lördag 30 juni 2018

Roadtrip västerut

Idag begav vi oss på en biltur. Vi åkte västerut längs kusten. Sven hade kollat upp vädret och lovade oss att det skulle vara lite duggregn fram till elva och sen skulle det spricka upp. Nu hade han inte kollat vädret lite längre västerut och där skulle det duggregna fram till elva för att sen börja regna mer och mer.
Det gjorde regnskogen desto vackrare, så jag ska inte klaga. Det var verkligen fantastiskt med all mossa och ormbunkar i skogarna med jätteträd.
Kolla här vad mossigt och fint!
Kolla vad MOSSIGT!!!

Titta här vad vad fint det blir med all mossa!

Se, vad magiskt vackert det blir med MOSSAN!!!

Titta!! Vad fantastiskt vackert och sagolikt fin skogen är klädd i mossa.

Det kanske var mer synd om alla campare (om de inte gillar regn). Vår teori, helt byggd på egna slutsatser och gissningar, är att detta är en stor campinghelg i Kanada. Skolorna slutar sista fredagen i juni och 1 Juli är nationaldagen, "Canada day". Då ger sig familjer ut i naturen för att fira.
Mossa var inte det enda vi såg. Vi såg också Sooke potholes som är djupare delar av Sooke river där folk gärna badar.
Sen fortsatte vi på den kurviga och alltmer ensliga vägen västerut.
Vi gjorde lite avstickare till olika stränder.
Här är Sandcut beach med sitt vattenfall:

Vi blev inte så badsugna. Lite för kallt, blött och stenigt!
Här fotar jag jag på Sombrio beach. Lite dystert idag, kanske. För att komma till stranden fick man gå över en hängbro och på en väldigt lerig stig. Det var fullt med folk som campade längs vattnet.

Vi åt lunch på en pub i Port Renfrew. Det är ett litet ställe med 144 invånare. Alla kunde nog få plats på puben om de ville.
När vi körde österut igen hittade vi en blåare himmel.
Utsikt från Whiffen Spit i Sooke.

Sen kom vi hem till "vår egen" utsikt igen.


Frukost på Diner's

En dag i förra veckan åt vi frukost på Sunshine Diner i Vancouver. Där har de inredning i 50-talsstil och ägg tillagade på alla sätt man kan tänka sig.

(Inte min bild)
Så här glad är Sven när han äntligen får en diner-frukost.

Här är min frukost: Surdegstoast, stekta ägg, Kanadensiskt bacon, stekt potatis, fruktsallad, färskpressad apelsinjuice och te.
Gott och en trevlig start på dagen.

En annan dag åt vi frukost på Mom's café i Sooke. Där gick allt i blått.


Här var min frukost "eggs Benny", alltså pocherade ägg eller ägg benedict på en rostad engelsk tekaka med kanadensiskt bacon, hollandaisesås, stekt potatis, te och apelsinjuice.

fredag 29 juni 2018

En dag på museet

I dag var vi på Royal British Columbia Museum. Det var ett trevligt museum där de hade byggt upp många fina miljöer för att visa British Columbias historia.
Det finns en mammut som ser ut att vara verklig. Den heter Woolly.
 (De fina bilderna här nedan har jag snott från nätet)
Det finns ett skepp man kan gå in i. Det är en kopia av Kapten George Vancouvers H.M.S. Discovery (byggt 1789).

Jag tyckte bäst om "Old Town"
Här fanns det kullerstensgator som faktiskt var av trä.

En fin våning:

Kolla, en tygaffär!

Det fanns en gamma biograf också där man kunde koppla av ett tag och titta på Charlie Chaplin:

Sen fanns det en betydligt modernare bio med IMAX-format.
IMAX är en kombination av:
  • filmkameror för extremt högupplösta bilder
  • en teknik för digital efterbearbetning av filmen för förbättring av bild och ljudkvalitet
  • ett kraftfullt ljudsystem med laserinmätt ljud 
  • en specialutformad biografsalong. 
Allt detta i samspel skapar känslan av att sitta mitt i filmen.
Och ja, det kändes verkligen så. Vi såg en 3D-film om pandor och det kändes verkligen som man kunde sträcka ut en hand och klappa på dem. Man såg en massa detaljer i miljöerna de var i och det kändes som man kunde titta runt lite och nästan titta runt hörn, t ex när de var i en kinesisk gränd tittade jag in i en restaurang för att se vad de serverade.

Katarina och Markus ser coola ut framför ett intressant träd

Sen gick vi också på afternoon tea, men det blir ett annat inlägg!

torsdag 28 juni 2018

Niagarafallet!?

I dag vaknade vi till den här utsikten från vårt sovrumsfönster. Ganska okej!
Den här dagen kände vi för att skippa stress och storstad och ta det lugnt i naturen. Därför stressade vi inte på morgonen utan åt frukost i lugn och ro. Vi letade en stund efter brödrosten. Det visade sig vi inte hade upptäckt den för att den var så stor, lika stor som en normal micro, vi kanske ska kalla den brödrostugn?
Sen åkte vi till Goldstream Provincal Park för att ta en promenad och titta på fin natur. Det första vi kom fram till var Guldströmmen själv. Sven och Markus balanserade på stenar.

Så här på stubbar såg vi många träd som växte. Tydligen är det ett mer näringsrikt ställe att gro på så att de träden som slår rot där har större chans att växa och bli stora.


Vi hade sett på kartan att stället vi ville gå till låg på andra sidan stora vägen och det var ingen väg man ville gå över kan jag säga. Så bra då att vi hittade en tunnel man kunde använda. Det är väl inte direkt en gångtunnel utan en akvedukt, men jag tror att man kan gå där med gummistövlar även när vattenståndet är högt.

Bilden under har jag snott från nätet, för som ni kan se här bredvid var det lite torrare när vi var där.
Nu har vi nått vår destination: Niagarafallet! Jo, det är det faktiskt. Inte Niagarafallen de flesta tänker på utan ett annat vattenfall med samma namn. Detta är inte lika mäktigt, men det har nästan samma fallhöjd. Vi hade med oss lite fika och tog en paus vid fallet. Ett par tre andra grupper med folk var där samtidigt så det var ju inte precis någon trängsel.
Nedanför fallet finns en djup damm och och sen en lite grundare. Sen sipprade vattnet ut i Goldstream river och typ en meter bort var det torrt.
Här är Niagarafallet, alla 47,6 meter.
Sen gick vi till en gammal järnvägsbro i närheten. Det gick brant uppför ganska länge. Markus tyckte inte att dagen när vi tog det lugnt var så vilsam. Till slut var vi ändå framme vid bron.
Det går nästan inga tåg längre på Vancouverön, så det behövde vi inte oroa oss för. Bron var förstås stadig och bred eftersom den var gjord för tåg, så det var ju egentligen ingen fara att gå där. Det kändes ändå lite läskigt eftersom det var högt upp och en glipa mellan varje syll och inga staket eller så.

Fin utsikt, men långt ner till marken.



På eftermiddagen åkte vi till Hatley Castle. De har visningar av slottet, men vi kom efter att sista visningen varit och det kanske var lika bra det. De har en fin trädgård också och den råkade vi planka in i. Vi hittade en bakdörr och bara hamnade där. De hade en fin rosenträdgård och en japansk trädgård bland annat.

onsdag 27 juni 2018

Dags att resa vidare

Denna dag packade vi ihop oss för att resa till ett nytt hem på Vancouver Island. Vi åkte till Tsawwassen en bit utanför Vancouver för att ta färjan över till ön. Färjan tar ungefär 1 1/2 timme och var lite som att ta färjan till Danmark. Vi ställde bilen på bildäck och gick upp för att äta lunchbuffé. Det kändes hemtamt. Ingen sill visserligen, men en hel på dessertbordet. När vi åt satt vi i fören och hade fin utsikt.
Färjorna möts på halva vägen. I sundet svänger man och där tutar båtarna så att man ska veta att de kommer.
 Vi tog en avstickare till Victoria innan vi åkte till vårt boende, som låg en bit utanför.

På eftermiddagen kom vi äntligen fram. Det gick lätt att hitta ända tills vi var framme. Då fanns det 3 grindar med samma nummer. Jag var trött och framförallt extremt kissnödig, så något tålamod eller någon förmåga att leta efter något fanns inte. Vi åkte in genom en grind och höll utkik efter ett kodlås där vi kunde prova koden vi fått. Jag ser ett kodlås, rusar fram och trycker och dörren går upp. Jaa! Jag går in, det ser inte alls ut som på bilderna och det är väldigt stökigt. Överallt är det enorma högar med saker, mest med kläder verkar det som. Jag ser ett stökigt rum med en obäddad säng. Jag känner hur modet sjunker. Var har vi hamnat? Ska vi bo här eller har jag kommit fel? Jag ropar "hello". Inget svar. Jag går på toa fast jag inte kan låsa den. Sen går jag ut och ser att det finns en till dörr bredvid som också har kodlås. Och där var det ju! Jag hade råkat gå in till våra hyresvärdar med samma kod och på köpet fått en intressant inblick i hur de hade det. Uppe hos oss på våningen över var det också en del saker, men på ett mysigt och välstädat sommarstugesätt. Så det var mysigt där inne och än mer imponerande var utsikten.


tisdag 26 juni 2018

Sista dagen i Vancouver

På vår sista dag i Vancouver åkte vi till Capilano suspension bridge. Vi såg till att vara där tidigt, strax efter åtta på morgonen och det var bra! Vi hade bron nästan för oss själva. Bara en stund senare fick man stå i kö för att komma ut på bron.





Det fanns annat där också. De hade en "treewalk" som var mycket stadigare och betydligt mindre läskig än den vi gick häromdagen.

De har också en "Cliffwalk"
Här syns "Cliffwalken" i fjärran.


Alla dessa höghöjdsvandringar kändes nästan för säkra på grund av det oerhört gedigna bygget. Antagligen överdimensionerat då de har så himla stora träd överallt.
Brittish Columbia har ju tempererad regnskog och det var så mossigt och vackert överallt. Det lät sig inte riktigt fångas på bild, men här är ändå några bilder:

På vägen hem släpptes jag av en bit ifrån för att jag ville gå in på Lululemon, en affär som säljer yogakläder. Att prova kläder var också en upplevelse. Det kommer fram en expedit till en när man går runt och tittar som tar hand om de kläder man hittills plockat åt sig. Hon frågar vad man heter och sen förbereder hon en provhytt genom att skriva ens namn på utsidan och så väntar den på en när man är redo för provning.
I närheten fanns också ett glasställe som skulle vara bra, så jag passade på att köpa lite glass också. Jag valde blåbär med balsamico och earl Grey-glass. Den var god!!! Vi hade ätit annan helt okej glas efter hängbrovandringen, men när jag åt den här glassen tänkte jag: Javisstja, det är så här riktig glass smakar.

På kvällen gav vi oss ut på en paddeltur i Vancouvers hamn. Jag var helnöjd med att två av oss skulle sitta i en dubbelkajak. Då kunde jag bara paddla och behövde inte försöka manövrera och kanske klanta till det på något pinsamt sätt. Vi såg sjöfåglar och några sälar. Efter ett tag blev vi anfallna av pirater. Det kom ett piratskepp fullt av skrattande sjörövare som cirklade runt oss och sköt mot oss med sina (vatten-)kanoner. Vi hade fått läsa igenom och skriva under ett långt dokument om att vi var medvetna om vilka faror en paddeltur kan innebära, men där fanns inget om pirater. Upprörande!