Den första är ganska mönstrad och färgglad och knälång (knäkort, tänker jag är lite kortare).
Sen kände jag att en sån här enkel klänning i svart skulle vara trevligt att ha också. Jag köpte en trikå med bambu och sydde en längre variant. Enda skillnaden är längden.
Det var en ny liten ekorre vid mataren idag. Den fattade inte hur den fungerade och ägnade en lång stund åt att gnaga på kanterna, vilket man kan se spåren av på bilderna nedan. Den kollade också flera gånger om man kanske kunde komma åt maten underifrån. Sven hade lagt i jordnötter med skal. Ekorrar brukar gilla jordnötter och om de kan skala en hasselnöt borde det vara lätt att komma in i en jordnötsbalja. Det är det kanske om man fattar att det är det man ska göra. Den här ekorren fattade inte att det var mat, utan tog ut en jordnöt, gnagde lite och tyckte nog att den var oätlig, kastade ner den på marken och tog en ny. Om och om igen...
Idag tog vi bilen till Björndammsterassen och gick därifrån. Den första
kontrollen (86) hittade vi ganska lätt, nästa fick vi leta ett tag
efter. Nästa kanske var lite otillgänglig, men det var 89 som var mest
utmanande för oss. Vi hamnade vid en bredare bäck som Sven funderade på
att balansera över, medan jag tyckte att det ändå var bättre att gå till
stigen 10 meter bort. Vi gick igenom snår och uppför och nedför i brant
terräng innan vi hittade den. Jag har försökt illustrera det i gult på kartan ovan.
Efter kontroll 48 gav vi upp. Just där var skogen ett jävla mygghål och det gick inte att fokusera på att hitta, därav lite velande fram och tillbaka innan vi hittade den.
 |
| Sven vid kontroll 86 och 89. |
Här har vi en härlig sommarklänning i muslin, en Marcel dress.
Jag hade först tänkt göra den kortare versionen, men eftersom jag hade tillräckligt med tyg blev det den långa och det känns väldigt bra.
Tyget är muslin, vilket är typ gasväv: ett något glest tyg i två lager. Den har axelband, ett ok i dubbelt tyg, frontpaneler som är rynkade vid oket, sidstycken och 4 volanger på var sida. Tur att jag gillar rynkning!
Nu har jag semester i två veckor och tydligen vet kroppen det för jag känner mig himla trött. Men, jag tänker inte gå och lägga mig än för det. Först tänker jag sitta i soffan och sticka och titta på finalen av "Hela England bakar". Till det ska jag dricka Coca Cola.
 |
| Reklam från 1959 |
Jag tog ett glas mousserande förut och man vill ju inte bli full som en fjäril. Det är mitt nya uttryck efter att ha sett på "Djurparkens hemligheter". Stora fjärilar äter frukt och helst frukt som har ruttnat och jäst lite. Det gör att de blir kraftigt berusade. De kan sitta på en frukt lite snett och inte göra något i timmar. På den vecka de har på sig har de svårt att genomföra sin viktigaste uppgift. Hanen flyger efter fel fjärilar och när han ska para sig vet han inte vad som är upp eller ner. Honan kan missa och lägga äggen på fel växt så att larverna inte har något att äta när de kläcks. Så... full som en fjäril.'
 |
| Fulla fjärilar vi såg i Kanada. |
Här har vi en ny sjal, stickad av julklappsgarn i bladmönster.
Här har vi garnerna till kommande projekt:
Båda sorterna är bomull. Det övre ska bli en sommarsjal (jo, jag behöver det).
Det undre ska bli en till rund filt. Jag har min runda filt som överkast, men det passar ju inte riktigt nu på sommaren, så jag ska sticka en i bomull också (nej, jag behöver inte en till, men jag vill gärna sticka en runt filt igen). Den blir väl klar till nästa sommar, kan man tänka.
Vi har fått en orienteringskarta från kommunen med en massa kontroller på som man kan hitta. Kul, tänkte vi när den kom och sen glömde vi bort det. Idag gjorde vi till slut slag i saken och började med kontrollerna 71-74. Här är de flesta av dem:
Och försök inte zooma in för att se kontrollernas hemliga kod, för dem har jag raderat.
Vi gick från Jonsereds fabriker till Jonsereds trädgårdar, inte särskilt långt. Väl framme satte vi oss på en bänk med utsikt för att äta vår medhavda sushi, men där blåste bara för mycket så vi flyttade till herrgårdens veranda och fick ett bord på köpet.
I trädgården hittade vi den här platsen. Jättemysig och man vill ligga i massiv skugga på en hård träbänk med en hård trästock som huvudkudde och lyssna på inspelade getingar.
Svens skötebarn, blåregnet, har äntligen börjat ta sig. Planen är att det ska hänga vackert längs taket på fåfängan och nu börjar det komma upp dit.
Vår rhododendron börjar också ta sig. Förra året hade den typ 5 blommor. I år är det ganska många.
Den stora magnolian har blommat färdigt, men vi har också en liten med mörkare blommor som är lite senare.
Det levande staketet på yoga-cirkeln börjar också ta sig. Bra, för det känns lite utsatt att yoga där utan något som skiljer av.
När jag fotade de här blommorna, som växer bredvid varandra, kom Sven och förklarade hur det låg till, se bildtexten. Rödfibblan är tydligen inte planerad utan något som följde med irisarna. Fint ändå!
I trädgården, eller på uppfarten då, finns också, en för dagen, ny bil. Den är helt ny, vilket är helt nytt för Sven (att ha en helt ny bil). Den är jättestor, man får nästan hoppa ner till marken när man ska ur den. Den gamla bilen ska plötsligt få leva ett mycket aktivare liv än någonsin med pendling till Viskafors. Sven säger att bilar gillar att åka långt, så jag antar att den kommer att bli glad och inte bara känna sig för gammal och trött för det här.
Idag har det inte bara varit nationaldagen utan också Stora Lupinbekämpardagen. Jag visste inte ens att vi borde bekämpa dem, men det är tydligen en invasiv art och Fältbiologerna anordnar denna dag.
Vad man kan göra är att plocka lupiner och sen inte lägga dem i komposten utan se till att bränna dem! Vill man komma åt ännu fler kan man gå ut och slå med lie, ta hand om resterna och bränna dem! Om det inte känns nog kan man gräva upp lupinerna, ta hand om rötterna och bränna dem!
Vi har inte bränt några lupiner idag, men lite grillspett (eller grillat, då).
