Bomullspinnen ifrågasätter meningen med sin existens

Vilken härlig vårvärme!

Det har varit härligt varmt och soligt både igår och idag. I dag satt jag ute med bara armar, fast det fortfarande är mars. Det kan ju inte bli bättre.
Jag har haft en perfekt lördag: tränat, haft besök av min bästa bloggläsare, suttit ute i solen, ätit god mat, kakor och vin. Vad mer kan man begära?

Maffiametoder?

Bara på skoj. Jag tror inte detta företag har maffiakontakter.

Det här är ett inlägg jag först skrev för några dagar sen. Efter det blev jag kontaktad av berört företag som ville att jag skulle agera angivare och gola om var jag varit och när. Jag blev så rädd för att bli stämd eller nå´t så att jag raderade hela inlägget. Vill också påpeka i detta sammanhang att jag redan i det första inlägget hade skrivit att det var på skoj.
Jo, så här var det, jag skulle posta ett paket och begav mig till lämpligt ställe för detta. Ungefär detta samtal utspelade sig:
Jag: "Hej, jag skulle vilja skicka det här paketet."
Paketmannen: "Ja, okej, du kan skicka det som brev. Det kostar 60 kronor."
J: "Jaha, det låter bra."
P: "Fast då kan du förstås inte vara säker på att det kommer fram. Det kan vi inte garantera. Det skulle ju kunna hända något på vägen..."
J: "Jaha...?"
P: "Men om du skickar det som paket kommer det fram säkert. Det kostar 155 kronor."
J: "Okej...?"
P: Du kan också skicka det som ett rekommenderat brev. Då kostar det bara 118 kronor, men det blir väldigt jobbigt för mottagaren att hämta ut det. Så vad väljer du? (hotfullt skratt)
J: "Jag tar och skickar det som paket då."
P:  "Det var ett bra val, tycker jag."

Upplyftande visdomsord

 Det här kan man ju tänka på vad det än gäller. Jag tycker att jag är bättre på det mesta nu jämfört med när jag var yngre. Undantaget sådant som faktiskt inte blir bättre med ålder och erfarenhet, som till exempel att se liten text på nära håll i dålig belysning.

7 fingers - traces

I går var hela familjen på Storan och såg på en nycirkusföreställning.
Alla verkade entusiastiska efteråt så jag tror att det gillades av alla.
Jag tyckte att akrobatiken på "brandmansstängerna" och "fåtöljnumret"  var bäst. Det sistnämnda var en akrobatisk dans utifrån en tjej som satt och läste en bok men uppenbarligen hade väldiga problem att sitta stilla.

Äntligen fredag!

I dag har jag jobbat halva dagen och varit i Varberg.
Sen var jag på gymmet och tränade lite ben och "core", vad man nu kallar det på svenska?
Sen åkte jag hem och hämtade ett klänningspaket på vägen hem. Tre klänningar, men två var tyvärr fel i storlek eller passform. De var jättesnygga, så jag hoppas de passar i annan storlek...
Nu sitter jag här innan det är dags att laga middag snart. En dag går fort... (när man har trevligt.)

GP´s PS häromdagen

Så extremt dålig!!! (Ju sämre desto bättre)

Det blir nog fängelse för mig...

...så många semlor som jag har ätit på otillåten tid i år.
Men det kanske det är värt?
Undrar förresten om priset på semlorna var det av jordbruksnämnden fastställda?

Slut med oändlighet

Detta är något så märkvärdigt som en intressant artikel om matematik (och filosofi) från senaste Illustrerad Vetenskap.

Matematikprofessorn Doron Zeilberger vill avskaffa oändligheten. Hans argument (som en lekman som jag förstår det) är att det inte finns något som är oändligt som vi känner till eller som vi kan föreställa oss. Man brukar säga att Universum är oändligt, men man vet ju inte och hur ser något som är oändligt ut?

När man lär sig räkna upptäcker man snart hur länge man kan hålla på. Så undrar man: Vilket är det största talet? Till svar får man att det finns oändligt många tal. Men kanske finns det ett riktigt, riktigt stort tal som är det största? Zeilberger kallar det No (ska vara N med en liten nolla nedanför) och om man lägger till 1 till detta det största talet så kommer man tillbaka till 0. Varför inte? För mig är det precis lika (o)begripligt som oändligheten.

I många matematiska beräkningar finns det tydligen en massa oändliga tal. Pi är ett exempel, men det behöver inte betyda att oändligheten finns utanför de matematiska beräkningarna. När fysiker skulle räkna ut hur atomer och ljus påverkar varandra tog det flera årtionden innan de hittade några vettiga ekvationer. I deras uträkningar blev elektronens massa och laddning oändliga när de räknade på värdena. Från experiment kände de till de verkliga värdena, som naturligtvis inte var oändliga. Problemet uppstod eftersom utgångspunkten var att de minsta partiklarna hade en oändligt liten utsträckning.
Einsteins relativitetsteori besväras också av oändlighet. Enligt teorin får mitten av ett svart hål en oändlig täthet och blir oändligt varmt och det leder till att rymdtidens krökning blir oändligt stor, vilket tydligen blir helt obegripligt inte bara för mig.

Så både tallinjen och universum kanske inte är oändliga utan mer som en donut, eller som tecknet för oändlighet kanske. Efter en väldigt lång, men inte oändlig tid, kommer man tillbaka till början.

En nästan oändligt stor bild.

Nytt vårtema

Någon julstämning vill man ju inte längre ha, så nu byter jag till tulpaner!

Ovanligt nog har jag varit på bio!!!

I onsdags var jag och Mia och såg Boktjuven. En film som utan tvekan fick 10 poäng av oss båda!
Fina människoskildringar och så vacker, trots att den utspelade sig under andra världskriget. Den ska absolut ses på bio, tycker jag!

Rudy, Liesel (Boktjuven) och fostermor Rosa i skyddsrummet.

Pappa Hans kommer hem igen!

Liesel i borgmästarens bibliotek, väldigt vackert i jugendstil.

Ännu ett inlägg här på biobloggen

I söndags var jag och Markus på bio. Vi såg Lego filmen. Inte mitt val och jag hade låga förväntningar, men den var bra! Själva storyn var bra, den var roligt, den var fantastiskt gjord med riktiga legogrejer som rörde sig.
Sen hoppas jag att någon på Chalmers ser denna film för den givna bygglåten fanns med. Legofigurerna arbetar givetvis med att bygga saker och då lyssnar de hela dagarna på en enda låt som de alla älskar: Everything is awesome!
I betyg får den 8 av 10 av oss båda.

Bio!

För en vecka sen var Sven och jag och såg: En familj, August Osage County.
En film om förfärligt olyckliga och otrevliga människor. Den var trots det bra då det var så bra skådespelare med. Det var också en otrolig lättnad att lämna bion och tänka på sin egen familj.

 "Eat your fish, bitch", säger Julia Roberts snart till Meryl Streep här.

Filmens finaste scen där Benedict Cumberbatch framför en egenkomponerad kärlekssång. Snart kommer hans mamma in och avbryter med ett nedsättande skämt om Liberace