När vi närmade oss Stornoway såg vi en massa träd och tyckte att Yttre hebriderna såg betydligt lummigare ut än vi föreställt oss. Senare fick vi lära oss att det berodde på att Sir James Matheson, som köpte Lewis 1844, byggde Lews Castle och planterade träd på marken runt. I övrigt finns det knappast några träd på öarna. Det finns en del palmer, vilket också var förvånande då det inte precis är i tropikerna. Sommaren är sval och ofta blåsig och regnig. Vissa dagar kan det vara 23-24 grader, men det är vanligare med temperaturer runt 16 grader. Vår och höst beskrivs som blåsiga och regniga. Vintrarna är ännu mer blåsiga och regniga. Det är mörkt och den råa luften känns kallare än de 2-8 grader det oftast är. Det låter ungefär som Göteborg, men jag tror nog att det är både blötare och blåsigare. Avsaknaden av minusgrader är nog det som får palmerna att klara sig.
Vi hade tur med vädret och den här dagen var det soligt och 18 grader. Av kommentarer vi fick från lokalbefolkningen verkade det som att denna sommaren har varit ovanligt regnig annars. Vi gick och tittade lite i centrum, som inte är så stort.
Sen gick vi upp till Lews Castle genom den lummiga parken. Det finns ett museum där också, men det kunde vi inte besöka då det var måndag. I slottsshoppen hade de en lampa med skärm av tweed och lampfot av en lokal ginflaska. Vi tänker sno den idén och göra ett par sådana. Vi berättade det för gruppen som nu förväntar sig fotobevis. De har renoverat slottet och tak och väggar var väldigt fina.
Sen besökte jag en butik som sålde tyg. Slutligen bestämde jag mig för ett ljuslila tyg, men mer om det i kommande inlägg. Där ville de också ha fotobevis när kappan är klar. Det lovade jag, men jag planerar inte att sy den kappan riktigt än, så de får vänta.
Nu var vi fikasugna, men det var inte så lätt att hitta ett café. Vi hade egentligen gett upp och gick in på ett ställe som hade en glasskylt. Det var ett konstcenter, An Lanntair, som faktiskt visade sig och ha ett café med begränsat utbud. Jag tog te som jag drack med mjölk för det känns rimligt när man är på de brittiska öarna. Till det en mördegskaka. Dels för att det var det de hade och dels för att ett shortbread är typiskt skotskt.
Bredvid oss var några tanter som satt och pratade skotska med varandra, väldigt exotiskt. Annars är gaeliska första språket på öarna. På färjan började de med att säga saker i högtalaren på gaeliska och gatskyltarna är på gaeliska till exempel.
Sen kunde vi checka in på hotellet. Det var det tweedigaste hotell jag varit på med överkast, sänggavel, stolsdynor och gardiner i tweed. Sängen var bara 1.40 bred. Tyvärr fanns inget bättre, så vi fick hålla tillgodo med den de närmaste tre nätterna.
Middag intogs på hotellet. Antagligen för att det inte finns så mycket annat att välja på i Stornoway. Maten var okej, men ganska lika alla dagar. Det var någon slags asiatisk mat med skotska inslag som black pudding i kycklingen och korv i den kinesiska grytan. Det bästa var efterrättsbuffén där de hade olika mousser, panna cottor och cheescakes etc. samt glass. Det var bara att be om så många man ville ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar