Ullahau naturreservat

Efter badet blev det middag på Strandcaféet. Där var det trevligt med en trubadur som spelade för oss. Jag åt spagetti Bolognese. 

 

Sen gick vi en kvällspromenad i Ullahau naturreservat. Det är en enorm sanddyn utan Gotlands vanliga kalk, vilket gör att naturen är annorlunda här. Ullahau bildades under 1700-talet på Norra Fårö och började hotfullt vandra söderut med en hastighet av 3 meter om året. Sanddynerna kunde bli 15 meter höga och hotade både skog och mark. Men då ryckte Marcus Larsson in (ja, eller under 1800-talets andra hälft) och planterade stora mängder tall och gräs (sandrör) och nu ligger sanddynen still. 
Vid parkeringen fanns en minnessten med texten: Marcus Larsson, 1855-1941, Att binda flygsanden på Ulla Hau blev hans livsverk.

Det var väldigt speciellt att pulsa runt i sand i en tallskog. Och väldigt vackert med all renlav som också växte där. 

I sanden bodde det myrlejon. De har små gropar där de gömmer sig under sanden i botten. När en myra "ramlar ner" (de vi såg hade fått lite hjälp att hamna i gropen, kan man säga) sticker myrlejonet ut en klo, eller vad det nu är de har, och sliter ner myran under sanden. 
Det finns ett myrlejon på den inklippta bilden, men det är svårt att se då det är litet, sandigt och i samma färg som allt annat på bilden.

Sen var det kväll i huset igen. Här sitter Nora vid altankanten och dinglar med benen.

Tomtens stuga

Idag, på juldagen, tog Nelly med oss till tomtens stuga.
Den ligger i Delsjöområdet, mer kan jag inte säga.
Vi hade kunnat promenera från oss, men tog bilen så vi kom in från ett annat håll och därmed fick en lite kortare väg.
Vi var inte de enda som hade fått idén att ta en promenad idag. Inte så överraskande. Vad skulle annars de, som brukar gå på bio denna dag, göra?
Parkeringarna var knökfulla, men vi ställde oss snabbt och smidigt i vägkanten.

Det var en perfekt promenaddag. Solen, ett nästan unikt himlafenomen som ingen sett på månader, syntes på en blå himmel. Det var också årets kallaste dag med 3 minusgrader.

Nelly, som varit vid stugan förut, visade vägen. Vi fick ta av från huvudstigen och ta oss in i djupa skogen. På de större stigarna var det fullt med folk och jag var lite orolig att det skulle vara andra vid tomtens stuga också. Men i skogen var det bara vi. Vi gick längs en stig. Nelly sa att vi skulle vara framme snart, men sen visade sig att hon inte visste var vi var. Vi (det vill säga Nelly och Sven som har någon typ av kartorienteringskunskap) diskuterade i vilken riktning vi skulle gå vidare. Jag trodde inte att vi skulle hitta dit, men så plötsligt, bland mossa och granar, såg vi den!

Sven tittade in i stugan. Där fanns bland annat en sovsäck på en träbänk och en gästbok på en liten hylla.

Jag skrev en liten dikt som hälsning i gästboken.

Sen tog vi oss ner till Delsjön för att äta vår medhavda matsäck. Trodde vi...
Vi hade köpt varm dryck från macken som vi hade med värmeflaskor i en kyl-(nu värme)bag. I min temugg fanns en bottenskyla med en blandning av te och kaffe-latte. Imponerande att precis allt hade skvimpat ut. Min bulle var ganska blöt och inget jag var så sugen på. Tur att jag hade en Snickers i fickan, lite svårtuggad då den var halvfryst.

Jaja, vi bara skrattade och njöt av solen.

Sven hade lagt en handduk som isolering i bagen. Han passade på att vrida ur den för att få mindre att bära på.

I början skrev jag att jag inte kan säga var Tomtens stuga låg. Det är för att det är hemligt. Men det är också så att vårt irrande i skogen gjorde att jag faktiskt inte vet var vi var någonstans och inte alls är säker på att jag skulle kunna hitta dit igen.

Vi fick en ganska lång promenad. Vi kom hem igen lagom till solnedgången. Det är ju inte så sent den här tiden på året, men vi kände oss verkligen färdigaktiverade och för mig väntade soffhörnet med stickning och deckare på TV.

Roadtrip västerut

Idag begav vi oss på en biltur. Vi åkte västerut längs kusten. Sven hade kollat upp vädret och lovade oss att det skulle vara lite duggregn fram till elva och sen skulle det spricka upp. Nu hade han inte kollat vädret lite längre västerut och där skulle det duggregna fram till elva för att sen börja regna mer och mer.

Det gjorde regnskogen desto vackrare, så jag ska inte klaga. Det var verkligen fantastiskt med all mossa och ormbunkar i skogarna med jätteträd.
Kolla här vad mossigt och fint!

Kolla vad MOSSIGT!!!

Titta här vad vad fint det blir med all mossa!

Se, vad magiskt vackert det blir med MOSSAN!!!

Titta!! Vad fantastiskt vackert och sagolikt fin skogen är klädd i mossa.

Det kanske var mer synd om alla campare (om de inte gillar regn). Vår teori, helt byggd på egna slutsatser och gissningar, är att detta är en stor campinghelg i Kanada. Skolorna slutar sista fredagen i juni och 1 Juli är nationaldagen, "Canada day". Då ger sig familjer ut i naturen för att fira.

Mossa var inte det enda vi såg. Vi såg också Sooke potholes som är djupare delar av Sooke river där folk gärna badar.
Sen fortsatte vi på den kurviga och alltmer ensliga vägen västerut.
Vi gjorde lite avstickare till olika stränder.
Här är Sandcut beach med sitt vattenfall:

Vi blev inte så badsugna. Lite för kallt, blött och stenigt!

Här fotar jag jag på Sombrio beach. Lite dystert idag, kanske. För att komma till stranden fick man gå över en hängbro och på en väldigt lerig stig. Det var fullt med folk som campade längs vattnet.

Vi åt lunch på en pub i Port Renfrew. Det är ett litet ställe med 144 invånare. Alla kunde nog få plats på puben om de ville.
När vi körde österut igen hittade vi en blåare himmel.

Utsikt från Whiffen Spit i Sooke.

Sen kom vi hem till "vår egen" utsikt igen.