Om man nu vill följa modet, vad är det som gäller? var inte oroliga, jag har kollat in modevisningarna. Eller, var kanske oroliga, för jag kommer att redovisa mitt högst subjektiva urval. Vi börjar ändå med något som är mer objektivt: Beige trenchcoat. Det är ingenting jag själv vill ha, men uppenbarligen är det en stor grej nu i vår. Här kan man se ett urval:
Jag gillar druid-looken och den genomskinliga. Är man inte sugen på beigt går det även bra med andra färger, som rosa (men helst inte).
Vad skulle vi göra idag? Shopping? Konstmuseum? Det visade sig att affärerna öppnar 12 på söndagar så då blev valet att åka till Tate Modern.
Den här blå tavlan var ändå oväntat fin. Den är gjord av Yves Klein 1959: IKB 79.
IKB står för färgen som heter International Klein Blue. Siffran betyder att det var målning nummer 79 med denna färg.
Det blev också en ny bild i serien: Nelly ser ut som konst.
Här ser vi "Sharden" från Southwark Bridge.
Eftersom allt ändå var så blött tog vi tåget en halvtimme tidigare än vad vi tänkt. Och lika bra var det, för då behövde vi inte känna oss stressade när vi stod 40 minuter i kö till säkerhetskontrollen på Stansted.
I sista stund, innan vi gick på flyget, köpte jag en påse chips eftersom jag var orolig för att jag skulle svälta ihjäl på den två timmar långa flygresan hem. Här är den, med gas som expanderat i flygkabinen.
Och nu kommer vi till själva huvudnumret, anledningen till att jag alls tog med mig min dotter till London: Harry Potter And The Cursed Child på Palace Theatre.
Den här pjäsen har gått i 7 år, så det var på tiden att vi kom iväg. Jag har läst manuskriptet och eftersom det är ett manuskript var det sådär som bok. Det jag inte gillade var att Harry var en så kass far till Albus, som är en av pjäsens huvudpersoner tillsammans med Scorpius Malfoy. Men efter att Nelly påpekade att Harry inte precis haft någon bra fadersfigur själv, så känns det lättare att acceptera.
Pjäsen började 14.00. Vi var där i god tid och jag köpte två pennor och en nyckelring innan vi intog våra platser.
Och sen började det. Det var inte precis som skolteatrarna från min
ungdom om man säger så. Så fantastisk scen, rekvisita, ljussättning och
ljud. Ja, för att inte tala om skådespelarna. Till och med scenbytena var en del av föreställningen då det kom
trollkarlar och svepte med sina mantlar över det som skulle ut. Det var också häftiga specialeffekter och faktiskt riktig magi på scen (Jag och Nelly kunde i alla fall inte förstå vissa saker som hände på något annat sätt). Efter knappt tre timmar slutade det riktigt dramatiskt och det var dags för en längre paus.
Vi gick till Flesh & Buns i närheten, där vi bokat bord.
Där kastades vi rätt in i en annan upplevelse med hög musik, men bra och inte för hög. Där åt vi bland annat bao buns med svamp respektive lax.
Och nej, jag har inte druckit upp mitt bubbel. Jag fick provsmaka på två olika sorter innan jag bestämde mig för vilken jag skulle ta.
Klockan sju var det dags för teater igen. Nu med ett glas vin eftersom man får ta med det. Umbridge upplyste oss i högtalarna om att vi inte fick äta ljudligt snacks. Det skulle bli "severely punished", även så att använda otäcka muggle devices som telefoner.
Storyn, som i manuskriptform, kändes lite platt, var en helt annan sak på teatern. Jag köper den helt och jag gillade verkligen slutet.
Nelly ger pjäsen 10 av 10 tidvändare.
Jag ger den 20 av 10 (Det är min blogg, jag får göra hur jag vill). Ja, tidvändare är det givna att ge den, men kanske medelålders trollkarlar? Eller far-barn-relationer? Det var en hel del sådana med i pjäsen.
Lördagen inledde vi med brunch på Victoria House Coffee & Food.
Brunchen här var faktiskt märkvärdigare än den såg ut. Det är pocherade ägg på rostat rågbröd med rökt lax och en hollandaise som smakade jättemycket creme fraiche. Jag älskar creme fraiche, det är något av det godaste jag vet.
Till efterrätt delade vi på en portion blåbärspannkakor, också gott! När vi nu var i England och allt passade jag också på att ta mjölk i teet. Det passade bra.
Sen var det dags för lite shopping. Jag hade tänkt mig att gå till alla möjliga affärer, men hann bara med en (1).
Jag köpte de här tygerna:
Mannen är Karel Martens, en grafisk designer som designat tyget som ser ut som det är designat av en grafisk designer.
Direkt från the Shard åkte vi till Cambridge Theatre för att se Matilda. Nelly har nog velat se den sen jag och Markus var i London 2013. Jag har alltså sett den förut, men ärligt talat kom jag inte ihåg någonting alls (nästan). Vi hade bra platser på balkongen, inget som störde utsikten.
Nelly ger den 8 av 10 flygande flätor i betyg.
Jag ger den 10 av 10 chokladtårtor.
Barnen var så duktiga! (snyft!)
Efter lunchen promenerade vi till Victoria & Albert Museum, men vi var för trötta för att ta in något och tog oss istället till vårt hotell, St Giles, nära West End, på behagligt promenadavstånd från teatrarna. Här fick vi en löjligt kort vila innan det var dags att ta sig till skyskrapan the Shard för afternoon tea.
'
Här kunde vi koppla av med ett glas "Balfour Hush Heath Estate, Blanc de Blancs, Brut, Kent, 2018", som var väldigt frisk och god.
Här är menyn till Bees in Bloom Afternoon Tea:
Coronation Chicken
Raisins, Madras Curry, Caramelized Onions
~
Smoked Salmon & Cucumber
Dill Crème Fraîche, Lime Zest
~
Roast Beef
Horseradish, Watercress
~
Truffle Egg & Cress
St Ewe’s Rich Yolk Eggs, Baby Watercress
Whipped Chicken Liver
Chicken Parfait, Pink Grapefruit
~
Heritage Carrot Burger
Roasted Carrot in Carraway Seeds, Coriander
Plain & Raisins Scones
Strawberry & Basil Jam & Clotted Cream
~
Caprese Cake
Lemon & Almonds
The Bee
Lemon, Honey & Lavender
~
The Ladybug
Dulcey Chocolate, Jasmine Tea
~
The Marguerite
White Chocolate & Orange Blossom
~
The Shard
Kaffir Lime & Berries
Det var gott, men för mycket och inte möjligt att äta upp allt. Bakverken var åt det sötare hållet. Inget fel med det, men de hade mått bra av lite mer syrlighet.
Här är utsikten från fönstret i matsalen:
Och här är utsikten från toaletten:
Det var inte igår jag var i London sist (utan nästan 10 år sen). I helgen var jag och Nelly där (jag skriver lite efter, men ger datum utefter när det faktisk hände).
Dagen började 4.30 när det var dags att kliva upp för att ta sig till flygplatsen. Då vi inte hade väskor att checka in tänkte jag att det räckte att komma till flygplatsen 1 1/2 timme innan. Det gjorde det, men det var precis. Vi behövde nämligen ändå stå i incheckningskön eftersom vi, av okänd anledning, inte fick checka in online. Vi kom på planet sist av alla.
Vid halv elva var vi framme vid Paddington Station.
Vi tog en liten promenad till La Maritxu, ett ställe som säljer baskisk cheesecake. Sen tog vi med bitarna och vårt te och kaffe till Hyde Park i närheten och satte oss på en bänk den här ganska varma och soliga vårdagen.
Cheesecaken var väldigt god, syrlig och krämig och inte alls grynig.
Våren hade kommit längre än här. Kolla på alla dessa påskliljor.
Och på den fina magnolian. De är sällan jag ser en magnolia som är finare än vår, men den här är helt klart en konkurrent.
Trots att cheesecaken lagt sig fint i magen kände vi ändå att det var bra med lunch en timme senare.Vi åt fish&Chips på Harrods, vilket jag inte kan rekommendera. Det var dyrt och smakade inte dåligt, men jag tror att en pub någonstans hade gjort det bättre. Vi fick lära oss att om man är flott ska man tydligen slå in citronen i en liten duk.
