Ny klänning efter gammalt mönster

Jag har sytt en klänning efter det här mönstret:

Som framgår är det ett mönster som ursprungligen gavs ut för 65 år sen. Det har tagit lång tid att liksom komma igång med klänningen (inte riktigt 65 år, men några månader ändå). Dels var det svårt att få till passformen och dels hade jag en viss oro över hur det skulle gå med de passpoalerade knapphålen (bara ordet...). 

Det gick bra med dem. Här är de:

Skärpet blev också tidsenligt med langettstygn runt hålen (kunde varit jämnare, men jag chansar på att få kommer att titta på dem så här nära):

Här är själva klänningen. Jag känner mig nöjd. Passformen kunde ha varit lite bättre. Eller, rättare sagt, passformen kunde inte bli bättre, för jag har så svårt att fatta hur jag ska få till det. Jag har ökat vid axelsömmen, minskat mitt på framstyckena över bysten, kortat bakstycket i svanken, kortat både fram och bakstycke i midjan och tagit in klänningen i midjan.

Jag försöker posera som på mönstret, ber om ursäkt för felaktiga hand och huvudpositioner och lite för att jag inte tänkte på att datorskärmen var på i bakgrunden:

Nej, redan fredag!

Sista dagen på semestern...
Det känns ändå relativt rimligt med tanke på att alla andra i familjen har börjat med sitt.
Jag sitter här och känner mig förkyld redan innan jobbet har börjat igen, så det känns ju inte som en bra start. Nej, nu ska jag inte deppa ihop, utan ta vara på semesterdagen. Planen idag är att yoga lite (och se om förkylningen blir bättre eller sämre..) och att, förhoppningsvis, sy färdigt en klänning jag håller på med.
 
Den här drycken kanske kan lindra min krasslighet:

Reklam från 1934

Svängde ihop en kjol igår

Jag sydde nyligen en rundskuren kjol som jag gillade skarpt. Därför vill jag ha fler vida kjolar. Det här tyget var bara 115 cm brett, så en rundskuren kjol var utesluten. Jag hittade ett mönster i Gertie's New book for Better Sewing, köpte en metalldragkedja då jag ville ha den som ett designelement och satte igång. Jag tråcklade först för att se att den passade. Sen blev det spännande för då dragkedjan inte satt vid en söm, sydde jag först igen hela kjolen och kunde inte prova den förrän dragkedjan var på plats.

Här har jag också matchande glasögon, ett par av mina mycket seriösa läsglasögon. Jag tycker nästan att det ser ut som att det är glasögonen som har mig...

En detaljbild på dragkedjan där man även ser det psykedeliska tyget

Konstresa

Idag åkte Sven och Nelly och jag norrut och besökte Tjörn. Vi tittade på stora skulpturer i Pilane och akvareller på Nordiska akvarellmuseet. Vi började vårt besök med frukostpicknick i Pilane med utsikt över skulpturer och gravfält. Det stod i informationen att man inte fick fika på konstverken, därför gjorde vi inte det.

Fåren tyckte att statyerna var bra att klia sig mot. Fåren var också ganska intressanta att titta på. De betar verkligen effektivt.
Nedan är en sten i aluminium.

Den snyggaste var den här hästen, tyckte jag.

Det stora huvudet: Anna, var också fin. Jag har sett den på bild förut, men den var bättre i verkligheten.

 Här står jag i blåsten.

På akvarellmuseet fanns det mycket fint (och även en del mindre fint). Det fanns ett par tavlor av Lars Lerin och de var verkligen fantastiska.
Jag fastnade för den här av den danska konstnären Julie Nord. Jag skulle gärna vilja ha den som poster... (tror inte att det finns.)

Nelly ser ut som konst

För att fortsätta med förra årets tema har jag fotat Nelly när hon efterliknar konstverk. Här är resultatet av det:

Istället för grafitti

Jag hittade de här bilderna av gatukonst i Spanien. Det är konstnären Raquel Rodrigo som har broderat dem. Väldigt fint, tycker jag.

Sjal nummer 20

En sjal i bomull, vilket jag inte har så många och därför behöver. (Ja, så är det!) Somriga bubbelgumsfärger.

Nelly tog bilderna igår när vi var hos flickorna Lundgren på Skäret. På bilden nedanför bad hon mig att tänka att jag var med i Stolthet och fördom. Jag tycker att jag ser ut som att jag är det!

Vi drar söderut

Närmare bestämt till Kullahalvön i Nordvästra Skåne. Första stoppet på resan (förutom en bensinmack och en rastplats) var flickorna Lundgren på Skäret. Nelly och jag var där på vår cykelsemester förra året och tyckte att det var bra.

Vi kom dit typ halv elva. Vissa tyckte då att det var läge för lunch. Nelly menade att hon ju kan bli så grinig om hon är hungrig och Sven är alltid nöjd om han får lunch före elva. Så de tog kantarellsoppa och västerbottenpaj och verkade vara nöjda med det. Jag tog en toscatårta och en mördegsform med äpple (vet inte vad den hette). Te i kanna och löfte om påfyllning var god teservice som uppskattades.

Kullabergs naturreservat

Nästa mål på vår resa var Kullabergs naturreservat. Där hade ingen av oss varit förut och det blev en riktig strapats.

Håll i hatten! Det blåser.

Vi tittade på den vackra utsikten.

Våra mobiler välkomnade oss till Danmark(??) och vi tittade lite mer på utsikten.

Jag försökte fota fyren:

Vi gick ner till vattnet för att titta i  Silvergrottan. Det var ganska brant ner. Inget problem för de andra, men jag tycker att det är SÅ läskigt att gå nerför på brant och ojämn mark. Ner kom vi ändå utan missöden. Vi hittade inget silver i grottan, vilken besvikelse.
Vi tog inte samma väg tillbaka utan tog istället en nästan igenvuxen stig uppför berget.

1. Här är vi på väg upp genom buskarna. Sen försvann vi en lång stund. Det var när vi gick inne i en buske, eller garden-centret, som det kallas (Nellys term).

2. Sen dök vi upp igen lite högre upp.

3. Vi kom hela vägen upp till fyren. Kanske gick vi så som det är utmärkt här på bilden.

Det blåste!

Krapperups slott

Sen åkte vi till Höganäs för att kolla in den saltglaserade keramiken. Jag köpte en groda. Planen hade varit att köpa en groda till trädgården, men de hade inte längre några som var tillräckligt stora för det, så det fick bli en innegroda.
Nästa stopp var vid Krapperups slott. Här kan det ses från olika vinklar:

Runt slottet fanns en mycket välskött park med ståtliga träd. Detta är ett japanskt lärkträd:

Sen fikade vi på Caféet. Jag var helt lyrisk över deras temuggar. En mycket positiv teupplevelse även här!

Räkmackan var god, byggd på gott solrosbröd.

Nimis

Sista stoppet på vår resa var Lars Vilks konstverk Nimis. Det är en enorm trädkoja på stranden. Tidigare har jag varit ganska skeptiskt inställd till den. Kanske mest för att jag är skeptiskt inställd till Lars Vilk. Men det gäller ju att skilja på sak och person.
Promenaden till och i Nimis var ett riktigt äventyr. Jag visste inte att man kunde gå inne i den.
Vid vattnet gick stigen först högt uppe på ett berg med havet nedanför en brant som övergick till ett stup. Sen började stigen gå neråt, så brant neråt det kan vara och fortfarande vara en stig, tycker jag. Sen blev det brantare... sen var vi framme vid Nimis:

Här ser man hur gången i Nimis ser ut. Känslan var lite som en gammal trä-berg-och-dalbana, fast man fick gå själv såklart. Ganska så brant i början och inte helt lätt att veta var man skulle sätta fötterna.

Väl nere gick de andra på de stora stenarna bort till ytterligare ett konstverk som står på stranden, men jag orkade bara inte balansera mer. Som tur är, är det mycket lättare att ta sig uppför, så tillbakavägen var inga problem.