Inte blev det bättre när vi gick över till vintertid. Nu är det mörkt när man cyklar till jobbet och mörkt när man cyklar hem. Och lera åt båda håll. Fast i år hoppas jag att det fortsätter att vara lerigt, för det går ändå att cykla i. Det är värre med is.
Än så länge finns det löv kvar på träden men snart så är vi här:
Den här har jag sytt. Det är en husklänning (inte att förväxla med hemmaklänning) i en för mig nu klassisk modell. Det är inte så mycket mer att säga om den. Jag är nöjd. Tyget är mjukt och skönt och finskt, husen är roliga och fina.
Det låter inte som en kul fest. Nu menar jag inte åldersrynkor utan rysch och volanger som man skapar i tyg med rynktrådar. En del tycker inte att det heller är någon vidare fest. Jag tycker det är ganska trevligt att rynka ihop tyg och tur är väl det eftersom den här klänningen kräver 6x2 rynktrådar och nedersta volangen är runt 4 1/2 meter.
Det är samma mönster som jag använde till den här klänningen, alltså en "Roscoe" med extra volanger. Tyget är viskos.
Min tunna sommarklänning vägde bara 112 gram. Den här väger 468 gram. Jag tror inte att det enbart beror på att den här har längre ärmar...
Nu är det dags att sy höst/vinterklänningar. Har här gjort en "Rushcutter dress" i ett japanskt bomullstyg. På engelska heter det double gauze. Jag tror det är det som kallas muslin på svenska? Man kallar det i alla fall inte gasväv. Det är ett glesvävt tyg i två lager.
I bak skulle det vara en (längre) dragkedja. Jag hade en idé om att göra en nyckelhålsöppning och sydde alltså först bara knappen överst. Det funkade inte i det här tyget som buktade ut i öppningens kanter, så jag köpte en mindre dragkedja och sydde dit.
Annars var det inga problem med sömnaden. Jag gjorde ett provplagg först och gick upp en storlek över axlarna då det stramade där.
Ja, alltså en annan version av den här. Den förra gjordes i ett tyg som var för hårt. Den här gången är tyget en mjuk, mjuk viskos. Jag tror att ett mellanting skulle vara bäst. Eftersom det här tyget är så silkigt kan det inte riktigt bära upp halsringningen och det känns som den kan glida lite hit och dit. Men den enorma fördelen jämfört med min förra version är att man kan ha den här på sig. Den är till och med bekväm!
Klänningen är Tamzin dress från By Hand London och tyget är Gladiolumns Deepbluem från Art Gallery Fabrics.
Jag tror att det blir bra om jag hänger lite avslappnat i den här grenen... Om jag lutar mig lite bakåt kanske...
