En ganska speciell klänning

 Den här klänningen är jag både nöjd och missnöjd med. Nöjd för att den trots allt ser ganska fin ut. Missnöjd för att den är ändå inte särskilt fin. Den är sydd i en tenceltwill. Det är ett härligt tyg med lyster och tyngd som känns svalt och skönt mot kroppen. Det är kanske inte det bästa tyget för skarpa former. Det är lite för tjockt och lite för "slinkigt". Här hade ett tunt, tätt bomullstyg varit bättre. Så tyget, och att jag inte riktigt visste vad jag höll på med, gör att utförandet och precisionen inte är den bästa. Den ser helt enkelt hemsydd ut. 

Jag hade fått en idé om att göra en klänning med hål/galler där man såg ett mer genomskinligt tyg. Jag valde att använda Deer&Does Myosotis-klänning. Det är ett av mina favoritmönster, som jag har gjort i sex andra varianter redan (bland annat i brodyr och manchester).
Det röda tenceltyget hade jag hemma och valde för att jag kom på att jag kunde ta en sidenvoile som satt på en klänning jag sytt till ett afternoon tea på Tjolöholm. Om jag någon gång behöver en klänning i 1910-talets mode funkar den bra även utan överjolen i siden. 

En inspiration till klänningen är det aktuella modet där skira tyger dyker upp i olika sammanhang. 

En annan inspiration var omedveten och jag blev påmind nu när vi har sett om tidigare säsonger av "Stranger Things". Nancys klänning i säsong 3. Jag hade glömt att det var därifrån jag fått idén. 

Tyvärr vet jag inte vad som är bästa sättet att få till dessa hål och jag lyckades inte googla fram något. Jag har vikt in och sytt väldigt många sömmar. Vad som också är spännande är att det är oklart vad som kommer att hända när klänningen tvättas...

Det är nog det klänningsprojekt som har tagit allra längst tid. Att fundera ut hur jag skulle klippa, att klippa, vika, nåla och sy, få dit sidentyget och sy lite mer tog sin tid. Därför passar denna etikett bra: