En resa bakåt i tiden

Nu kommer ännu ett inlägg med otroligt mycket bilder. Vad ska man göra när det är så himla snyggt vart vi än åker?
I går var det utflyktsdags igen. Den här gången för mig och Markus. Vi åkte buss, tåg och buss till Anten för att få åka ännu mer tåg till Gräfsnäs. Men nu med ånglok på smalspårig järnväg.

 Först behövs biljetter. Dem köpte man inte på godsexpeditionen utan på biljettexpeditionen som låg precis bredvid.









Sen bar det iväg. Hela 40 km i timmen rusade tåget upp i. Det fanns lite olika vagnar och här nedan kan man bland annat se några vagnar i trä.

 Vi stannade i Kvarnabo för att vattna tåget. Då fyller de på 1500 liter vatten i ångloket.

 Framme i Gräfsnäs ska loket vändas för att kunna åka tillbaka. Markus fick hjälpa till att snurra på vändplattan. Det var ganska tungt, sa han. Jag tror det var över 50 ton som skulle vändas, så det är kanske inte så konstigt.

Lokföraren poserar vant med sitt lok.

 I Gräfsnäs var det också fint. Där fanns natur, sjön Anten med en jättefin badplats och en slottsruin. Café fanns också, men vi hade med oss matsäck som vi avnjöt vid slottsruinen.
På den här bilden kan man se att vädret inte var riktigt lika fint just den här dagen, men det hindrade inte oss från att ta ett dopp.

 Inne i slottsruinen var det spöklikt. Det var naturligtvis inte lika stort som fästningarna vi besökt, men fint ändå.

 Sen var det dags att ta tåget tillbaka.
Här kommer det!

Hejdå mamma... Markus vinkar inifrån tågvagnen.
Jag gick faktiskt också på sen.
När konduktören kom frågad vi om det gick att stå på plattformen längst bak. Eftersom man behövde ta sig genom den låsta bagagevagnen kunde vi inte gå fram och tillbaka utan fick välja om vi ville vara kvar eller gå längst bak.

Vi valde att ställa oss längst bak och det var helt klart rätt val. Jag, och Markus också, tyckte att det var extremt roligt (faktiskt! Det var nästan löjligt hur kul jag tyckte att det var). För oroliga läsare kan jag påpeka att när vi stod där i farten var grindarna stängda.

 Vi hade väldigt vacker utsikt över spåret och naturen.
Skumpandet och tågljuden påminde mig allra mest om den gamla bergbanan på Liseberg. Det var kanske den associationen som gjorde att det kändes extra kul.

Markus och jag på tåget i farten. På bilden nedan kan man se hur vi for fram.

Hem från Alingsås fick vi istället åka med ett sprillans nytt och modernt tåg. Det var inte riktigt lika spännande, men de hade ett snyggt tak i en del av vagnen.