Arbetsveckan har varit lite som en känslomässig berg-och-dalbana, skriver jag, utan att kunna skriva så mycket mer. Finns det något mer irriterande än halvkvävda visor på internet? Varför skriva något alls liksom?
I alla fall, veckan började riktigt tungt sådär så man bara känner att
man vill arbeta med något riktigt ytligt istället. Sen avslutades veckan
med jättebra samarbete med arbetskamrater och ett möte som kunde gått
hur som helst som blev väldigt positivt. Då kommer istället tankar på
hur mycket jag tycker om mitt jobb och hur stolt jag är över att jobba
som psykolog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar