I söndags åkte vi iväg på en spännande resa med Yttre Hebriderna som mål. Varför Yttre Hebriderna? Ja, idén kommer nog ursprungligen från ett intresse för Harris tweed, som kommer därifrån. Att resan blev av just nu var inte helt planerat. Det började i höstas, med att jag frågade Sven vart han ville åka och han svarade att han ville till Cornwall. Jag försökte då planera en resa dit men fastnade på att det var svårt att hitta en rimlig transport. Sen upptäckte jag att det fanns en perfekt gruppresa med Rolfs flyg och buss och bokade den i slutet på förra året. I juni ställdes den in på grund av sviktande intresse. Eftersom tanken på Yttre Hebriderna också hade funnits och Rolf även hade en resa dit, bytte vi till den.
Här ser man var Yttre Hebriderna ligger:
Med på resan var 28 personer inklusive oss. De var från vår ålder och uppåt. En person var yngre än så och reste med sina föräldrar. Det var några runt vår ålder som åkte med äldre släktingar. Många var par, men en del var kompisar och en del reste ensamma. Knappt hälften flög från Göteborg, resten flög från Stockholm eller Köpenhamn. Göteborgarna fick längst resa eftersom vårt flyg ut gick tidigast och flyget hem senast.
Avresedagen fick vi gå upp redan 3.15 för att ta taxi till flygplatsen 3.45. Sen åkte vi till Edinburgh via Amsterdam. Efter ytterligare 3 timmar i taxi var vi framme i Inverness vid halv tre på eftermiddagen. De från andra orter kom med bussen först vi sju på kvällen.
Vi bodde en natt på Royal Highlands Hotel. Här är deras tjusiga trappa.
Det var ett mysigt, gammalt hotel, lite snett och vint med centimetertjocka heltäckningsmattor överallt. Dörrarna var blanka och tardisblå. Sängen var otroligt bred (180...).
Vi gick ut på stan, som vi inte tyckte var så värst spännande. Men ändå väldigt intressant med den skotska miljön. Det kändes som att jag klivit in i någon av de deckare jag brukar se på tv.
Vi hittade ett hamburgerställe, Coyote Burger, som låg fint med utsikt över River Ness.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar