Rymden ännu en gång

Jag har läst en till bok i samma serie som tidigare. Denna heter Universums gåtor. Här följer lite intressanta fakta ur den. Jo, det är faktiskt intressant, så läs nu!

Big Bang
Universum uppstod för 13,7 miljarder år sedan med Big Bang. Det var troligtvis en slumpartad kvantmekanisk kortslutning i det tomma rummet. Intigheten exploderade och blev universum. (Aha...det var ju lätt att förstå. En kortslutning i ingenting ledde till att ingenting förvandlades till allt som finns i hela universum. Tid, rum och energi uppstod ur intet.)
Även om det började med en stor smäll tog det sen lite tid för saker och ting att komma i ordning. Atomkärnor bildades efter bara tre minuter, men det tog 240 000 år för de första grundämnena att bildas. Det var väte, helium litium. De övriga 91 grundämnena bildades först långt senare av stjärnorna. De var efter runt 200 miljoner år som de första stjärnorna tändes och efter 1 miljard år var de första galaxerna bildade.

HH46-IR heter denna nyfödda stjärna

Den mörka epoken
380 000 år efter Big Bang hade det hela lugnat ner sig såpass att vissa grundämnen fanns, saker började klumpa ihop sig mer och synligt ljus blev möjligt. Men det fanns inget ljus och det dröjde många, många miljoner år innan den första stjärnan tändes. Väteatomerna bildade moln som drog ihop sig. Molnen blev tätare, varmare och mer klotformade. Efter otroligt många miljoner år blev det så mycket tryck och värme i mitten att väte fusionerade till helium. Energi frigavs och slungade ut ljus och strålning till väteklotets yta. Viola! En stjärna var född.



Vår plats i Universum
Vår galax, Vintergatan, ingår i Lokala gruppen. Det låter som ett dagcenter eller så, men är namnet på en samling av 35 galaxer med en diameter på 10 miljoner ljusår. De största är Andromedagalaxen, Vintergatan och Triangelgalaxen. Spontant känns det inte så lokalt, men med kosmiska mått så är det väl det.

Triangelgalaxen

Kosmisk kannibalism

Andromeda äter upp vårt hem

 Galaxerna växer främst genom kollisioner och genom att sluka varandra. Vår egen Vintergatan är faktisk en kannibal som de senaste tolv miljarder åren har vuxit från en enkel skiva av stjärnor till en jättelik spiralgalax genom att sluka den ena dvärggalaxen efter den andra. Just nu håller Vintergatan på att tugga i sig Sagittaurius och sen tänker den sätta i sig de Magellanska molnen. Men sen, om tre miljarder år, kommer Vintergatan nog att krocka med den större Andromedagalaxen och då får den smaka på sin egen medicin.

Stora Magellanska molnet