Självklart!

Det går inte att förneka sanningshalten i påståendena här nedanför!

Vi har varit på bio

Vi så filmen The Walk som handlar om lindansaren Philippe Petit som gick mellan World Trade Centers tvillingtorn 1974, strax innan de var helt färdigbyggda. Både jag och Sven ger filmen 10/10. När filmen var slut var vi också helt slut. Det är ingen film för väldigt höjdrädda. Att se honom gå där på lina, var så ångestfyllt att jag faktiskt grät. Att det var fejk och bara en film glömde man nästan bort. Det har ju faktiskt hänt på riktigt.

Bild från filmen. Okej kanske att ligga där, men att ta sig upp igen...

Här är den riktige Philippe Petit

Ungefär 50 meter var det mellan tornen och han gick fram och tillbaka flera gånger.

Här är Philippe Petit 2014, 40 år efter och 64 år gammal. Han firade med en lindansaruppvisning.

Sjal 16 eller poncho 2

Tadaa!!!

Nu är jag slutligen klar med min poncho i garnet Lace. Den har tagit evigheter att sticka.
Jag är SÅ nöjd! Jag trodde att jag trots att jag började om efter att ha stickat ganska långt hade lyckats räkna fel på något sätt och att den skulle bli sned i mönstret, men mönstret är på rätt plats.
Nu kommer ni att få se mig och ponchon stå helt naturligt på lite olika ställen i trädgården med armarna lite avslappnat utsträckta.

Afternoon tea på Berzelii Choklad

Jag och Nelly gick till Berzelii Choklad för lite gott eftermiddagsfika. Det var väldigt trevligt. Vårt omdöme blir att vi kände oss nöjda och tyckte att det var gott, men att vi inte skulle kalla det afternoon tea. Då ska det vara te i kanna, snittar och scones med sylt och grädde eller clotted cream. Här fick man en kopp varm dryck, bröd med olika ostar och marmelader, småkakor, småbakelser och chokladpraliner.

Den med hallon var godast, tyckte jag.

Vi blandade bakverk och smörgås på ett underligt sätt.

Utsikt över Härlanda tjärn på min cykelväg hem.

Toughest

 Nelly och Moa sprang Toughest i år igen. Men jag vet inte om det var så tufft i år egentligen. Det var en strålande höstdag och torrt i markerna. Nej, skojade bara där. Det mesta skulle jag inte klara alls och det andra skulle jag inte vilja göra. Här springer de ett varv med sandsäckar, ännu ganska rena och fräscha.

 Nelly har klättrat upp till toppen av repet och kan slå till koskällan.

Moa får ett uppfriskande lerbad.

Nelly klarar sig inte heller från gyttjebad.

Höbalarna var en enkel match!

Jag har inga bilder på det, men de klarade också den sista värstingsrampen. Tuffaste tjejerna!

Nya äppelträd

Sven har planterat ett par nya pelaräppelträd på klipphyllan. Det blev fint, tycker jag. De har till och med äpplen. Det känns som lite fusk, inte riktigt som våra, för de har ju faktiskt inte växt i vår trädgård.

Jag har köpt en ny klocka

Jag har länge tänkt att jag vill ha en ny klocka. Lite större och blingigare än den jag har. När jag såg den här bestämde jag mig för att slå till. Jag hade lite problem med att komma fram till hur den skulle sitta (storleken på armbandet), men nu är jag jättenöjd. Ingen risk heller att jag inte ser siffrorna på den här!

Filt nummer 1

Jag har stickat en filt. Här poserar den i trädgården. Den är stickad i mosstickning, Polaris och stickor 20. Det var roligt!

Klänning nummer 1

 Jag har stickat en klänning. Det har jag inte gjort förut, så det här blir ju klänning nummer 1. Jag stickade den i Belle och det var ett trevligt garn att sticka i. Jag hade gärna stickat en fin ylleklänning också. Problemet är dock att jag inte skulle kunna använda den. Så kallt finns det ingen som har inomhus att jag skulle klara att ha på mig den och det blir ju lite begränsat om jag inte kan gå in. Den här bomullsklänningen med kort ärm kanske jag kan ha på vintern ändå.
Jag tycker egentligen inte att jag är så varm av mig, men tydligen är jag det. De flesta brukar ha mer kläder på sig än jag.

En trevlig fredag

Först fick jag jobba eftersom jag hade akutansvaret på jobbet, men det hände inget.
Vädret var fint och soligt idag med lite höstkyla i luften. Jag hade lite tid innan jag skulle träffa Nelly, så jag satt en stund i Trädgårdsföreningen och läste. Sen träffades Nelly och jag på Chokladfestivalen.

 Där kunde man förstås köpa chokladpraliner och chokladkakor och provsmaka en hel del.
Här är en bild från Flickorna Kanolds pralinförsäljning.

 Vi var också på en chokladprovning där vi fick smaka på choklad från Ecuador och höra om Kallari kooperativ som är ett kooperativ som både odlar kakao och gör chokladkakorna, vilket är mycket ovanligt. Det är vanligt att kakaobönderna i världen aldrig har smakat på choklad så som vi känner till den. De är fattiga och bor i varma länder där chokladkakor inte funkar så bra.

Vi fick smaka på den här chokladen med ananas i och den smakade verkligen ananas.