Ett mönster, två klänningar

Här är två versioner av Eva dress av Tessuti Fabrics. Ett enkelt och mycket välgjort mönster. Det är en lång och löst sittande klänning i en lyktform (?) ("lantern shape"). Turligt nog gjorde jag ändå ett provplagg först. Då det är en lös passform och det fanns en storlek som precis motsvarade mina mått och att jag just gjort en annan klänning med ett mönster från tessuti som passade (Bondi) gjorde att jag kände mig ganska säker på att den skulle passa. Det gjorde den inte! Den visade sig vara alldeles för trång över skulderbladen.

Modfälld gjorde jag en justering för bred rygg. Modfälld för att min tidigare erfarenhet av ändringar är att man gör en ändring, sen passar den inte ändå eller har blivit konstig någon annanstans, så gör man något nytt och sen är allt bara fel. Men, efter den här ändringen var allt bra!

Jag gjorde så att jag klippte två öppningar över skulderbladen i provplagget och kollade hur stora gliporna var, sen klippte jag bort en del av bakstycket på mönstret och flyttade den 3-4 cm ut. Eftersom det då blev så mycket extratyg i axelsömmen fick jag lägga till en inprovning.

Version 1 är av lintyg i nyansen "hallon" med gula dekorsömmar.

Version nummer två är i ett randigt viskostyg från Lamazi fabrics. Jag ville göra den i ett randigt tyg och tänkte först glatt att det måste ju vara lätt att hitta ett snyggt och passande tyg för det. Det var inte så lätt som jag trodde, men till slut hittade jag ett tyg på nätet som såg ut att vara jättebra och som också var det sen när jag hade det i verkligheten.

Min plan var att ha ränderna horisontellt på överdelen och vertikalt på kjoldelen. Och det var hela min tanke. Allt annat som hände var oavsiktiligt. Kjoldelen består av 8 delar. Att ränderna på övre och undre delarna matchar var i stort sett en  lycklig slump.  Jag använde mig av samma rand för att lägga mönsterdelarna trådrakt. Jag tänkte inte på det, men naturligtvis var de pilarna koordinerade på detta välritade mönster. Diamantformen som bildas av formen på kjoldelarna var en, i mitt tycke mindre lycklig slump. Eftersom kanterna inte är raka blev de så. Jag tycker inte att det blev helt smickrande, men jag kan leva med det.