Stenmark och döden

 Här är lite Stenmarksbilder med tema döden. Roligt!

Planering är halva nöjet!

Om en dryg månad åker jag och Markus iväg.
I dag har jag suttit och letat information och planerat och bokat biljetter.
Jättekul!
Vi kommer nog att vara helt slut när vi kommer hem.
Men vi åker ju inte dit för att vila.

Magisk promenad

 Jag var ute på en ensam liten promenad ganska oplanerat. Egentligen tog jag bara en lite omväg till affären för att få lite luft och röra lite på mig. Så blev det att jag upptäckte en liten bit till av närområdet.
Först såg jag en vacker, ung björkskog.

Flera roliga tallar fanns det också.

Sen kom jag till ett område som uppenbarligen var den mörka, läskiga skogen. Det kändes helt förtrollat och det tog ett tag för mig att komma på att det måste varit en skogsbrand här och att det var därför det mesta var dött.
Ibland räcker det med en omväg till affären för att få uppleva något oväntat och spännande!

Extremt väder

 I går kom det ett riktigt oväder med åska, hagel och drivis, typ. Haglen var jättestora. Regnet var kraftigt, åskan dundrade och solen sken. Märkligt!
Jag funderade på uttrycket "åska, hagel och drivis". Min pappa sa alltid så (och säger antagligen fortfarande). Men vad kommer det ifrån?

 Markus gjorde en liten snögubbe för att kunna säga att han gjorde en snögubbe på sommarlovet.

Regn och solsken, även om solskenet bara syns som ett överexponerat parti på denna bild.

I dag var det alldeles för kallt.
Det kunde väl ha varit 10 grader varmare, åtminstone?

En ny bolero

En bolero som också räknas som kofta nummer 25.
Jag blev ganska nöjd tillslut. Den var rolig att sticka, men det var lite svårt att få ihop framstyckena och jag tvivlade på att det skulle bli något vettigt överhuvudtaget.
Nu har jag redan börjat på nästa kofta...

Meningen med livet förblir okänd

 
(Stephen Fry on the meaning of 42 in The Hitchhiker's Guide to the Galaxy)

Of course, it would be unfair for me to comment. Douglas (Douglas Adams) told me in the strictest confidence exactly why 42. The answer is fascinating, extraordinary and, when you think hard about it, completely obvious. Nonetheless amazing for that. Remarkable really. But sadly I cannot share it with anyone and the secret must go with me to the grave. Pity, because it explains so much beyond the books. It really does explain the secret of life, the universe, and everything.

Dagens citat

”Have no fear of perfection – 
You´ll never reach it”

 - Salvador Dalí.

En resa bakåt i tiden

Nu kommer ännu ett inlägg med otroligt mycket bilder. Vad ska man göra när det är så himla snyggt vart vi än åker?
I går var det utflyktsdags igen. Den här gången för mig och Markus. Vi åkte buss, tåg och buss till Anten för att få åka ännu mer tåg till Gräfsnäs. Men nu med ånglok på smalspårig järnväg.

 Först behövs biljetter. Dem köpte man inte på godsexpeditionen utan på biljettexpeditionen som låg precis bredvid.









Sen bar det iväg. Hela 40 km i timmen rusade tåget upp i. Det fanns lite olika vagnar och här nedan kan man bland annat se några vagnar i trä.

 Vi stannade i Kvarnabo för att vattna tåget. Då fyller de på 1500 liter vatten i ångloket.

 Framme i Gräfsnäs ska loket vändas för att kunna åka tillbaka. Markus fick hjälpa till att snurra på vändplattan. Det var ganska tungt, sa han. Jag tror det var över 50 ton som skulle vändas, så det är kanske inte så konstigt.

Lokföraren poserar vant med sitt lok.

 I Gräfsnäs var det också fint. Där fanns natur, sjön Anten med en jättefin badplats och en slottsruin. Café fanns också, men vi hade med oss matsäck som vi avnjöt vid slottsruinen.
På den här bilden kan man se att vädret inte var riktigt lika fint just den här dagen, men det hindrade inte oss från att ta ett dopp.

 Inne i slottsruinen var det spöklikt. Det var naturligtvis inte lika stort som fästningarna vi besökt, men fint ändå.

 Sen var det dags att ta tåget tillbaka.
Här kommer det!

Hejdå mamma... Markus vinkar inifrån tågvagnen.
Jag gick faktiskt också på sen.
När konduktören kom frågad vi om det gick att stå på plattformen längst bak. Eftersom man behövde ta sig genom den låsta bagagevagnen kunde vi inte gå fram och tillbaka utan fick välja om vi ville vara kvar eller gå längst bak.

Vi valde att ställa oss längst bak och det var helt klart rätt val. Jag, och Markus också, tyckte att det var extremt roligt (faktiskt! Det var nästan löjligt hur kul jag tyckte att det var). För oroliga läsare kan jag påpeka att när vi stod där i farten var grindarna stängda.

 Vi hade väldigt vacker utsikt över spåret och naturen.
Skumpandet och tågljuden påminde mig allra mest om den gamla bergbanan på Liseberg. Det var kanske den associationen som gjorde att det kändes extra kul.

Markus och jag på tåget i farten. På bilden nedan kan man se hur vi for fram.

Hem från Alingsås fick vi istället åka med ett sprillans nytt och modernt tåg. Det var inte riktigt lika spännande, men de hade ett snyggt tak i en del av vagnen.

Fika med Nelly

 I dag var jag och fikade med Nelly. En sällsynt händelse som förtjänade att förevigas med ett par fotografier.
Vi var på systrarna Kanolds Café och åt smörgås och kladdkaka/cheesecake.

Bräckboden

 Efter fästningsbesöket gick vi mot Kungälv och Kexfabriken.
Här skymtar den i fjärran på höger sida.
Det var en kort promenad, eller som vissa skulle säga: lång, genom en park.

Markus smet med oss från fästningen och följde även han med och köpte kakor. Här frågar han de andra om de vill ha lite kakor från hans stora påse.

Men sen visade det sig att det fick de inte alls!

Bohus fästning

I går fortsatte vi vårt sommartema: fästningar. Denna gång med Bohus fästning i Kungälv. Det var en fantastisk dag med fantastiska moln och fantastiskt vackert ljus och en helt fantastisk miljö och fantastiskt ressällskap och därför kommer jag nu att lägga upp fantastiskt många bilder.

 Här går man in för att komma upp mot fästningen. Fars hatt (tornet) syns i bakgrunden.

 Vi fortsätter in mot borggården. Spännande!













All spänning tar på krafterna och lite vila på en lägligt utplacerad soffa (??) behövdes.

 Sen fortsatte vi vår vandring genom borgens alla gångar och vindlingar.

 Färden fortsatte över stigar och broar.













Lunchpaus med vacker utsikt.

 Anna hoppar och de andra fotograferar.

Sen fortsatte färden genom tunnlar och mörka korridorer...

 ...På vägar och genom valv...

 ...Längs murar över stock och sten...

 ...uppför och nerför smala, mörka, branta, ojämna trappor...













...Ut i den fantastiska naturen igen.

Sen var vi trötta på fästningslivet och gick vidare. Markus lämnade vi kvar.

Broöppning

 När vi gick över bron till Kungälv och Bohus fästning började det plinga och vi fick bråttom av. Det var nämligen dags för broöppning. Spännande, tyckte vi. Mindre spännande för Kungälvsborna kanske, för den här bron verkade öppnas i tid och otid, märkte vi sen.