Jag har äntligen köpt en skrivmaskin!

 Rubriken kanske verkar som ett märkligt uttalande, men så är det. Jag har länge haft en fascination för skrivmaskiner och tänkt att jag någon gång ska köpa en. Jag har väl tänkt att det skulle vara någon riktigt gammal och tjusig men liksom aldrig kommit mig för att ta tag i det. Jag har inte riktigt vetat vad det ska vara för modell och så. En sak var i alla fall säker: det skulle inte vara en sån jag hade som liten. Jag tog över mina föräldrars gamla beiga Facit med bruna tangenter. Så oerhört tråkig och ful!
Så såg jag på ett avsnitt av antikrundan i förra veckan. Och där fanns den! Jag skulle visst ha en skrivmaskin av plast, det trodde jag inte. En Olivetti Valentine, en röd reseskrivmaskin från 1969. Så fin, och behändigt med en liten skrivmaskin när den ändå mest är till prydnad. Jag sökte på nätet och hittade en till salu som kunde skickas från Skåne och lade ett bud som var under det begärda och motsvarade vad de sagt i antikrundan. Den fick jag inte, men med ytterligare en sökning hittade jag en i Göteborg som jag frågade om i måndags och åkte och hämtade i tisdags. Så nu är den min! Jag är imponerad av skicket. Plasten ser inte blekt ut och fodralets gummispännen har inte vittrat sönder och fungerar fortfarande. Jag testade maskinens bärbarhet när jag tog hem den. Den är ganska smidig, men 5 kilo i handen blir ju ändå lite jobbigt i längden.

Här är den (i en poppigt redigerad bild):

Här lite fler bilder:

Skrivmaskinen är designad av Ettore Sottsass, en italiensk designer. Den lanserades på alla hjärtans dag 1969. Om jag har förstått det rätt var den ganska dyr, kanske för att den, lika mycket som en maskin, också var ett designföremål. Den har blivit en designikon och finns nu på museer världen över. 

Sottsass ville att den skulle göras i en billigare plast, bara ha stora bokstäver och ingen klocka som plingar när det är dags att byta rad, allt för att göra en billig skrivmaskin. Olivetti gick inte med på detta och bra var väl det. Designern blev sur och ville då inte längre vara med.
Den är förresten röd för att betona ett ledigt, kreativt användande istället för kontorets trista monotoni.

Annonser för Valentine:
Äntligen en skrivmaskin man kan ha med sig till stranden och skridskobanan!

Här syns den med sitt fodral. Fodralet kan användas som en papperskorg när man får slänga alla papper man skrivit fel på. Den ska även gå att använda som en pall, men det tänker inte jag testa.
Av en lycklig slump passade fodralet precis bredvid mitt nattduksbord och färgen matchar precis den på sängbordsbenen.

Syrummet: Nu är det klart!

Sist jag skrev om mitt rum var det helt nytt och inte riktigt klart. Nu är sista delen på plats, ett nattduksbord i dansk design. Det kommer snart, men först hela rummet från olika vinklar.

 Så här ser det ut från dörren och nu går vi in lite i rummet och tittar mot andra fönstret.

Alla tavlor har kommit upp på väggarna igen. I början var det lite nervöst att spika i väggen, men jag vande mig.
Jag fick tyvärr flytta en tavla när nattduksbordet kom och det var ju lite tråkigt. Ett extra spikhål bakom en tavla får jag helt enkelt stå ut med.

En tavla är ny, det är den här "malen". En tavla på samma vägg har också fått en ny ram, för den gamla kändes för "billig" på den nya, fina väggen.

 När jag sitter på golvet och klipper i tyg kan jag njuta av min favoritbit av golvet, omsorgsfullt placerad när golvet lades.

Här är lite andra detaljer. Fönsterbrädskonsolerna ser man knappast, men bara att man vet att de finns där och inte är så fula som de brukar vara är en glädje. Dörrstoppen är också en glädje. Sven erbjöd mig en sån där tråkig av grått gummi. Otänkbart i detta rum! Gardinstängerna har kottar i ändarna. Dubbla, eftersom det är dubbla gardinstänger. Gardinerna består av tyllgardiner i färgen "dusty pink" och gardiner i lila sammet från Tricia Guild vilket ju är passande i ett anglofilt rum.
Jag har också sytt några kuddar och klätt om min stol:

Innan jag renoverade rummet hade jag tänkt att jag skulle skaffa en ny stol. Sen kändes det rätt att behålla den slitna pinnstolen, men klä om sitsen. Även detta är ett sammetstyg från Tricia Guild. Kuddarna kom till bara för att jag behövde beställa 1 meter av tyget till stolssitsen.
Så har jag också lite nya möbler. Här är en ny förvaringslösning till mina tyger:

Det är en näthylla, dansk design liksom nattduksbordet:

Alltså denna lila färg, har ni sett något så fint?

Så lite småsaker. De små askarna hade jag innan: en plåttrådrulle och ett porslinsägg. Lådorna i lackad kartong passar perfekt i förvaringsvagnen.
Och till sist ett par legogrejer som står i fönstret. Det är en liten skivspelare och en engelsk telefonkiosk som passar väldigt bra här inne.

Promenad till nya "Gôtt Läge"

 Vi tog en söndagspromenad denna vackra vårvinterdag. Vi stegade uppåt till Getryggen för att nå vindskyddet som funnits där länge, men nu är återuppbyggt efter att ha brunnit ner. 

Här ser vi Svarttjärn, än är vi inte tillräckligt högt upp.

Här är vindskyddet. Det är oklart vad det heter numera, för jag hittade ingen skylt. (Kolla detta inlägg för att se hur det såg ut tidigare). Det var mycket finare och trevligare nu.

Mycket till vindskydd var det inte eftersom det blåste rejält rätt in i öppningen. Vi letade upp en liten bättre plats för att äta vår matsäck (äggmacka och te/choklad).

 

Afternoon Tea på Tjolöholms slott

 I dag var Nelly och jag på afternoon tea på Tjolöholms slott. I mitt minne var vi väl där 2023 sist, men det visade sig att det var 2021. Märkligt! Tidigare ingick en slottsvisning. Nu får man betala extra för det, så jag tänkte att vi provar utan. Vi har ju sett slottet många gånger förut. Det var okej denna gång, men nästa går vi nog på visningen.

 Vi inledde med en soppa: Crème Ninon med myntacréme och frön.

 I menyn fanns te-rekommendationer, så till snittarna drack vi Herr Dicksons special, lätt rökigt te smaksatt med vanilj och svarta vinbär. Ingen av oss brukar gilla rökiga teer, men det passade förvånansvärt bra till snittarna och vi gick båda och hämtade mer. Det är bordsservering, men teet hämtar man själv. Bra, tycker vi!
Snittarna var äggsmörgås med syrad gurka, kalkon med dijon, picklad lök och äpple (Nelly fick ett köttfritt alternativ), paj med sparris och västerbotten och laxtartar med äpple, ingefära och rispapper. Allt var gott, men den sistnämnda var mest spännande.

 

Sen var det dags för sconesen: Naturella scones, bärscones, färskost, vinbärscurd och slottsmarmelad. Här har vi eftermiddagens enda minus. Tidigare har de haft grädde på Tjolöholm, men nu färskost här också? Varför? Det måste väl vara så att det är vad svenskarna vill ha. Varför skulle det annars serveras färskost på varenda svenskt afternoon tea? Men hur kan man föredra det? Jag förstår inte.
Till sconesen rekommenderades Grevinnans gröna te, smaksatt med havtorn och jordgubbe.

 

Så till det söta: Filodegsbakelse med pistage och hallon, Brownie med chokladkola och hasselnötter, Chouquette, Tårta i glas med smak av rabarber och champagne.
Det rekommenderade teet var Fru Dicksons te: Ceylonte med smak av rabarber, kanel och kardemumma.

Allt var utsökt med goda smaker i lagom stora bitar, inget som var för torrt eller stabbigt. En Choquette är en mini-choux med pärlsocker, här fylld med limecreme och med nånting jordgubbschoklad/godis på toppen.

Vi avslutade med tårtan i glas och den var verkligen fantastiskt god. Champagne och rabarber visade sig vara en bra kombination i en tårta.

 

Ja, nu ska vi inte vänta fyra år tills vi åker hit igen!