Love & Friendship

Modesatir från 1796 som visar gammal och ny klädstil

I dag var Nelly och jag på bio. Vi fortsatte vårt Jane Austen-tema och såg den första filmatiseringen av Austens brevroman Lady Susan, som skrevs 1794 och gavs ut efter hennes död. När jag kommit över den första chocken över att kläderna inte var i empirestil var filmen bra. Och nu, efter lite efterforskningar, förstår jag att det var helt korrekt. Jag visste inte att boken skrevs så tidigt och alltså utspelar sig under 1790-talets första hälft. De lediga empireklänningarna kom, såvitt jag vet, under senare delen av 1790-talet.

Lady Susan är olik alla Jane Austens senare huvudpersoner då hon är en väldigt osympatisk kvinna. Jag skulle vilja säga att hon är en psykopat.

Men filmen var inte osympatisk utan väldigt trevlig.

Nelly ger filmen 7 av 10 ärtor. Ärtorna kommer från den här scenen där den trevlige, men otroligt korkade, Sir James Martin upptäcker ärter.

Jag ger filmen 9 av 10 rokoko-klänningar. Den var vacker att se på. Den hade en viss distans som var subtilt underhållande.Språket och talekonsten i att inte säga rakt ut vad man menar är också underhållande och det faktum att så lite behövdes för att orsaka en skandal. Det fanns inte en tråkig scen i filmen.