Grotesco

I lördags var jag och "barnen" och så Grotesco på Lisebergshallen. Sven vågade inte följa med, för han är rädd för Henrik Dorsin. Innan föreställningen bjöd Per Andersson mig på sprit ur sin fickplunta, men jag tackade nej.

Redan före föreställning spelas ett typiskt kulturprogram upp på scenen. De talar om pjäsen "Stackars Koppelman".
Sen ska föreställningen börja och vi som publik får vissa förhållningsorder. Vi får inte harkla oss, hosta eller på annat sätt störa föreställningen och vi får absolut inte skratta på fel ställe.
Sen börjar den seriösa pjäsen "Stackars Koppelman". Efter en stund dyker Per Andersson upp i ett golvur och publiken skrattar. Det var fel! Mannen i klockan var inte alls rolig, utan skulle symbolisera att den kvinnliga huvudpersonen var fast i tiden. Först skällde skådespelarna ut oss och sen fick vi höra Johan Rabeus röst när han berättade att de nu hade stängt alla dörrar och ventiler och att vi skulle straffas genom att kvävas till döds.
Sen är det tydligen så att när man är avsvimmad av syrebrist kan man uppleva det som att en grotesk revy spelas upp framför ens ögon. Jag såg en del bra sångnummer, skrattade åt Per Andersson som räknade upp allt man inte får skämta om (det mesta visade det sig. Glöm inte ananas!), roades av namn som Tjockis Alkislund som stödde Rädda Baren, tankesmedjan Tänktanken och försäkringsagenten Jävla Idiot.