Årets badresa till the Reef

Som så många somrar tidigare tog vi båten över till Danmark och badhotellet.
Båten går åtta och vi tog en plats i baren (inte för att dricka om ni trodde det). Vi gick till shoppen i omgångar och sen var det dags för frukostbuffé.
Väl framme badade vi några timmar. En hel del tid spenderades i bubbelpooler (som inte bubblade för det mesta). Sen är man renare än någon annan dag på året.
Sen hann vi med en snabb fika, men inte på vårt vanliga ställe som har söndagsstängt.
Båtturen hem inleddes med middagsbuffé. De var väldigt lugnt i matsalen, men på resten av båten var det tillräckligt med folk. Vi tog ett varv på båten utan att hitta någon sittplats och valde att gå till shoppen istället. Vi ägnade så mycket tid som möjligt åt spritshopping och parfymluktning.
Sen hade det förvånansvärt nog uppenbarat sig ett ledigt bord i baren så att vi hade någonstans att sitta resten av resan.

Här är jag lyckligen på plats i baren. jag tog inga bilder själv (är nog lite fotograferingstrött efter semesterresan).

Hela resan gick väldigt fort, tyckte jag. Det är nog för att den är ett så väloljat maskineri, förfinad av mångårig planering.
Vi får väl försöka hitta på något nytt, oväntat element nästa år (eller inte).

Hemresedagen

Så var det dags att åka hem igen.
Här är vår utsikt för sista gången:

Vi började vår 750 mil långa resa med att åka bil till färjan över till Vancouver.

Sen åkte vi till flygplatsen. Vi hade god marginal, men inte så god att vi kunde göra något annat än att åka till flygplatsen och vänta. På den 10 timmar långa flygresan till München fick jag till slut trekvart med slummer. Sätena var så himla obekväma, så jag kunde inte sova för att jag hade så ont i rumpan. Och då satt jag ändå på den lilla kudden man får låna.

Planet till Landvetter missade sin startglugg (nog en korrekt term) så vi fick vänta på planet en extra timme. Resan avslutades med en taxiresa hem från flygplatsen. Vi startade resan klockan tio på onsdagen och kom hem vid sju på kvällen dagen efter (även om 9 av de timmarna bara magiskt försvann är det ändå en lång resa). Resan avslutades med att taxichauffören öppnade sin baklucka inifrån varpå min taxfree-rom dängde i backen och sprack. Hur skulle jag kunna veta att han skulle öppna bakluckan i nerförsbacke utan att någon fanns där och kunde ta emot? Ja, den var ju inte så dyr...
Det var skönt att vara hemma igen, men nu när jag sitter och skriver det här två veckor senare känns det lite vemodigt att resan liksom är slut igen nu när jag har skrivit klart om den.
Platser som kändes så avlägsna och svåra att få grepp om när jag satt här vid datorn innan och försökte planera känns nu välkända.Så konstigt att jag troligen aldrig mer kommer att vara där. Vissa resmål återkommer man ju självklart till gång på gång (läs London). Andra kanske man bara åker till en gång.

Sista dagen

I dag åkte vi in till Victoria för att turista lite. Vi började morgonen med en promenad längs kusten. Sen tog vi oss till Fisherman's Wharf som är ett ställe på bryggor med båtar, restauranger och husbåtar. Där åt vi fish and chips till lunch, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Den här gången med hälleflundra, Markus tog lax. Gott!

Några av de färgglada husbåtarna

Vi hittade en svensk husbåt

Sen shoppade vi lite. Som vanligt var vi ganska kassa på det. Jag hittade till en tygaffär jag kollat upp. Den var bra och de hade väldigt fina tyger. Sen är det lite svårt att handla tyg när man inte har en konkret idé om vad man letar efter. Jag handlade ett par fina, enfärgade bomullstyger och ett tyg med broderier. Antagligen var de alla från Europa...

Sen behövde vi åka hem för att packa ihop våra saker inför hemresan i morgon. Jag hann också sitta i "mitt" sköna soffhörn och titta lite på lokal-TV. Jag har fått veta att nationaldagsfirandet gick lugnt till i Victoria. De flesta som ringde polisens akutnummer ville veta om fyrverkerierna skulle börja i tid. Jag har också fått veta att Kanada försökte slå rekord i personer från flest olika nationer som trummar samtidigt. Jag tycker att det var lite fusk att de var i olika städer. Sen har jag också fått veta att franska var förbjudet som undervisningsspråk i kanadensiska skolor från 1916 fram till 60-talet, men att de ändå fortsatte att undervisa på franska i smyg.

Dagens utsikt från balkongen:

Regnbåge och järnvägsbro

Sven väckte mig klockan 6.00 för att jag skulle få se regnbågen. Fantastisk! Sen somnade jag om ett tag till. Jag har verkligen sovit väldigt gott under vår vistelse här.

I mer normal tid gick vi upp för att åka till ytterligare en järnvägsbro. Denna var mer en före detta järnvägsbro, för den är del av en iordninggjord vandringsled: Cowichan Valley Trail.

En berg-och-dal-bana? Nej, en gammal järnvägsbro!

 Utsikt från bron över Koksilah river.
Vi tog oss ner dit och gick lite på stenarna i floden. Så vi fick lite spänning på den här promenaden också. Bron var ju omgjord till gångbro och inte särskilt läskig.

Sven och Markus hittar inte vägen tillbaka!

Klart vatten.

Kolla! Mossa!

På promenad i det vilda Kanada! Men, vi såg ingen björn. (Klicka på bilden om du inte ser vad det står på lappen.)

Afternoon tea i Victoria

Kanada är en del av det brittiska imperiet och såklart kan man få Afternoon tea här. Nu åkte jag med människor som inte riktigt delar min passion för denna företeelse, men jag fick med dem en gång och sen lyckades jag få till ännu en gång för mig!

Vi besökte the Pendray Tea House i Victoria. Där var det ganska tjusigt.
När vår servitris kom började jag med att beställa till mig. Sen sa jag till Sven att han kunde beställa själv. Då sa servitrisen: "Åh, är ni svenskar!". Hon hade jobbat där i två månader och vi var de första svenskar hon stötte på. Det kändes ganska konstigt att gå på restaurang så långt hemifrån och beställa på svenska!

Det var nog så trevlig miljö, fint serverat och okej standard på det vi fick. Så det blev lite av en besvikelse. jag hade väntat mig extraordinärt (priset antydde det) inte medelmåttigt. Sconesen var goda, men hade lite skorpliknande konsistens. Krämen i den lilla tarteletten smakade lite skumt, annars var allt gott.

 Ett par dagar senare fick jag en ny chans när vi var i Butchart Gardens. Jag var lite orolig att vi inte skulle få plats i restaurangen eftersom vi inte hade bokat bord och det var nationaldagen, men det gick bra.
En ny erfarenhet, men något de körde med på båda ställena var att man fick inleda med en "trifle", alltså en efterrätt före snittarna. Jag har inte varit med om det i England heller, men vet inte om det är något man utvecklat eller behållit i Victoria.
De andra valde helt andra saker till lunch. Sven tog pasta med hälleflundra och Markus åt en hamburgare.

 Här är mitt trevåningsfat med sju olika sorters snittar, lite olika bakverk och en scones vilket räckte i sammanhanget!
Allt var jättefint och gott. Så det var en fantastisk upplevelse tillsammans med utsikten över rosenträdgården.
Typ dubbelt så bra som Pendray och inte riktigt, men nästan, hälften så dyrt!

Butchart Gardens

I dag var det trädgårdsdags. Vi startade tidigt för att vara där när de öppnade 8.45.

Butchart Gardens är det mest välordnade stället vi någonsin besökt och det började redan när man skulle parkera. Man körde till ett bås där man betalade. Det kändes som man skulle köra på en färja. Sen stod det personer i västar och dirigerade oss till parkeringen och ända in på en anvisad p-plats. Vid parkeringsplatsen fanns också en välkomnande svensk flagga.

Skylt med riktig blomsterbukett

Här är ett par till bilder för att illustrera ordningen. Man får naturligtvis inte gå på gräsmattan, alla rabatters kanter är knivskarpa och det är bar jord under trädet. Inte ett blad ligger fel och det finns naturligtvis inget skräp av något slag någonstans. Sven påpekade att de också hade städat i alla träd, ända till toppen. Inga vissna grenar eller kvarlämnade knoppar från gamla grenar här inte. Det var fantastiskt fint!
Vi hade också regler, så kallad "garden ettiquette". Selfiesticks är inte tillåtet,  rökning förbjuden,  man förväntas prata dämpat och man får inte vara utklädd.

The Sunken Garden, byggd i ett gammalt stenbrott.

Det fanns många fina fontäner

Välkrattat i Zen-trädgården

Vi åt lunch i restaurangen, men mer om det kommer i ett annat inlägg.
Vi avslutade med att besöka shoppen och den var såklart också fantastisk. Jag köpte några blommiga pennor, teer och en nyckelring.

Sen åkte vi vidare till Victoria Butterfly Garden som ligger precis i närheten. Det fanns verkligen många fjärilar att se där. De är ganska fladdriga och inte så lätta att fånga på bild. Den vackra och stora blå fjärilen flappade ofta förbi, men satt aldrig still. Jag hade gett upp att få den på bild, men sen hittade jag en som var lite lugnare och faktiskt satt still och lät sig fotograferas. Blue morpho heter den. Jag tror inte att den har något svenskt namn.

Vi avslutade dagen med att ta en promenad i vår närmaste naturpark. Det är ju synd om man far och flänger och missar att man kanske har det finaste precis runt knuten. Och ja, det var väl fint på sina ställen, men promenaden i stort var lite halvtråkig. Vi fick i alla fall se "Sitting lady falls". Roligt namn, tänk att inte kunna hålla balansen när man sitter!

Efter en timmes promenad kom vi fram till stranden. Därifrån kunde man antingen vada över ett litet sund och vara hemma på några minuter eller ta samma väg tillbaka. Eftersom det var högvatten var valet inte helt lätt. Vi frågade några som satt på stranden om det gick att vada över och de pekade ut var vi kunde gå. Efter lite förvirring lyckades vi ta oss över och blev bara blöta till knäna.

Det ser ju inte så vadbart ut på bilden här, men vi kom från stranden på andra sidan.