Året i garn

 Nu har jag stickat på min temperaturfilt i ett år, så nu är den klar!

I flera månader har jag haft den i en hög i soffan så jag inte har kunnat se hur den ser ut i sin helhet. 

Speciellt nog fick jag sista dagen plocka fram ett garnnystan i en ny färg som jag inte har använt förut på hela året: -12 och köldrekord i år.

 Här är det dags för fransklippning.

Här är den! (På ett tråkigt golv i tråkigt lampljus, eftersom det är december.) 

Här kan man se (med början högst upp i bild) att temperaturen i vintras höll sig runt några plusgrader (upp till 8) och ibland några minusgrader (sällan mer än ett par).  Sen i mitten på april kom några varma dagar (orange) och då tänkte man, att nu! Men sen tog det sig liksom inte. 17:e maj gick det ner till 4 grader som kallast (grönt, men tillsammans med orange ser det ut som ett brunaktigt streck på bilden). Och till och med i juni, där innan skolan slutar, var det inte så himla varmt. Istället slog det till vid midsommarafton och blev plötsligt 30 grader (och jag blev sjuk). Det var en varm och skön augusti och en mild och fin höst. Det sista orangea strecket (17 grader) är 25 september. Sen fortsatte det att mest hålla sig till tvåsiffriga grader fram till 15 november. Sen, sista månaden, har det blivit mer och mer blått för att som avslutning då också bli ett varv med lila.

När jag ser den här blir jag lite sugen på att sticka en ny i samma garn och se hur den blir, men det skulle vara lite väl tjatigt. Så, jag har börjat på en ny filt i ett annat garn. Denna gång med ännu fler färger.

Fintygsmässa och Textilmuseet

 I går utnyttjade jag den frihet jag numera har att styra mina arbetstider och tog en ledig fredag för att åka till Borås. Istället fick jag jobba idag. Det är väl det som kallas frihet under ansvar.

Varför vill man då jobba på helgen för att kunna ägna fredagen åt att åka till Borås? Jo, för att igår började tygaffären "På skrå" sin fintygsmässa. Såvitt jag förstår betyder det bara att de har alla sina tyger tillgängliga i sin affär i Borås. Det plötsliga väderomslaget med mycket kallare väder har gjort mig sugen på en ny ylle-jacka/kappa.

Jag köpte det här ljusrödrutiga ylletyget. Tyget var lite tunnare än jag trodde. Det är väldigt tätvävt så förhoppningsvis blir det inte så dragigt. Jag håller på att vela mellan att köpa ett värmande mellanlägg att sy i eller att satsa på kofta under. Fodret kommer också att värma lite för det är i två lager: Viskos och ull. Jag har aldrig sett något sådant förut. Fantastiskt!
Nu vill jag sy den här direkt, men jag kan inte klippa i det här fina tyget utan att sy upp ett provplagg först. Suck!

I Borås passade jag också på att besöka textilmuseet. Tygaffären ligger i samma byggnad, precis utanför. Där hade de utställningen Kläder & Couture, en retrospektiv utställning om Boråsföretaget Bröderna Magnussons resa genom modehistorien. Väldigt intressant!

Här är en blus från 1949 i yllekypert med spetsiga ficklock. På det här, liksom många andra plagg, fanns fina detaljer som stickningar. Här på ficklock och manchetter. Stickningar är täta (dekor-)sömmar. På de här plaggen i så små stygn så att om sömmerskan sydde fel gick det inte att sprätta...

Här är två klänningar från mitt födelseår, 1969, och så en dräkt från min mammas födelseår, 1936. Silverklänningen är i viskos och lurex, tyvärr med ett acetatfoder. Den blå klänningen är naturligtvis i polyester (usch!), fast då kallades det spinlene. Dräkten är 86 år gammal, men ser ganska tidlös ut, tycker jag. Den är i yllegeorgette med täta stickningar på skärp, krage och ärmkanter. 

Här har vi en dräkt från 1943 i mosscrepe (viskos). Det är en så kallad jackklänning. Knapphålen är vändsydda för hand. Fickorna är gjorda av rouleauer, dubbelvikta och vändsydda tygremsor, tillverkade som hemarbete av en "barnledig" sömmerska. På skärpet finns täta stickningar igen.

En hemmarock från 1951 matelasserat tyg i  kravattsiden (viskos). På den tiden klädde man sig med stil även när man gick hemma och drällde.

Kläder hade man annars inte i överflöd. En klänning från Bröderna Magnusson var ganska dyr, från 50 till över 100 kronor. Sömmerskornas månadslön var 600 kronor.

På 50-talet köpte kvinnor en ny klänning varje eller vartannat år, naturligtvis med stor variation beroende på inkomst. På 60-talet var snittet två nya klänningar per år. Jag undrar vad det är idag?

Här har vi en röd poplinklänning från 1955, kolla in dubbelfickorna med snygga knappar! Sen en blommig klänning från 1959, även den i bomull. Så snygga!

Det fanns även annat att titta på på museet. Här är lite symaskiner. Den på nedre bilden är en knapphålsmaskin från 1915.

Hotell Riverton

I går var Nelly och jag på afternoon tea på hotell Riverton. Vi har varit här förut, fast det kändes som det var ett tag sen. Och det var det. Vi har tidigare varit där 2018 och 2017. 

Så här såg utsikten ut den här gången:

Det var en trevlig upplevelse. Bra kvalité och allt var gott. Det var ingenting som var för torrt eller stabbigt eller tråkigt på något annat sätt. De hade kvar att man fick välja te genom att lukta på de olika varianterna. Urvalet var lite mindre än sist, men de hade ändå 5 sorter att välja på. Vi valde båda ett grönt te med bland annat mango och blåklint.

Allt var som sagt gott. En särskild favorit för oss båda var en potatismuffins med tångkaviar och en väldigt god krämtopping med röksmak. Jag gillade också den lilla mördegspajen med panna cotta. Nelly var inte så förtjust i äpple-kanel-kompotten i den. Sconesen var en grov fruktscones och en ostscones, båda väldigt goda. Passionsfruktscurden till var också god.

Önskelista 2022

 Som ni har frågat efter detta inlägg. Nu är den äntligen här! Årets upplaga av min önskelista.

Som vanligt vill jag inte ha årets julklapp. I skrivande stund är det inte klart vad det blir. Det kan bli en vevradio, ett solcellsbatteri eller en massagepistol, men de flesta tror att det blir ved...

Jag önskar mig en lamineringsmaskin med tillbehör (alltså lamineringsfickor). Inte den på bilden, utan en billig. (Men den bilden var den coolaste bilden på en lamineringsmaskin som jag hittade.)

Sen önskar jag mig suckulenter i lego. 

Jag har köpt nya tuschpennor och de ryms inte i en vanlig mugg, så jag önskar mig ett pennställ. Det röda i plåt är coolt (går bra med annan färg också). Man kan också göra av konservburkar. Det längst ner till höger är av toarullar och äggkartong och det skulle jag bara låtsas att jag blev glad för om jag fick...

 Jag behöver också en förvaring till bok, målarbok och almanacka och ev. pennstället.

Ytterligare en förvaring vi behöver är något att ställa vid soffan som rymmer massagegrejen.

Så önskar jag mig en temugg.

Sytråd är alltid bra.

Likaså saker från Bodyshop (och nagellack).

Ge mig gärna bubbel, te och choklad också!

Jag har fortfarande ingen av de illustrerade Harry Potter-böckerna. (Viktigt här att det är den brittiska utgåvan som ges ut av Bloomsbury och inte den amerikanska.)

Mrs Harris goes to Paris

I går var vi på bio och såg denna film. Det var en speciell visning på Bio Roy där man serverades ett franskinspirerat afternoon tea. Man fick en croissant med marmelad, en chokladcupcake och en liten gurksnitt i en låda. Och så te förstås. 

Filmen handlade om en städerska i London som drömde om att äga en tjusig klänning från Dior. Det är 1957 och hon får besked om att hennes man stupade i kriget 1944. Sorgligt, men nu kan hon sluta vänta och ta tag i sin dröm. 500 pund behöver hon spara ihop för att ha råd med en klänning. I dagens pengar motsvarar det runt 100 000 kronor. Med en fantastisk tur flera gånger om lyckas hon. Hon har lite pengar till en flygbiljett också, men ingen reskassa i övrigt.

I Paris lyckas hon ta sig till Dior och till slut få sin klänning. Hon stöter på en massa problem på vägen, men får också ett gäng nya vänner och löser Diors ekonomiska kris.

I betyg ger Nelly den 8 "Toad in a hole". Det är en engelsk maträtt som Mrs Harris lagar till några franspersoner/franskar/fransar(?), typ som en tjockpannkaka med korv. De är mycket tveksamma.

Anna ger den 10 handgjorda knappar från Dior- De på bilden är inte handsydda, men kanske handgjorda och de är från Dior.

Mia ger den 10 pretentiösa existentialister (som arbetade inom modebranschen men som drömde om en mer meningsfull sysselsättning).

Jag ger den 1 "Frestelsen". Det kanske inte låter som mycket, men det finns bara en och den är fulländad.

Frestelsen

  I filmen fick man se en hel del vackra klänningar som var inspirerade av Diors modevisning 1957. Till vänster här nedan ses skisserna från 1957 och kläderna från filmen. De övriga bilderna är Christian Dior, en bild från modevisningen och en samlingsbild med några av kläderna som visades.

En randig klänning

Här har vi en ny klänning jag är riktigt nöjd med. Mönstret är Vali från Pattern Fantastique och det är fjärde gången jag använder det mönstret. Tyget är en bomullsmuslin från Nani Iro. Tyget köpte jag för ett tag sen utan plan på vad det skulle bli. Jag tänkte mig något stort, säck- eller rock-liknande. En dag kom jag på att jag skulle använda det här mönstret. Det kändes så rätt och jag kände mig förväntansfull när jag sydde den. Och sen när jag var klar motsvarade den mina förväntningar. Att det blir så är inte alls säkert. Ibland blir man besviken när man provar sitt nya plagg. Då har jag lärt mig att sova på saken. Ibland handlar det bara om att det inte riktigt blev som jag tänkte mig men att det är bra ändå. Ibland kan man behöva ända något, som att korta kjollängden lite. Ibland får man bara acceptera att det inte blev så bra. Något kanske inte passar fast man gjorde ett provplagg som verkade bra. Eller så kanske man har valt fel tyg för just det projektet. 

Jag hoppas mitt nästa projekt blir bra. Jag sydde ett prov, men efter det har jag lagt till en bystinprovning och inte testat om det verkligen funkar. 

En rund jacka

 Kanske inte som en boll, men lite rund är den ändå. Här är insidan med prydliga sömmar kantade med snedremsa:

Här är baksidan med lagda veck:

 Jackan är en "Hove jacket" från "In the Folds" sydd i en tangerin-färgad gabardin från Atelier Brunette. Tyget är fantastiskt. Det är tungt och stadigt men ändå väldigt mjukt. 

Den var inga konstigheter att sy. Jag blev lite orolig när jag provade den utan ärmar och det kändes som att ärmsömmen skulle hamna fel och leda till dålig passform. Sen med ärmen på funkade de bra!

En ny puff och två gamla

 En puff är ett bra sätt att göra sig av med tygrester och andra textilier man helst vill slänga. Jag har nyligen gjort en ny och det verkar inte heller som jag har bloggat om den jag gjorde innan dess.
Här är den som nu är full. Den står i syrummet på det som tidigare varit platsen för puffen som håller på att fyllas, men nu vill jag ha kvar den här.

Den är sydd i olika tygrester av "Liberty Cotton Lawn".

Den nya puffen är sydd av tyger i lin, siden och möbelsammet som man kan känna igen från kjolar, klänningar och kuddar. Sömnaden sammanföll med att jag städade bland mina tygrester och hittade en hel del som inte var värt att spara. Därför är det redan ganska full.

Här bor den första puffen nu. Den är fotpall vid Svens skrivbord, men just nu ser den lite undanskuffad ut?

Skåneresan dag 7: Hemfärd

 Efter en morgonpromenad i Kalmar var det dags att packa ihop sig och åka hem. 

På hemvägen körde vi en "glasrunda". Vi brukar ju av naturliga skäl börja hemifrån, men det är mycket bättre att börja från Kalmar eftersom glasbruken ligger mycket närmare och man därför lätt hinner till alla utan stress. På Pukebergs glasbruk köpte jag en enkel, grön vas till legoblommor. Jag funderade också på en skål på hög fot som var från Gränna glasbruk. Det är ju svårt att veta vad man kommer att hitta sen när man är på första glasbruket och jag köpte den inte. Det ångrar jag nu. Jag har försökt googla på Gränna glasbruk. Det finns inga uppgifter om öppettider. Adressen verkar inte stämma. De har en facebook-sida med senaste inlägg 2018. Det finns heller inga uppgifter om att de har lagt ner. Ja, så önska mig lycka till med att få tag på den skålen...
På Målerås glasbruk funderade jag länge på en annan skål som jag inte heller köpte. Det ångrar jag inte. Det var bara en vanligt skål och sorgligt nog måste jag nu säga att jag har ganska många skålar redan.
På Kosta outlet åt vi lunch. En landgång:

Det är en gammal klassiker som förtjänar att komma tillbaka.

Sista glasbruket var Skrufs glasbruk och där köpte jag ett par drinkglas.

Fortsättning på dag 6: Lite till på Öland och sen tillbaka till Kalmar

 

Efter Borgholms slott åkte vi till Borgholm och åt lunch: en galette med ägg och skinka som tydligen är det hetaste just nu. När vi kom hem hade det kommit en ny "Allt om Mat" och här är omslaget!

Sen åkte vi till Färjestaden och besökte en keramiker som inte hade något temugg till mig. Tydligen har alla keramiker slut på temuggar om man åker för sent på sommarsäsongen?

I Kalmar besökte vi Krusenstiernska gården och gick sen till Stadsparken där det fanns fullt med matvagnar på grund av Kalmars stadsfest.
Bilden nedan visar en gränd precis i anslutning till den lyxiga villan vi bodde i.

Skåneresans sjätte dag: Inte längre i Skåne utan på Öland

Idag åkte vi till Öland och till Borgholms slott.

 Det var ännu en stekande varm dag så det var skönt att kunna varva promenader på fästningsvallarna med besök i mörka slottsrum. 

Alla rum var inte hemska fängelsehålor. En del hade fina fönster.

De hade en utställning om Gustav Vasa som inte verkade vara någon juste prick. Han kom till Öland och trivdes så bra att han stannade i flera månader och tvingade bönderna att förse det 500 man starka hovet med ett överflöd av mat. De kan inte ha haft något kvar till sig själva. Sen gillade han att jaga där så mycket att han ville ha allt vilt för sig själv. Han förbjöd bönderna att ha vapen och påbjöd att man skulle hugga av ett ben på alla hundar då trebenta hundar inte kan jaga. 

 Här är det jag som är drottning. Alla djur får ha sina ben!

Tjusigt guldglittrande!