Nimis

Sista stoppet på vår resa var Lars Vilks konstverk Nimis. Det är en enorm trädkoja på stranden. Tidigare har jag varit ganska skeptiskt inställd till den. Kanske mest för att jag är skeptiskt inställd till Lars Vilk. Men det gäller ju att skilja på sak och person.
Promenaden till och i Nimis var ett riktigt äventyr. Jag visste inte att man kunde gå inne i den.
Vid vattnet gick stigen först högt uppe på ett berg med havet nedanför en brant som övergick till ett stup. Sen började stigen gå neråt, så brant neråt det kan vara och fortfarande vara en stig, tycker jag. Sen blev det brantare... sen var vi framme vid Nimis:

Här ser man hur gången i Nimis ser ut. Känslan var lite som en gammal trä-berg-och-dalbana, fast man fick gå själv såklart. Ganska så brant i början och inte helt lätt att veta var man skulle sätta fötterna.

Väl nere gick de andra på de stora stenarna bort till ytterligare ett konstverk som står på stranden, men jag orkade bara inte balansera mer. Som tur är, är det mycket lättare att ta sig uppför, så tillbakavägen var inga problem.