Här är mina nya kängor. Jag har gjort en undersökning och kollat att det är okej att ha lila, blommiga Dr. Martens när man är 40+ och fått det godkänt (frågade Nelly innan).
Jag var beredd på att det skulle ta ett tag att gå in dem men de här är nog lite mjukare i skinnet, för de var sköna på en gång. Jag är väldigt nöjd.
Tänk så fort en vecka kan gå!
Eller snarare: tänk så fullt upp med jobb och så lite att blogga om man kan ha under en vecka.
Nu är det i alla fall fredag och lite paus igen.
Här är är en bild från 1952 som visar att Coca-cola passar alla årstider. Det gör den väl, men det är INTE en juldryck. Då är det julmust som gäller.
På fredag ska man städa, så det har jag gjort idag. Och precis som 1939 kan man koppla av med en coca-cola efteråt. Jag har städat i vardagsrummet (bara). Det tog 6 timmar. Men då har jag tvättat gardiner (för hand) och putsat skinnfåtöljen och allt.
Sista citatet!
Inte för evigt men i den här veckan.
Leif GW Persson beskriver hur han var på 80-90-talet då han blivit rik, klasshatisk och full av revanschlusta.
"Jag börjar be folk fara åt helvete i en omfattning som lyckligtvis inte är särskilt vanlig bland normala och hyggliga människor. Allra minst bland sådana som det gått bra för." Ur självbiografin: Gustavs grabb
Här står jag vid vår ytterdörr för sådär en drygt 35 år sedan. Jag skulle nog inte klä mig likadant idag. Det är ju väldigt välmatchat: gult och fint men jag har ju alltid kjol nuförtiden. T-shirten kommer jag ihåg när jag fick. Man fick välja tryck själv och så tryckte de den åt en i affären (vilken affär kommer jag inte ihåg). Något eller några år senare hade jag kvar t-shirten men då tyckte jag att den var pinsam, eftersom figurerna på den är nakna. Jag försökte stoppa ner tröjan i byxorna så att deras underkroppar inte skulle synas.
Alice har blivit vinterfin. Hon har fått ett blått halsband och en spotlight så att hon syns på kvällen.
Så har hon fått en mössa så att hon inte behöver frysa nu när det blir kallt. Det är förstås Isak som har stickat den.
Här är en Coca-Cola-reklam från 80-talet som jag tror faller Nelly i smaken. Passar ju bra nu när hon förbereder sig för SM i bouldering (klättring på låg höjd utan rep).
I "Så mycket bättre" i lördags var det Olle ljungströms dag.
Han berättade att han gillade att skjuta men att han ändå inte tyckte att det var lämpligt att folk fick ha vapen hur som helst, särskilt inte amerikaner:
"Vad ska man släppa loss i Amerika? De kan ju fan inte hantera hamburgare utan att missbruka... Fetton som går runt och skjuter varann i huvet..."
Ungefär så sa Martin Kellerman, seritecknare som var med i Skavlan sist. Han beskrev sig som en person som gillar att ha tråkigt och inte vill att det ska hända för mycket. Så här sa han också:
"Jag gillar mycket mer att vara bakis en dag hemma och käka pizza än att gå på festen dagen innan."
Häromdagen såg vi en film, Piraterna, den var oväntat bra med rolig brittisk humor. I filmen spelade de en snutt av nedanstående sång som handlar om en väldigt ledsen man som har väldigt många bra bortförklaringar till tårarna som rinner på hans kinder.
So, you're leaving, aren't you?
I knew it when you said just then when you told me you were leaving
That's when I definitely knew
But if you're trying to break my heart
Your plan is flawed from the start
You can't break my heart, it's liquid
It melted when I met you
And as you turn around to leave
Don't' turn back to me
Don't turn around and see if I'm crying
I'm not crying
I'm not crying
It's just been raining
On my face
And if you think you see some tear tracks down my cheeks
Please please, don't tell my mates
I'm not crying
No, I'm not crying
And if I am crying
It's not because of you
It's because I'm thinking about a friend of mine who you don't know who is dying
That's right, dying
These aren't tears of sadness because you're leaving me
I've just been cutting onions
I'm making a lasagna
For one
Oh, I'm not crying
No
There's just a little bit of dust in my eye
That's from the path that you made when you said your goodbye
I'm not weeping because you won't be here to hold my hand
For your information there's an inflammation in my tear gland
I'm not upset because you left me this way
My eyes are just a little sweaty today
They've been looking around
They're like searching for you
They've been looking for you
Even though I told them not to
These aren't tears of sadness
They're tears of joy
I'm just laughing
Ha ha ha-ha ha
I'm sitting at this table called love
Staring down at the irony of life
How come we've reached this fork in the road
And yet it cuts like a knife?
I'm not crying
I'm not crying
I'm not crying
Jag har stickat ännu en kofta. Vilken i ordningen vet jag inte. Någon dag ska jag ta reda på det...
Den är stickad i ullgarnet Eskimo, ett gammalt mönster från Garnstudio.
Knappköpet gick fort eftersom jag hade Isak till hjälp. Då går man in i en affär, hittar direkt en knapp och så är det klart.
Sven har tagit bort lite golv i busrummet för att kolla vad som gömmer sig under. Det var inte så hemskt som man kunde befara. Trägolvet ligger på lösa reglar och ett lager isolering direkt på betongplattan. Inget synligt mögel här. I ytterhörnet var det fuktigt och hade varit ännu fuktigare. Såvitt jag kan förstå löser man det hela genom att bara byta golv. Det är ingen del av huset om behöver plockas bort och ingen del av golvet som är fastlimmad eller fastgjuten eller något annat elände. Fast nu får det vara så här ett tag så att vi kan se vad som händer med fukten i hörnet.
Från måndag till onsdag var jag och pojkarna på en liten resa/kryssning.
Det började med en tågresa till Karlskrona. Den gick bra. Vi läste, spelade lite kort och åt mackor med brie och salami eller nutella.
Vi hade lite tid för sightseeing i Karlskrona och tog en promenad. En picknick i skärgården i skymningen en blåsig dag i slutet av oktober är kanske inte det första man kommer på att göra, men det var förvånansvärt trevligt.
Karlskrona från vår utflyktsplats
Sen åkte vi till färjeläget och det var möjligt att gå på i god tid, så vi kunde installera oss i hytten och ta en lur innan maten. I god tid tog vi också vår sjösjukemedicin eftersom det blåste rejält, styv kuling. Vi åt buffé, bäst var nog hummersoppan. Sen kollade vi lite i shoppen och gick ut på däck för att titta på vågorna. Vågorna såg inte i farliga ut i jämförelse med det stora fartyget men det gungade påtagligt upp och ner så att man kände att man blev lättare och tyngre om vartannat. Sen var vi trötta och gick till kojs och då gungade det än mer så att man kände hur man lättade lite från kojen. Jag vet inte om medicinen hjälpte. Jag tror det för ingen av oss blev sjösjuk.
Isak berättar något dramatiskt för Markus
Det första vi gjorde i Gdynia var att ta tåget till Gdansk. Vi fick stå på det skruttiga pendeltåget som tog evigheter på grund av spårarbete. Vid varje station ljöd en signal som verkade betyda att dörrarna stängdes och/eller att tåget började köra...
Vi tillbringade alldeles för lång tid i ett köpcentrum. Isak och jag tyckte att det var dåligt att de hade så vingliga golv där (sjöben...). Isak lyckades i alla fall shoppa både vinterkängor, skjorta och byxor. Jag hittade inga bra kläder. Kvinnor i andra länder tycks inte uppskatta de rejäla bomullskläder som många svenska kvinnor föredrar. Jag köpte ett par snygga skoletter som kändes bra i affären men sen visade det sig att de klämmer på utsidan av min vänsterfot, som så många andra skor, så de är helt omöjliga för mig att använda (SUCK!).
Sen åkte vi in till centrum av Gdansk för att titta lite men vädret var trist, Markus var trött och jag tänkte att det skulle vara roligare om vi hann till akvariet i Gdynia, så vi åkte tillbaka...och hann inte till akvariet.
Sen fick vi vänta en evighet på bussen till färjan och sen på att få komma på färjan.
Om hemfärden kan man säga att den var lugn både för att det inte var så mycket folk och för att havet var stilla.
Vi åt buffé, shoppade i en väldigt lugn och skön taxfreebutik och gick utmattade till sängs.
Innan tåget till Göteborg avgick hann vi med en promenad i ett höstvackert Karskrona och en fika på ett trevligt café. Det var nog det trevligaste på resan...
Om man ska sammanfatta annars så kan ord som väntan och trötthet passa bra. Och dålig planering från min sida. Det är bara att inse att för mig blir det inte bättre att ta det lite som det kommer. Shoppingen tog för lång tid och det hade varit bra om jag hade haft koll på akvariets öppettider.
När det gäller båtarna tyckte jag att Stena Vision var bättre än Stena Spirit. Isak påstår att jag säger så bara för att besättningen var mer svensk på den förra men jag försvarar mig med att jag tyckte så innan jag visste det. Städningen i hytten var bättre och buffén var bättre, framförallt efterrätterna.
