Emma

Jag och Nelly har varit på bio och sett Emma, en ny filmatisering av Jane Austens gamla bok från 1816.
Nelly ger den 8 skärmar av 10 och jag ger den 9 skärmar. Jag hade tänkt ge 10, för varför inte? Men Nelly påminde mig om att allt måste jämföras med Stolthet och Fördom, serien från 1995, och då kan ju inget annat få en tia.







Att betyget blir just skärmar beror på att dessa spelade en viktig roll i filmen (hittade trots det ingen bild från filmen med skärmar). Emmas pappa var väldigt rädd för drag och satt ofta bakom flera skärmar. Pappan spelades alldeles utmärkt av Bill Nighy.

Filmen var väldigt underhållande. Personerna porträtterades med glimten i ögat, men på ett kärleksfullt sätt snarare än elakt. Miljöerna var fantastiska, väldigt mycket pastell. Och kläderna!
Jag läste kritik om att filmpersonerna, som vanligt, hade orealistiskt mycket kläder. Ja så just det är kanske inte tidstypiskt. Men att få se för mycket vackra kläder känns ganska okej!

För många Spencer-jackor.

Mina favoritkläder var den gula kappan som ses på filmaffischen. Jag har letat efter en bild på den bakifrån, men inte hittat. Den har den klassiska skärningen, men rynkad/veckad vid axlarna, tror jag. Lite som den här, men inte riktigt...

En klänning jag skulle vilja sy var den blåvitrandiga med ric rac-spets. Den hittade jag ingen bild på framifrån.

På bilden syns också Mr. Elton, en ganska löjlig präst. Fröken Austen tyckte nog att präster i allmänhet var lite löjliga.

 Snygg orange klänning. Men håret! Tydligen en stil som hör till 1830-talet, men hon var väl före sin tid.

Emmas väninna Harriet var så söt.

Miranda Hart som miss Bates var också rolig