Först var det en diskussion kring om det var bättre att använda pronomenet "hen" istället för "hon" och "han". Detta med anledning av att det har kommit ut en "könlös" barnbok.
Det talades om att det var bra för att befria barnen från stereotypa könsroller och för att det finns människor som inte vill definiera sig som det ena eller andra könet.
Jag tycker att det är bättre med en barnbok där man inte vet vem som är hon och han än för många barnböcker där alla män och kvinnor och flickor och pojkar är typ tvärtom bara för sakens skull. Men i allmänhet är jag FÖR att vi har olika kön och att det också på gruppnivå innebär flera olika skillnader. Det här att det är på gruppnivå är viktigt, för man kan inte veta hur en individ är om allt man vet om den personen är om det är en "han" eller en "hon". Det är väl det folk i allmänhet inte kan fatta och istället ska vi spä ut allt till en enda jämlikhetssoppa där det inte finns någon skillnad på någonting överhuvudtaget.
Sen var det en diskussion kring TV-serien "Mot alla odds" som handlar om en grupp funktionshindrade som är ute och går i Afrika. Här var folk upprörda för att det talades om deras handikapp och man inte bara såg dem som människor och att detta ökade folks fördomar. Det folk behöver förstå är att funktionshinder enbart existerar på grund av just folks fördomar och för att samhället inte är tillräckligt anpassat.
Jag kan ju säga att om jag blev förlamad eller blind t ex, så skulle jag uppleva det som ett funktionshinder alldeles oavsett folk och samhälle och det tycker jag att det är för andra också.
Visst, man kan önska ett samhälle där alla hade kunskap och insikt i behoven hos alla individer med rörelsehinder, sämre sinnesfunktioner, neurologiska handikapp, begåvningshandikapp, psykisk sjukdom osv, osv. Men det känns väl inte precis som att vi är på väg mot ett sådant samhälle?
Jag är ändå mer jämlik än google, som inte ens kan föreställa sig en man i köket:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar