Film och afternoon tea

När den förra Downton Abbey-filmen gick på bio kombinerade Mia och jag film och afternoon tea. Idag gjorde vi om det och tog även med några döttrar. 

Filmen utspelar sig 1928. På Downton Abbey är det filminspelning. Hemskt, men betalningen kommer att räcka till att lägga om taket.

Lady Violet har ärvt en villa på franska Rivieran och en del av dem åker dit. Numera har man nämligen börjat åka dit inte bara på vintern, utan på sommaren!

Som vanligt fanns det en hel del fina kläder att titta på:

Filmen som spelas in börjar som en stumfilm, men då talfilmen nu kommer stort gjordes den om. Den kvinnliga stärnan klarade inte riktigt övergången och Lady Mary fick rycka in.

Det är en gåta varför Lady Violet har fått ärva en villa i Frankrike. I ett vitrinskåp finns en miniatyr med hennes porträtt och en kärleksförklaring.Hon och markisen spenderade en "idyllisk" vecka tillsammans Nio månader senare föddes hennes som och hon fick ärva villan. Lady Violet försäkrar att inget hände och att hon fick ärva villan för att markisen förstod att det aldrig skulle bli dem. Men vi vet ju hur det egentligen var, eller hur...

Filmen får 10/10 miniatyrer av mig. En härlig flykt till en svunnen tid där allt som är lite jobbigt löser sig på några minuter och det slutar lyckligt för alla.

Mia ger den 8 madrasserade kameror, Nelly 9 fejkpolisonger och Anna 10 bröllopsklänningar.

Sen var det dags för afternoon tea på Dorsia. Som en frekvent afternoon tea-nyttjare är man ju lite kräsen. Det var trevligt på alla sätt. Vi satt vid ett fint, runt bord och det smakade bra. Dock ett minus för att de flera gånger serverade te som dragit för länge och var beskt. I början var de även lite snåla med påfyllningen, men sen verkade de lära sig och varenda servitör kom och frågade om vi ville ha mera te. Det är också lite märkligt att de på afternoon TEA enbart erbjuder Earl Grey. Det går bra för mig, men alla föredrar ju inte just det. 

Rutig, krispig bomullspoplin

Här är ännu en klänning, en Marcel från Chalk and Notch. Den är sydd i ett rutigt skjorttyg, en tätvävd bomull som är sådär lite lagom frasig. Även om det är rutigt så är det också randigt och har en riktning, så det har jag utnyttjat i volangerna.
(Fast mönstret är vävt har tyget en fram-och-baksida också, så en våd med volanger fick jag sprätta och sy om då mittenvolangen blev ut-och-in. Sånt händer när man syr.)
Jag är väldigt nöjd med den här. Vilken skön och luftig sommarklännig!

De gulgröna syplanerna är färdigställda

Här har vi klänningen i gul brodyr. 

Fin, men jag är ännu inte nöjd. Den är för avslöjande så därför sydde jag en underklänning i kupro, vilket är en sorts cellulosafiber. Underklänningen är i jättetunt tyg, men känns ändå för varm?
Så nu är min plan att fodra själva klänningen med en voile i bomull-siden. 

Sen har vi den här linneklänningen. Den blev jättebra. Eftersom det var första gången jag gjorde det här mönstret sydde jag ett provplagg. Jag tror inte att jag behövde ändra på något. 

Jag kallar den för min Piggelinklänning.

Okej, här borde jag sluta och inte själv påpeka att jag INTE äter en Piggelin, utan bara låta eventuella läsare störa sig på det själva.