Kära dagbok

I dag tog jag tåget till Varberg. På Varbergs station går man över spåret, men man brukar hinna gå över innan tåget kör vidare. I dag var bommarna nedfällda redan innan tåget kom fram. Alla stod och väntade ett tag, men sen var det en som kröp under och strax en till och därefter en hel drös. Jag stod kvar några sekunder till tills bommarna fälldes upp. Enligt mig ignorerar man inte tågbommar om man inte verkligen VET att de är trasiga.

När jag skulle hem igen upptäckte jag att jag glömt min bok på tåget. Det var väl inte så farligt eftersom det bara var en pocketbok. Tråkigare var att jag då också förlorade mitt broderade bokmärke. Det såg inte ut som det på bilden, men det jag hade finns inte kvar som mönster. Det man glömmer på tåget hamnar som hittegods i Malmö.

När Markus var på sin dans satt jag utanför och väntade. Jag hörde att de dansade till den här ett tag. Originalet är bättre, tycker jag. I vilket fall som helst är det en riktig jazzdansklassiker.

När vi gick hem var det en väldigt vacker solnedgång. Jag tog ett kort med min mobil, men det blev inte alls vackert, så jag har gjort om det lite.