Butchart Gardens

I dag var det trädgårdsdags. Vi startade tidigt för att vara där när de öppnade 8.45.

Butchart Gardens är det mest välordnade stället vi någonsin besökt och det började redan när man skulle parkera. Man körde till ett bås där man betalade. Det kändes som man skulle köra på en färja. Sen stod det personer i västar och dirigerade oss till parkeringen och ända in på en anvisad p-plats. Vid parkeringsplatsen fanns också en välkomnande svensk flagga.

Skylt med riktig blomsterbukett

Här är ett par till bilder för att illustrera ordningen. Man får naturligtvis inte gå på gräsmattan, alla rabatters kanter är knivskarpa och det är bar jord under trädet. Inte ett blad ligger fel och det finns naturligtvis inget skräp av något slag någonstans. Sven påpekade att de också hade städat i alla träd, ända till toppen. Inga vissna grenar eller kvarlämnade knoppar från gamla grenar här inte. Det var fantastiskt fint!
Vi hade också regler, så kallad "garden ettiquette". Selfiesticks är inte tillåtet,  rökning förbjuden,  man förväntas prata dämpat och man får inte vara utklädd.

The Sunken Garden, byggd i ett gammalt stenbrott.

Det fanns många fina fontäner

Välkrattat i Zen-trädgården

Vi åt lunch i restaurangen, men mer om det kommer i ett annat inlägg.
Vi avslutade med att besöka shoppen och den var såklart också fantastisk. Jag köpte några blommiga pennor, teer och en nyckelring.

Sen åkte vi vidare till Victoria Butterfly Garden som ligger precis i närheten. Det fanns verkligen många fjärilar att se där. De är ganska fladdriga och inte så lätta att fånga på bild. Den vackra och stora blå fjärilen flappade ofta förbi, men satt aldrig still. Jag hade gett upp att få den på bild, men sen hittade jag en som var lite lugnare och faktiskt satt still och lät sig fotograferas. Blue morpho heter den. Jag tror inte att den har något svenskt namn.

Vi avslutade dagen med att ta en promenad i vår närmaste naturpark. Det är ju synd om man far och flänger och missar att man kanske har det finaste precis runt knuten. Och ja, det var väl fint på sina ställen, men promenaden i stort var lite halvtråkig. Vi fick i alla fall se "Sitting lady falls". Roligt namn, tänk att inte kunna hålla balansen när man sitter!

Efter en timmes promenad kom vi fram till stranden. Därifrån kunde man antingen vada över ett litet sund och vara hemma på några minuter eller ta samma väg tillbaka. Eftersom det var högvatten var valet inte helt lätt. Vi frågade några som satt på stranden om det gick att vada över och de pekade ut var vi kunde gå. Efter lite förvirring lyckades vi ta oss över och blev bara blöta till knäna.

Det ser ju inte så vadbart ut på bilden här, men vi kom från stranden på andra sidan.