Först ut har vi en klänning med lagda veck (Minikrea). Har gjort ett antal i detta mönster förut. Foppa-tofflorna står vid dörren, men de är tydligen trendiga igen också.
I det här småblommiga tyget brydde jag mig inte om mönsterpassning. Att mönsterpassa vecken skulle vara en mardröm och kräva en specifik bredd på tygets mönsterrapporter. Nu verkar det ha varit ungefär den bredden! Att sen mönsterpassa oket skulle ju verkligen vara en utmaning, så även det är bara en slump.
Sen har vi en Davie Dress från Sewaholic. En trikåklänning med prinsessömmar.
Jag gjorde först en provklänning i storlek 12 på överkroppen och 14 på underkroppen (Sewaholics mönster är från början ritade efter en relativt stor underkropp, annars brukar skillanden bli större än så). Sen kortade jag livet 4 cm och ändrade till storlek 10 och 16. Sen fick jag ta in en hel del över höfterna. Jag är inte helnöjd med passformen, men det duger.
Sen har vi ytterligare en premiär: Lucida Dress från Friday Pattern Co.
En lättsydd klänning där man kan justera urringningen med ett tygsnöre. Jag har fuskat med ändringar för att få den att passa. Kurvig rygg och en rejäl stuss gör att det ofta, som här, blir en massa tyg över i svanken. Kanske också, som i detta fall, en glipa i nacken. Det mest korrekta sättet att få bort detta är nog att göra inprovningar vid axlarna och vid midjan och stussen. På mönstret är bakstycket helt, men jag gjorde istället en baksöm som gick in i nacken, ut över skulderbladen, in i svanken och sen ut igen över rumpan. I ett vävt tyg hade jag nog inte gjort så. Då behöver sömmen vara rak då snedklippt tyg kan töja sig. Men trikåtyg är ju ändå elastiskt. Apropå mönsterpassning borde jag kanske ha lagt tid på att mönsterpassa det gröna tyget. Men, vem bryr sig?!
