller faktiskt "den runda filten".


Ett väldigt roligt stickprojekt där man börjar i mitten och fortsätter sticka tills man är nöjd med storleken. I mönstret finns det också med några slags prickar, men jag valde bort dem eftersom jag tycker att det räcker med meleringen och randmönstret som garnet ger. Den är stickad med två trådar, mest fabel och så lite annat melerat garn som också råkade finnas hemma. Fram till det lila är den enbart stickad med restgarner. Då tyckte jag att det var tråkigt att jag tydligen hade stickat färdigt och maskade av. Eftersom kanten böjde upp sig och jag ville sticka mer gick jag och köpte några nystan till och resten av filten är stickad med både rest- och nya garner. Sen maskade jag av igen, lite annorlunda än förra gången, men kanten rullade upp sig ändå. Så jag tog upp igen (fattar ni hur många maskor det var?) och gjorde en volangkant (fattar ni hur många maskor det var? Nej, inte jag heller.)


Kolla, den är precis lagom!

Ett projekt som verkligen kan rekommenderas. Särskilt om man har mycket restgarner. 

fredag 14 februari 2020

Emma


Jag och Nelly har varit på bio och sett Emma, en ny filmatisering av Jane Austens gamla bok från 1816.
Nelly ger den 8 skärmar av 10 och jag ger den 9 skärmar. Jag hade tänkt ge 10, för varför inte? Men Nelly påminde mig om att allt måste jämföras med Stolthet och Fördom, serien från 1995, och då kan ju inget annat få en tia.







Att betyget blir just skärmar beror på att dessa spelade en viktig roll i filmen (hittade trots det ingen bild från filmen med skärmar). Emmas pappa var väldigt rädd för drag och satt ofta bakom flera skärmar. Pappan spelades alldeles utmärkt av Bill Nighy.

Filmen var väldigt underhållande. Personerna porträtterades med glimten i ögat, men på ett kärleksfullt sätt snarare än elakt. Miljöerna var fantastiska, väldigt mycket pastell. Och kläderna!
Jag läste kritik om att filmpersonerna, som vanligt, hade orealistiskt mycket kläder. Ja så just det är kanske inte tidstypiskt. Men att få se för mycket vackra kläder känns ganska okej!
För många Spencer-jackor.
Mina favoritkläder var den gula kappan som ses på filmaffischen. Jag har letat efter en bild på den bakifrån, men inte hittat. Den har den klassiska skärningen, men rynkad/veckad vid axlarna, tror jag. Lite som den här, men inte riktigt...

En klänning jag skulle vilja sy var den blåvitrandiga med ric rac-spets. Den hittade jag ingen bild på framifrån.
På bilden syns också Mr. Elton, en ganska löjlig präst. Fröken Austen tyckte nog att präster i allmänhet var lite löjliga.
 Snygg orange klänning. Men håret! Tydligen en stil som hör till 1830-talet, men hon var väl före sin tid.



Emmas väninna Harriet var så söt.

Miranda Hart som miss Bates var också rolig 

söndag 2 februari 2020

Unga kvinnor

Jag och Nelly var på bio igår och såg Unga kvinnor.


Jag var förkyld och därmed både snorig och mer lättrörd, så tårarna kom redan i någon trailer innan filmen och sen fortsatte det så. Det var inget att göra åt, bara att låta tårar och snor rinna i tystnad.
Filmen var bra, men kommer inte att få något exakt betyg på grund av grumlat omdöme.
MINST lika viktigt som till exempel story och skådespelarinsatser är ju kläderna och de var fina. Boken publicerades första gången 1868 och kläderna i filmen är tidstypiska med lite friheter vad gäller färger och mönster och, i vissa fall, klädstil (se till vänster).


Både Nelly och jag intresserade oss för de stickade sjalarna de hade på sig. De knyts med ett snöre i ryggen. Det verkar praktiskt, så en sån vill jag sticka.

söndag 26 januari 2020

Chic i köket

Jag har sytt mig ett förkläde (Simplicity 8827). Det blev klart lagom till min 50-årsdag, men man ska ju orka fota det också. Tyget är från Spoonflower och kändes som det perfekta valet. Det var väl inget svårt att sy, men det tog lite tid ändå. Det är ganska mycket snedremsa och det tar ju lite tid att göra den. Sen gjorde jag såna där roliga saker som att sy ihop fel kjoldelar med varandra, sy på linningen och upptäcka det sen. Då är det bara att ta det lugnt, sprätta upp och göra om. Jag tror yogan har lärt mig en del där om acceptans och lugn. Att jag gör något jag gillar spelar nog roll också. Hade det varit trä och lim hade jag blivit vansinnig efter 3 sekunder.


Under förklädet skymtar man också min senaste Zadie-klänning. Den är också i ett tyg från Spoonflower. Jag har designat det själv. Inte för att det är så avancerat, men jag har ju fått välja färgerna själv.

torsdag 2 januari 2020

Just det ja, nytt år!

Här har vi en nyårshälsning för det nya året (typ):


Jag antar att hon flyger baklänges?

Själv går jag in i det nya året med en känsla av lättnad. Jag ägnade slutet av det gamla året till att skriva en uppsats (jag går en kurs på universitetet). Nu är jag klar och kanske var det den sista uppsatsen jag någonsin kommer att skriva.
Annars känns allt jämnt och bra. Jag är 50 och det är 2020.
Nu är det ju den tiden då man ska se tillbaka, den här gången på ett helt decennium, och så ska man blicka framåt. Jag har ingen som helst lust att göra vare sig det ena eller andra. Carpe diem, säger jag.

Men en sak ser jag tillbaka på, bara för att Spotify hjälper mig. Här har vi året och årtiondet i musik:



Om ni undrar varför musiklyssnandet minskat det två senaste åren, kan jag informera om att det beror på poddar. Nu lyssnar jag även på prat.
Nedan en sammanställning av musikgenrer jag lyssnar på. Spotify menar att jag inte låter ett sound definiera mig, men allt detta är ju typ samma sak.


måndag 11 november 2019

Afternoon tea... igen!

Nelly och jag har besökt alla ställen i Göteborg som är värda att besöka, så nu provade vi ett ställe i Borås. Vi tog med och Isak och Murni också. Vi hade valt Hüttner på Mässen som vi tyckte verkade lovande. Vi kom fram och såg att vi kommit rätt. Först uppehöll vi oss lite vid entrén i en fåfäng förhoppning att det skulle komma någon och visa oss till ett bord. När det inte gjorde det gick vi in, hittade en man och upplyste om att vi hade bokat bord. Han tittade på oss och svarade att det hoppades han. Sen visade han var vi skulle sitta.
Vi var i militärernas gamla festvåning. Eller jag gissar på det utan att egentligen ha koll. Det var en massa porträtt på väggarna som föreställde gamla militärgubbar. Här är Lars Kagg:


Först fick vi ett trevåningsfat med snittar och scones. De hade olika sorters te i kanna. Som tur var stod kannorna i närheten av oss så att vi kunde ordna påfyllning.



Jag vet inte varför Isak och Nelly ser så rädda och bekymrade ut. Kanske för att snittarna var lite grova och det ljusa brödet var lite torrt. Men, SÅ farligt var det inte. De små sconesen var goda och man fick clotted cream till!

Tedrickande par.
Sen gjorde Nelly och jag likadant. jag tycker att jag ser ut som en senil, gammal tant, men det är väl bara att vänja sig nu när man typ är 50.

Efter trevåningsfatet var det kak/tårtbuffé. Bäst var visst Rydalstårtan. Jag vet inte, för de hade tydligen bara en tårta som tog slut.


Av det på fatet här var moussen med lite punchsmak bäst. Panna cottan bredvid var tyvärr för hård.

Ja, det blev alltså både ris och ros, vilket gör att det samlade intrycket blir att det var helt okej eller medelbra. En trevlig utflykt, men inte ett ställe man besöker igen skulle jag vilja säga.

Nya klänningar


Här är en "Zadie dress" i tyg från Spoonflower. Där kan man köpa tyger i oändligt många designer. Man kan designa sina egna tyger och man kan köpa andras designer. jag försöker komponera lite egna tyger, men det är inte lätt och det finns många som gör det mycket bättre. Som t ex hon som har gjort tygerna i klänningen ovan. Det är samma påfågelsdesign med tre olika storlekar på mönstret. Klänningen blev precis som jag tänkt mig. Tur! Det är lite riskabelt när man verkligen tror att något kommer att bli bra. Man kan bli så himla besviken om det inte blir som man tänkt sig...

Sen har jag sytt en klänning med ett nytt mönster: Minikrea raglan knit dress.

Den har en tjusig söm vid fållen:
Och jag är trött på att posera...

söndag 13 oktober 2019

Kolla: en übergangsmantel!


Det här var ett av de första mönstren jag köpte. Jag köpte också alla tyger och sybehör och började sy den. Jag tråcklade ihop yttertyget och så visade det sig att jackan blev för liten. Det var lika bra för jag var ändå inte nöjd med yttertyget. Sen har jag letat efter nytt och bättre yttertyg, men inte hittat något förrän nu. Och det var väl lika bra så att jag fick öva upp mina förmågor lite innan. Yttertyget är en vaxad bomull som jag köpte från Gårda textil.


Det är bra att jag har hunnit få lite aktuell syvana, för jag fick sy jackan utan bruksanvisning. Ja, eller utan och utan... Jag hade en instruktion på tyska som jag har försökt direktöversätta med google. Det resulterade i meningar som:


"Cutting sömsmånen att iaktta försiktighet nära flera gånger sömmen och sedan flaxa dokumentet internt och externt stäpp honom från."
och:

"Nu gör du fokusera på motorhuven mellan en manschett, så du måste sträcka lite, så att tyget är slät innan du på platsen för pälsen."
 

Inte så stor hjälp...


Kolla! Jag har gjort en innerficka. Det fanns inte med i mönstret, men det är ganska bra att ha en.
Ficköppningar och kapuschong är kantade med orange mudd som också finns på foderärmarna.
Fodret är i bomull och ärmarna i glansigt tyg så att jackan kan glida på.
Vissa sömmar har en orange passpoal som dekor. Det är snedremsa med snöre i för lite rundare form.
Jag satte en bit av fodret på kapuschongens mittdel för att göra det lite roligare. Den har vaxad bomull under så att den ändå är lite vattentålig.


En ny Adrienne

Det är toppen som heter så. Jag har tidigare gjort en i grön viskosjersey. Den här är i lite stadigare trikåtyg.


Det är ett snabbt och lätt projekt. Det blir ju extra smidigt när det dessutom är något man gjort förut och därför redan vet att det passar. Nästa gång jag syr en topp tror jag att det får bli någon som inte har enorma ärmar. Det har blivit en hel del såna plagg nu.

tisdag 8 oktober 2019

En mycket engelsk dag

I söndags var Mia och jag på bio och såg Downton Abbey.

Vi ger den 10 av 10!

Det kan då vara 10 hovnigningar.

Betjänten Joseph Molesley (Det är han som håller champagnen på bilden) åstadkom en tjusig sådan i filmen. Jag hittade ingen bild på det, men jag hittade bilden på nigningen som inspirerat honom. Vad gör Theresa May? Är hon minister för "funny walks"?

Det kan också vara 10 gräsklippare. Jag hittade ingen bild på den heller, men här är en liknande från 1920-talet.


Filmen utspelar sig 1927 så bilden ovan känns ju märklig. Vad gör de?

Varför får den då toppbetyg? Jo, den hade ju allt! Fantastiska miljöer, vackra gamla saker och fordon och fina kläder. I handlingen fanns lite romantik, lite humor, lite förvecklingar och godmodig revolt mot regler och spännande intriger med skärgårdskänsla. Det sistnämnda betyder att det blir lite, lite spännande, men innan man ens hinner börja oroa sig har det löst sig på bästa sätt (i skärgården händer ju ingenting).

För att bevara den engelska stämningen gick vi sen på afternoon tea på Dorsia. Den miljön är också fantastisk.

söndag 29 september 2019

Nya upplevelser igen på vår gamla vanliga resa!

Den här gången stannade vi till i Väderstad. Vi har aldrig varit just där även om vi har sett den här silon, eller vad det är, från andra sidan när vi har åkt till Vadstena.
I Väderstad besökte vi Väderstads centralkonditori. Det finns inte så mycket mer i Väderstad. Det finns också en skaldjursaffär (inte fisk, skaldjur) och Väderstads vinyl. Väldigt nischat...

Konditoriet var väldigt mysigt. Det var inrett med gamla udda möbler. En del sägs ha hängt med på konditoriet sen 30-talet. Då konkurrerade konditoriet med sina låga priser. En storsäljare var: gamla, smuliga kakor för 5 öre.

Nu köpte vi inga gamla kakor utan nya bakelser. Konditoriet är ganska stort med många rum och många gäster på plats. Vi hittade ett rum där ingen annan satt. Då och då kom någon och tittade in. Det kändes lite som om någon bara dök upp hemma hos oss.



I Linköping tog vi en liten tur på stan. Vädret var ganska mulet med hotande regn, men efter ett tag klarnade det upp och vi tog en promenad längs Stångån. Den blev lite längre än vi kanske tänkt för vi behövde ju gå till nästa bro så att vi kunde gå på andra stranden på tillbakavägen.



En till Myosotis-klänning

Det är alltså mönstret som heter myosotis. Jag hade ingen aning om vad det betydde och har bara lite löst antagit att det nog var en grekisk ö. Det var det inte alls, för det är det latinska namnet på förgätmigej-släktet.
Nu har jag gjort en som är i ett tunnare bomullstyg. Jag gjorde den lite kortare. Eller, detta är den föreslagna längden. Det var den förra jag gjorde lite längre.
Jag funderar på att göra en till i riktigt fin, helst mönstrad manchester. Jag har inte bestämt mig än för om det verkligen är en bra idé. Det kanske blir för bylsigt. Man kan göra den utan volangerna också, men det är ju dom som är grejen.


Bilden är tagen på mitt kontor på jobbet.

Kofta nummer 33 och 34

Här är en kofta i DROPS babyalpaca silk. Jag försökte göra en annan kofta av garnet först. Tre gånger försökte jag med det med ganska långa pauser emellan. De blev aldrig bra, så jag stickade den här istället till slut.


Sen har jag stickat den här lilla koftan också. Den var väldigt kul att sticka och jag blev klar alldeles för fort.