Men det är en helt annan upplevelse än på 80-talet innan internets tid. Då fick man gå till tygaffären och bläddra i stora pärmar för att försöka hitta ett mönster. Det kan man fortfarande göra, men man kan också sitta hemma i lugn och ro och kolla på nätet. Jag har klickat hem 4 klänningsmönster som jag hoppas kunna göra något fint med.
Min första klänning nu, som jag sytt och kommer att förevisa senare, gjorde jag med hjälp av ett PDF-mönster. Då skriver man ut sitt mönster på 25-30 A4-ark och tejpar ihop själv. Det kan tyckas besvärligt, men inte alls lika besvärligt som i mitt tidigare syliv. Då köpte jag Burda och så fick man rita av mönstret från ett mönsterark med jättemånga mönster på varandra.
Det tror jag inte ens jag skulle klara idag...
Sen har man också nytta av nätet för att få instruktioner och knep om hur man utför olika moment. Man kan också kolla in andra som använt samma mönster. Vad tyckte de om passformen och vad behövde de ändra? Man kan få idéer till vilka tyger som passar och så vidare. På det här området har jag ju omedelbart flugit 30 år fram i tiden och blir påmind om vilken skillnad det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar