Jag broderar igen

 Det här året har jag nästan helt slutat sticka och istället tagit upp broderi igen. Nu blev jag nyss färdig med en tavla som legat i gömmorna sen jag slutade brodera för en 20 år sen eller så.

Den har också fått en passande ram med reflexfritt glas. Här är ytterligare ett broderi jag gjorde före rosorna. Då hade jag ännu inte upptäckt det reflexfria glaset så ni får hålla till godo med speglingarna i bilden här bredvid.

På dessa broderier har jag bytt ut räknelinnet mot aidaväv, för där gick gränsen för vad som var möjligt för mina ögon. Det var ändå lite tufft att brodera de vita stygnen på den vita aidaväven. Jag har ett vitbroderi i mina gömmor, men det kommer att få ligga kvar där.

Men nu, efter min ögonlasring, kan jag även brodera på räknelinne, helt otroligt!

Jag fortsätter med Eva Rosenstand-broderier från mitt gamla lager.

En förmiddag med mat och shopping

 Vi gick upp för att hinna till vår inbokade frukost kvart i nio. Det var inga problem för jag vaknade av mig själv innan klockan ringde. Kanske för att solen lyste in genom fönstret. Det var nämligen en strålande dag. Ännu inte så varm, men på eftermiddagen uppemot 20 grader. 

Frukosten blev Eggs Florentine med rökt lax och te respektive kaffe. Gott!

På samma gata fanns sen det första shoppingstoppet: Hand & Lock, Englands äldsta broderiatelje. 1767 kom Herr Hand från Frankrike, en expert på spets som snart fick göra märken, snoddar och epåletter och allt annat prål militären ville ha (och de beställer fortfarande därifrån). 2001 slog han (eller nog snarare hans efterträdare) sig ihop med Herr Lock. Eller kanske Herr Locks efterträdare, då han börjat sin bana 1950. Han var en broderidesigner som samarbetade med kungahuset och de franska modehusen. De broderade till exempel släpet på prinsessan Dianas bröllopsklänning.
Nog om det. De öppnade redan 9, så vi behövde inte vänta. När vi kom dit var det låst och fullt med folk inne i affären. En kvinna öppnade och talade om att de hade kurs och lät som att det var stängt för det. Hon var bara en kursdeltagare och hade inte koll. Vi fick visst komma in!

De hade många fina broscher och märken, hand och/eller maskinbroderade. Jag köpte hjärtat ovan som är handbroderat med guld och silverttråd. Sen köpte jag också ett sy-kit för att själv brodera "önsketrädet" ovan. Det kan väl inte vara så svårt, tänkte jag. Hmm... vi får väl se. Det verkar vara väldigt pilligt precisionsarbete.

Efter lite mer shopping köpte vi varsin bit baskisk cheesecake och hittade ett litet torg där vi kunde sitta en stund: Golden Square.

Sen hade vi planerat in lunch före teatern. Vi var lite bekymrade för hur vi skulle orka det, tills vi kom på att vi kunde ändra vår planering! Istället för lunch blev det en proteinshake strax före teatern.

Efter pausen i parken gick vi till Transport Museum, men bara till shoppen. Jag köpte en kudde i moquette, sånt tyg man brukar ha i kollektivtrafiken, ett ylletyg med lite nylon. Min kudde är i mönstret som används på Elizabeth Line.

Här är Nelly i Covent Garden och nedan några av alla de ägg som just nu är utplacerade runt om i London.

 

Jag har lagt till och flyttat runt lite tavlor

 Jag fick några ramar i julklapp så att jag kunde rama in några bilder som har väntat länge på det.

För att kunna sätta upp de nya tavlorna behövde jag ändra lite bland de gamla. Väggen bakom är ju oerhört ful, men när man flyttar runt tavlor och provar sig fram under tiden är det väldigt skönt att ännu inte ha den tjusiga taper jag en gång hoppas ha i syrummet. 

Kanske är detta tapeten jag ska ha? De har ju en puff på bilden (Nautilus från Cole & Son)

Nu ser väggen ut så här:

De broderade jordgubbarna har jag fått flytta till en annan vägg. Bra då det var tanklöst av mig att sätta dem så nära ett soligt fönster. Och det finns ju en fjäril på bilden, så den passar här.

Istället för grafitti

Jag hittade de här bilderna av gatukonst i Spanien. Det är konstnären Raquel Rodrigo som har broderat dem. Väldigt fint, tycker jag.

Både årets Stolthet och Fördom-maraton och Rulltårtans dag!

I dag var Nelly här så att vi kunde ägna dagen åt att titta på Stolthet och fördom. Det är en sommartradition och då är det givetvis serien från 1995 man ska se med Jennifer Ehle som Elizabeth Bennet och Colin Firth som Mr. Darcy. Det är 6 avsnitt på totalt 5.27. Allt är ju så bra. Själva historien, dialogerna, skådespelarna och klänningarna... Alltså klänningarna! När blir 1810-talets mode inne igen?

Kolla här på Charlotte Lucas randiga klänning, de små kilarna vid axlarna och ärmens konstruktion med tofs och allt:

 Och titta här på Elizabeths spencerjacka med tre lager ärmar: flikiga, puffärmar och långa, avtagbara.
Jag sydde ju en spencerjacka förra året och tyckte att det typ var det snyggaste plagg jag ägde, men kommentarer jag fick var: "Är den inte väldigt kort?" Oj, vilka stora ärmar!"

Systrarna Bingley är lite väl pråliga, tycker jag:

Det var också rulltårtans dag och det firade vi med en citronrulltårta som Nelly bakade:

Här är Nelly:

Och här är Mr Darcy:

Byteshandel

Isak ville ha en bonad, men pysslar inte med broderi och jag ville ha ett par sockor, men stickar inte i mönster. Därför bytte vi tjänster med varandra.

Isak har själv valt bonadens motiv. Det är inte jag som är så morbid. Jag tror båda blev nöjda!

Dagen till ära

Ett trevligt handarbetsprojekt man kan ge sig på!

Lite nya saker här hemma

 Här har vi Björgs broderade tavla som nu kommit upp på på väggen över trappan. Sven fick släpa in tremetersstegen för att den skulle gå att få upp.

 Sven har köpt ett brickbord att ha vid sin fåtölj. Det har en fin bricka med färgglada katter. Om man skulle tröttna på dessa, eller bara vill variera sig, kan man ju sätta en annan bricka där.

Kära dagbok

I dag tog jag tåget till Varberg. På Varbergs station går man över spåret, men man brukar hinna gå över innan tåget kör vidare. I dag var bommarna nedfällda redan innan tåget kom fram. Alla stod och väntade ett tag, men sen var det en som kröp under och strax en till och därefter en hel drös. Jag stod kvar några sekunder till tills bommarna fälldes upp. Enligt mig ignorerar man inte tågbommar om man inte verkligen VET att de är trasiga.

När jag skulle hem igen upptäckte jag att jag glömt min bok på tåget. Det var väl inte så farligt eftersom det bara var en pocketbok. Tråkigare var att jag då också förlorade mitt broderade bokmärke. Det såg inte ut som det på bilden, men det jag hade finns inte kvar som mönster. Det man glömmer på tåget hamnar som hittegods i Malmö.

När Markus var på sin dans satt jag utanför och väntade. Jag hörde att de dansade till den här ett tag. Originalet är bättre, tycker jag. I vilket fall som helst är det en riktig jazzdansklassiker.

När vi gick hem var det en väldigt vacker solnedgång. Jag tog ett kort med min mobil, men det blev inte alls vackert, så jag har gjort om det lite.

Stylad lab-rock

På Isaks skola har alla elever fått en egen labrock och egna skyddsglasögon.
Det är ju bra att märka rocken på något sätt, så jag hjälpte Isak med det.
Det var länge sen jag broderade sist och om jag ska göra det regelbundet får jag nog skaffa mig en bättre lampa.
I dag tog jag pannlampan och med den såg jag alldeles utmärkt.

Slutresultatet kanske inte skulle fått godkänt om jag varit en husmoder för hundra år sen, men på en labrock på detta 10-talet duger det bra.

Så här kommer Isak att se ut på kemin. Ibland cool, ibland nördig - bästa sättet att balansera upp betyget!