Downton Abbey the Grand Finale och Afternoon Tea på Dorsia

 Detta är en klassisk kombination (här och här). Nu för sista gången eftersom det här var avslutningen på Downton Abbey. Den här gången fick vi av logistiska skäl inleda med Afternoon Tea. Om Dorsia kan jag säga att det var trevligt och att det var sig likt. Det är ingen dålig klass på det som serveras, men det saknar det där lilla extra. Jag undrar lite över ambitionerna i köket när man i stort sett serverar samma bakverk som 2019.

Sen var det film och vi fick hälsa på i Yorkshire på Downton Abbey för sista gången. Nu har det hunnit bli 1930. Det var många avsked. Carson ska verkligen gå i pension nu. Mrs Patmore (numera Mrs Mason) ska också pensioneras. Det är också dags för Lord Grantham att på allvar lämna över styret till lady Mary och det gör han med besked.

Här ses han kyssa sitt slott farväl innan han och Lady Cora promenerar till änkebostaden där de nu ska bo.
Därför ger Anna filmen 10/10 medgörliga Lord Grantham.

Det är många stora förändringar på gång. Ekonomin är skakig och familjen bestämmer sig för att sälja sitt Londonpalats och köpa en våning istället. Ja, du hörde rätt. De ska bo i någon slags "layer Cake of strangers" när de är inne i London för "säsongen".

Här tittar de på en lägenhet där Robert får lära sig att man inte går upp utan sidledes när man ska gå och lägga sig. Därför ger Markus filmen 9/10 sålda hus.
 

Jag ger den 9/10 röda sidenklänningar (egentligen med tillhörande cape, men den här suddiga bilden från trailern var det bästa jag kunde hitta). 
Den får lite avdrag för att de andra Downton Abbey-filmerna nog är lite bättre och att filmen mest var ett utdraget farväl, vilket också var fint och bra: att alla nu får leva lyckliga i alla sina dagar.

Nedan: Lady Mary i sidenklänningen när hon blir utkastad från en fest när det framkommer att hon har skilt sig. Det väntas kungligheter till festen och inga fina damer och herrar kan vara i samma rum som en frånskild. 

 

Men familjen är fortfarande en maktfaktor, särskilt Lady Edith, Markisinna av Hexham, vilket syns här vid deras intåg på Ascot racecourse.

Noël Coward, ovan med cigaretten, spelar en viktig roll i filmen. Han är den som, på grund av sin berömdhet tillsammans med en brist på respekt för konventionerna, får Mary att accepteras av grannskapet igen efter skilsmässan. 

Det visade sig att han fick inspiration till sin pjäs "Privatliv" av Lady Mary!

Därför ger Nelly filmen 5/5 privatliv i betyg.

 Det anordnas också en "County Fair". Isobel Crawley ser till att få in lite nytt blod i styrelsen med Mr Carter och Daisy.

Så slutar det med att alla är glada, vilket det enligt den gamle sure styrelsemedlemmen Sir Hector, ofta gör när man sänker sin standard.

Därför ger Mia filmen 10/10 lyckliga slut.

Bio: Oppenheimer

Jag och Sven var på bio igår och såg den nya storfilmen Oppenheimer. 

För mig kan den sammanfattas med ett ord: lång.

Tre timmar, naturligtvis utan paus, med gubbar som pratar med varandra.

Sven ger den 7/10 svampmoln. Jag ger den 4, också svampmoln för jag orkar inte komma på något bättre. Det är bara min åsikt. Filmen håller hög kvalitet på alla sätt, bra skådespelare, snyggt filmat, många bra scener etc. 

Här nedan syns Robert Oppenheimer och general Leslie Groove böjda över en karta av Japan fem dagar före första bomben släptes.

Mrs Harris goes to Paris

I går var vi på bio och såg denna film. Det var en speciell visning på Bio Roy där man serverades ett franskinspirerat afternoon tea. Man fick en croissant med marmelad, en chokladcupcake och en liten gurksnitt i en låda. Och så te förstås. 

Filmen handlade om en städerska i London som drömde om att äga en tjusig klänning från Dior. Det är 1957 och hon får besked om att hennes man stupade i kriget 1944. Sorgligt, men nu kan hon sluta vänta och ta tag i sin dröm. 500 pund behöver hon spara ihop för att ha råd med en klänning. I dagens pengar motsvarar det runt 100 000 kronor. Med en fantastisk tur flera gånger om lyckas hon. Hon har lite pengar till en flygbiljett också, men ingen reskassa i övrigt.

I Paris lyckas hon ta sig till Dior och till slut få sin klänning. Hon stöter på en massa problem på vägen, men får också ett gäng nya vänner och löser Diors ekonomiska kris.

I betyg ger Nelly den 8 "Toad in a hole". Det är en engelsk maträtt som Mrs Harris lagar till några franspersoner/franskar/fransar(?), typ som en tjockpannkaka med korv. De är mycket tveksamma.

Anna ger den 10 handgjorda knappar från Dior- De på bilden är inte handsydda, men kanske handgjorda och de är från Dior.

Mia ger den 10 pretentiösa existentialister (som arbetade inom modebranschen men som drömde om en mer meningsfull sysselsättning).

Jag ger den 1 "Frestelsen". Det kanske inte låter som mycket, men det finns bara en och den är fulländad.

Frestelsen

  I filmen fick man se en hel del vackra klänningar som var inspirerade av Diors modevisning 1957. Till vänster här nedan ses skisserna från 1957 och kläderna från filmen. De övriga bilderna är Christian Dior, en bild från modevisningen och en samlingsbild med några av kläderna som visades.

Film och afternoon tea

När den förra Downton Abbey-filmen gick på bio kombinerade Mia och jag film och afternoon tea. Idag gjorde vi om det och tog även med några döttrar. 

Filmen utspelar sig 1928. På Downton Abbey är det filminspelning. Hemskt, men betalningen kommer att räcka till att lägga om taket.

Lady Violet har ärvt en villa på franska Rivieran och en del av dem åker dit. Numera har man nämligen börjat åka dit inte bara på vintern, utan på sommaren!

Som vanligt fanns det en hel del fina kläder att titta på:

Filmen som spelas in börjar som en stumfilm, men då talfilmen nu kommer stort gjordes den om. Den kvinnliga stärnan klarade inte riktigt övergången och Lady Mary fick rycka in.

Det är en gåta varför Lady Violet har fått ärva en villa i Frankrike. I ett vitrinskåp finns en miniatyr med hennes porträtt och en kärleksförklaring.Hon och markisen spenderade en "idyllisk" vecka tillsammans Nio månader senare föddes hennes som och hon fick ärva villan. Lady Violet försäkrar att inget hände och att hon fick ärva villan för att markisen förstod att det aldrig skulle bli dem. Men vi vet ju hur det egentligen var, eller hur...

Filmen får 10/10 miniatyrer av mig. En härlig flykt till en svunnen tid där allt som är lite jobbigt löser sig på några minuter och det slutar lyckligt för alla.

Mia ger den 8 madrasserade kameror, Nelly 9 fejkpolisonger och Anna 10 bröllopsklänningar.

Sen var det dags för afternoon tea på Dorsia. Som en frekvent afternoon tea-nyttjare är man ju lite kräsen. Det var trevligt på alla sätt. Vi satt vid ett fint, runt bord och det smakade bra. Dock ett minus för att de flera gånger serverade te som dragit för länge och var beskt. I början var de även lite snåla med påfyllningen, men sen verkade de lära sig och varenda servitör kom och frågade om vi ville ha mera te. Det är också lite märkligt att de på afternoon TEA enbart erbjuder Earl Grey. Det går bra för mig, men alla föredrar ju inte just det. 

Vi har varit på bio (och det var verkligen inte igår man var det sist...)

 Om det inte var igår man var på bio sist, när var det då? Jo, det var 2 1/2 år sen sist.

Nu har vi varit och sett Fantastic Beasts 3, the Secrets of Dumbledore.

I betyg ger Markus den 7 av 10 valfusk. 

Sven ger den 8 av 10 "guldbambi"

Ja, eller Qilin som den kallas. Ett väldigt vist magiskt djur som ser om människor är goda eller inte. Än så länge vimlar det inte av bilder på nätet, därför denna lilla, pixlade bild.

Mitt betyg blir ? av 10 effektiva stämplar.

Jag kan inte betygsätta saker som har med "Harry Potter-världen" att göra, är alldeles för känslomässigt involverad.

Stämpeln fanns i alla fall hos denne man, en fångvaktare i Erkstag, ett tyskt fängelse som verkar mindre trevligt.

Vad jag kan betygsätta är bioupplevelsen. Den får 10. Vi såg filmen i en Imax-salong. Man hade en bredare fåtölj med en egen bricka. Man kunde luta sig bakåt och fälla upp ett fotstöd. Det var en stor, välvd bioduk. Ljudet var högt som tusan, men kom från olika håll och med en bas som vibrerade i stolen. Innan filmen var det reklam för några actionfyllda filmer och jag, som normalt inte är så intresserad av action, kände att jag kunde gå och se dem för: vilken upplevelse!

Här har vi bröderna Dumbledore. Aberforth var en av mina favoriter i filmen, för jag gillar skådespelaren.

Här har vi en annan favorit: Credence Bareborn (eller Aurelius Dumbledore) All likhet med Severus Snape måste vara en slump. Jag kan inte tänka mig att Snape försökte efterlikna en sen länge död släkting till Albus.

Och här är ett favoritcitat från filmen (om jag nu minns det rätt):

Credence: Did you ever think of me?

Aberforth: Always!

Emma

Jag och Nelly har varit på bio och sett Emma, en ny filmatisering av Jane Austens gamla bok från 1816.
Nelly ger den 8 skärmar av 10 och jag ger den 9 skärmar. Jag hade tänkt ge 10, för varför inte? Men Nelly påminde mig om att allt måste jämföras med Stolthet och Fördom, serien från 1995, och då kan ju inget annat få en tia.







Att betyget blir just skärmar beror på att dessa spelade en viktig roll i filmen (hittade trots det ingen bild från filmen med skärmar). Emmas pappa var väldigt rädd för drag och satt ofta bakom flera skärmar. Pappan spelades alldeles utmärkt av Bill Nighy.

Filmen var väldigt underhållande. Personerna porträtterades med glimten i ögat, men på ett kärleksfullt sätt snarare än elakt. Miljöerna var fantastiska, väldigt mycket pastell. Och kläderna!
Jag läste kritik om att filmpersonerna, som vanligt, hade orealistiskt mycket kläder. Ja så just det är kanske inte tidstypiskt. Men att få se för mycket vackra kläder känns ganska okej!

För många Spencer-jackor.

Mina favoritkläder var den gula kappan som ses på filmaffischen. Jag har letat efter en bild på den bakifrån, men inte hittat. Den har den klassiska skärningen, men rynkad/veckad vid axlarna, tror jag. Lite som den här, men inte riktigt...

En klänning jag skulle vilja sy var den blåvitrandiga med ric rac-spets. Den hittade jag ingen bild på framifrån.

På bilden syns också Mr. Elton, en ganska löjlig präst. Fröken Austen tyckte nog att präster i allmänhet var lite löjliga.

 Snygg orange klänning. Men håret! Tydligen en stil som hör till 1830-talet, men hon var väl före sin tid.

Emmas väninna Harriet var så söt.

Miranda Hart som miss Bates var också rolig 

Unga kvinnor

Jag och Nelly var på bio igår och såg Unga kvinnor.

Jag var förkyld och därmed både snorig och mer lättrörd, så tårarna kom redan i någon trailer innan filmen och sen fortsatte det så. Det var inget att göra åt, bara att låta tårar och snor rinna i tystnad.
Filmen var bra, men kommer inte att få något exakt betyg på grund av grumlat omdöme.
MINST lika viktigt som till exempel story och skådespelarinsatser är ju kläderna och de var fina. Boken publicerades första gången 1868 och kläderna i filmen är tidstypiska med lite friheter vad gäller färger och mönster och, i vissa fall, klädstil (se till vänster).

Både Nelly och jag intresserade oss för de stickade sjalarna de hade på sig. De knyts med ett snöre i ryggen. Det verkar praktiskt, så en sån vill jag sticka.