Harry Potter And The Cursed Child

Och nu kommer vi till själva huvudnumret, anledningen till att jag alls tog med mig min dotter till London: Harry Potter And The Cursed Child på Palace Theatre.

Den här pjäsen har gått i 7 år, så det var på tiden att vi kom iväg. Jag har läst manuskriptet och eftersom det är ett manuskript var det sådär som bok. Det jag inte gillade var att Harry var en så kass far till Albus, som är en av pjäsens huvudpersoner tillsammans med Scorpius Malfoy. Men efter att Nelly påpekade att Harry inte precis haft någon bra fadersfigur själv, så känns det lättare att acceptera. 

Pjäsen började 14.00. Vi var där i god tid och jag köpte två pennor och en nyckelring innan vi intog våra platser. 

 

Och sen började det. Det var inte precis som skolteatrarna från min ungdom om man säger så. Så fantastisk scen, rekvisita, ljussättning och ljud. Ja, för att inte tala om skådespelarna. Till och med scenbytena var en del av föreställningen då det kom trollkarlar och svepte med sina mantlar över det som skulle ut. Det var också häftiga specialeffekter och faktiskt riktig magi på scen (Jag och Nelly kunde i alla fall inte förstå vissa saker som hände på något annat sätt). Efter knappt tre timmar slutade det riktigt dramatiskt och det var dags för en längre paus.

Vi gick till Flesh & Buns i närheten, där vi bokat bord.
Där kastades vi rätt in i en annan upplevelse med hög musik, men bra och inte för hög. Där åt vi bland annat bao buns med svamp respektive lax.
Och nej, jag har inte druckit upp mitt bubbel. Jag fick provsmaka på två olika sorter innan jag bestämde mig för vilken jag skulle ta.

Klockan sju var det dags för teater igen. Nu med ett glas vin eftersom man får ta med det. Umbridge upplyste oss i högtalarna om att vi inte fick äta ljudligt snacks. Det skulle bli "severely punished", även så att använda otäcka muggle devices som telefoner. 

Storyn, som i manuskriptform, kändes lite platt, var en helt annan sak på teatern. Jag köper den helt och jag gillade verkligen slutet. 

Nelly ger pjäsen 10 av 10 tidvändare.

Jag ger den 20 av 10 (Det är min blogg, jag får göra hur jag vill). Ja, tidvändare är det givna att ge den, men kanske medelålders trollkarlar? Eller far-barn-relationer? Det var en hel del sådana med i pjäsen.