Level 40 i Pokemon Go

Hoppsan! Jag har nått nivå 40 i Pokemon Go. Det är, av någon anledning, den högsta nivån. 

Då kan man ju tro att jag är klar eller att jag har vunnit. Men nej, det bara fortsätter.

Spelet går ut på att fånga Pokemons, att utveckla Pokemons, att promenera med Pokemons, att bli vän med Pokemons, att ge presenter till och bli vän med andra Pokemontränare, att slåss mot andra Pokemons och deras tränare (om man vill).

Allt detta kan man fortsätta med precis som vanligt även om det inte längre går att "levla" upp.

Man fortsätter också att få poäng, vad man nu ska med dem till. Det är det som kallas total XP.

Här är jag med min "Shiny Magicarp". Och ja, jag har också en guldfiskmössa. Jag tänker bli bästa vän med min Magicarp och sen ska jag utveckla den till en röd Gyrados.

Önskelista

 Här är lite av vad jag kan tänkas önska mig i födelsedagspresent och julklapp:

Jag börjar med en sak jag inte vill ha, nämligen årets julklapp: Jag vill inte ha ett stormkök.

Jag skulle bli gladare för till exempel:

Sprit.

Egentligen inte högst upp på önskelistan, men här visas de utan inbördes ordning.

Te. Både löst och i påse.

Dessa muggar, tallrikar och kakfat.

Garn.

Alltså, något melerat garn i galna färger blir man ju alltid glad för.

Tyg.

Inte så lätt kanske. Men om man nu skulle snubbla över något snyggt tyg så är 2 1/2-3 meter oftast lagom till en klänning.

Sytråd. 

Åhléns har de här snygga burkarna t ex.

Ny plånboksväska.

 

 Örhängen.

De på bilden är fina, men det är miljoner andra också

Saker från Body shop.

Jag använder det varje dag, så det blir jag alltid glad för. (Tandkräm och toapapper använder jag visserligen också varje dag, men det skulle jag inte bli lika glad för.)

Ramar.

Jag har några bilder jag vill rama in, men jag kommer mig inte för att skaffa ramar till dem. Önskar mig pråliga guld/silver-ramar i ca A4 och A5 (2 st.)

Andra bilder blir jag också glad för.

Ny "stereo" till köket.

I dessa moderna tider betyder det aktiva högtalare med bluetooth. Här är ett exempel (baserat på utseende och godtycke, har inte lyssnat):

Högtalare, subbas.

Dyrt, men barn skriver ju ofta häst eller något annat på sina önskelistor och då är ju det här mer realistiskt ändå.

Så var det dags för en klänning igen!

 Den här gången har jag sytt en klänning jag har gjort i tre andra modeller, Myositis dress från Deer and doe. Här är en av mina andra. 

Nu har jag sytt en i babymanchester från Liberty. Väldigt tjusigt! Det finns inte så mycket att säga om själva sömnaden. Lättsytt tyg, inga överraskningar. Jag har länge tänkt att jag skulle göra den här klänningen i manchester, men egentligen då en lite kraftigare. Liberty-manchestern är så fin att det inte är något märkligt alls att ha den i en volangklänning.

Allt går igen

 Jag har växt upp med hemsydda kläder. Här är jag 8 1/2 år (1978) och har på mig en klänning som jag verkligen gillade. På den tiden var det förstås inte jag själv som sydde utan min mamma. Den var gjord i något slags crepetyg.

 Jag skulle kunna sy mig en likadan nu. Så här drygt 40 år senare känns det trendigt med volanger igen. Tyget skulle också kännas okej!

Här är en del av klänningen 5 år senare, omsydd till en kjol. Då hade jag börjat att sy mina egna kläder. Fast var det något mer avancerat så var det fortfarande mamma som fick göra det. Kul ändå när favoritplagg kan få ett andra liv!