Gin och utsikt

På kvällen var det inplanerat en gemensam middag på The Village, en restaurang med grekiska influenser. Sven beställde jätteräkor. Jag beställde stekt makrill och fick fem makrillfiléer på en tallrik och en grekisk sallad i en skål bredvid. Inga krusiduller, kan man säga.

Innan middagen hann vi med att gå till Plymouth gin distillery. Vi kom dit precis innan deras shop stängde och jag köpte med mig en flaska gin.  

Sen tog vi en gindrink i deras Refectory Bar. Byggnaden är från 1400-talet och det här rummet är det mest intakta. Från början var det ett kloster för the Black Friars. Sen har det varit fängelse, samlingssal och allt möjligt. 1620 tillbringade pilgrimerna en sista natt här innan de tog skeppet Mayflower till Amerika och bildade ett nytt Plymouth där. Det blev inte ett gin-destilleri förrän 1793.

 Sven tog en vanlig gin & tonic. Jag tog en Pineapple Snapper: Gin, Grön Chartreuse, sockerlag, citronjuice, ananasjuice, tabasco och flingsalt, ätbar blomma och salt gurkskiva. Den var jättegod! Jag har aldrig druckit en salt och kryddstark drink förut och det funkade. Vi hade gärna gått tillbaka till baren igen, men det hann vi inte på denna resa.

Efter middagen tog vi en promenad. På nedre bilden, med lite utsikt över Plymouth, syns inte vårt hotell, men det ligger strax höger om kyrktornet längst till höger i bilden.

Livrustkammaren

 Efter att ha installerat mig på mitt hotellrum promenerade jag till Livrustkammaren som har kvällsöppet på torsdagar. Även det blev en ganska lugn upplevelse.

 Här har vi Gustav III:s släde. På den tiden fanns det inga gränser för hur pråligt man kunde göra något. Nedan ser vi till exempel Gustav III:s rustning i förgylld koppar från 1776.  Han tyckte tydligen det var en käck idé att ha en pärbeströdd krona och en ganska stort lejon på toppen av rustningshjälmen.

 Och här ser vi Gustav III:s och Sofia Magdalenas bröllopsdräkter från 1766.
Brudgumsdräkten är sydd av silvertyg med broderier av metallfolie, paljetter och guldtråd. Brudklänningen är en robe de cour, sydd i silverbrokad med silverspetsar.

Det här är Karl XII:s uniform som han hade på sig när han stupade 1718. Ylle är bra, alltså. Många av de gamla kläderna i spets, siden och sammet ser ganska bedagade ut så här några hundra år senare, luggslitna och bleka. Det här ylletyget behöver bara en tvätt så är det som nytt.

 Klänningen till vänster var drottning Josefinas (gift med Oscar I), från 1820-talet, men det ser man ju!
I mitten ses drottning Sofias burnus (jacka för aftonbruk) från runt 1887. Den är av siden och röda strutsfjädrar.
Till höger är drottning Lovisas rutiga sidenkappa från 1860-talet.

Till sist även en bild på Gustav V:s broderi i viggsöm. Jag gjorde en kudde i det mönstret en gång, men den blev utsliten.

Det kändes helt riktigt att sen gå hem till hotellet genom gamla stan, som att jag fortfarande var kvar i svunna tider.

 

Solosemester i Stockholm

 Jag har varit på en liten Stockholmsresa. Huvudsyftet var inte semester utan att lasra ögonen för att bli av med efterstarr, men jag passade på att kombinera det med lite turistande. 

 

 

Jag inledde min tid i Stockholm med lunch på Vetekatten. Det blev linsgulasch och en hallon-framboise. 

 

 

Därefter tog jag tunnelbanan till Söder och shoppade lite te innan det var dags för optikern och ögonläkaren.

 

 

 

Jag fick ögonen undersökta och konstaterades ha efterstarr. Jag var så säker man kan vara på det själv. Annars hade jag väl inte åkt hela vägen till Stockholm på vinst och förlust. Nu blev jag skjuten med laser ca 40 gånger i varje öga. På några minuter var det klart. Nu ser jag mycket klarare och en del bös jag ibland såg framför ögonen är borta. Istället har det tillkommit lite nytt bös, men det bör försvinna allteftersom att resterna av den gamla linskapseln bryts ner. 
 

Sen promenerade jag till ett gammalt, fortfarande delvis aktivt, sidenväveri och tittade på deras utställning. Det var en väldigt lugn upplevelse då jag var den enda besökaren. De hade en del maskiner som mest såg ut som tortyrredskap. Uppe till vänster ser ni Bråckmaskinen som användes för att mjuka upp tyg. Den bredvid vet jag inte vad det är. Hjulet där nere är såklart en varptrumma.

Sen gick jag över slussbron till gamla stan. Här är ett foto av "Stockholm by night" om man tycker att det är natt kvart över tre på eftermiddagen.

Jag gick genom den här gränden till mitt hotell i Gamla stan.

 Jag hade fått ett rum på sjunde våningen. Hissen gick inte ända upp och jag fick ta en trappa sista våningen. Väl där möttes jag av takbjälkar och ett litet vindsfönster med utsikt mot gränden. Jag hade hoppats på utsikt mot Riddarfjärden och blev lite besviken tills jag upptäckte att jag också hade ett takfönster.

Trollstigen och Trollveggen

En omväg som det var väl värt att ta. Jag tänkte lite att vi redan åkt på flera serpentinvägar, men denna är något utöver det vanliga. Trollstigen har tydligen varit stängd för renovering ett år, de behövde minska rasrisken i kurvorna. Den öppnade igen i juli. Vi kom dit "bakvägen", tittade först på utsikten och åkte sen nerför Trollstigen. De hade ordnat väldigt fint med gångvägar till olika utsiktspunkter och för de som ville ta sig lite mer ut i terrängen, på ett säkert sätt, en trappa gjord av lösa stenar och en kedja i berget att hålla sig i där det var lite brant. 

Sen blev det en hissnande färd nerför Trollstigen. Björg och Kåre (Svens föräldrar) var en gång här på cykelsemester och cyklade (eller antagligen ledde cyklarna) uppför Trollstigen. De har berättat att den då var en grusväg och det kan nog stämma. Den invigdes 1936 och då var kanske delar asfalterade, men den har sen asfalterats och förbättrats på olika sätt i omgångar.

Sen stannade vi också till vid Trollveggen. Där ligger en rastplats där vi även stannade på en Norgeresa 2003 och där Isak åt trekantig chokladpudding. Som framgår av texten nedan är det förbjudet att hoppa fallskärm från Trollveggen. Man får klättra om man vill, men då kan det vara bra att veta att även räddningsaktioner anses som alltför riskabla och förbjöds 2006 efter att en klättrare räddats med helikopter

Ut på vägen igen

 Idag var det dags att åka till Oslo. Som vanligt hittade vi någon slumpmässig rastplats som var oerhört vacker.

Vi valde att ta en liten omväg via Trollstigen. Då passerade man Gudbrandsjuvet, ett vattenfall i Sylte. Här stannade vi och fikade (kanelbulle 65:-, här hemma 30-35:-).

De hade designtoaletter där det först var en gåta hur man skulle ta sig in, men jag hittade!

Resa till Ålesund

 Natten tillbringades på Innvik Fjordhotell. Vägen dit gick över ytterligare ett fjäll och vi kom fram sent. 
Det hade redan börjat mörkna. 

Det här var ett enklare och mindre modernt hotell, men rent och med sköna sängar.

Här har vi vyn jag vaknade till på morgonen. 

Frukostbuffén var av det enklare slaget och försämrades också en hel del av en busslast från ett gammalt östland. De roffade åt sig så mycket att de till och med blev tillsagda av personalen. 

Efter frukosten  bar det iväg till Ålesund. 

 Vi stannade på en rastplats på vägen, Hjartåberget. Där hittade vi de tre bockarna Bruses bro över ett vattenfall.

 Resan inkluderade också en färjetur. 

En solig morgon i fjällen

 Efter en bra hotellfrukost körde vi uppför bergen, inte hela vägen till Gaustatoppen, men så långt man kunde komma med bil. 

Idag var det klart och soligt. Inga moln runt bergstoppen, men vi hade inte tid att stanna tills linbanan öppnade.

 

Med bil kom vi upp till 1260 meter. Vid toppen är man 1883 meter över havet. 

Nedan lite fler vackra fjällnaturbilder. 

 Efter en stund på höga höjder tog vi serpentinvägen nerför berget för att fortsätta vår resa över Hardangervidda. 

Tower Bridge

Efter museet åkte vi till Tower Bridge för att klättra upp och gå däruppe där pilen är.

En del av golvet är av glas. 

Nelly bad mig hoppa, så jag gjorde det litegrann. 

Jag vill förresten passa på att lovprisa mina skor. Jag har aldrig varit i London med så här bekväma skor förr. Det är ett par sneakers från Icebug som är väldigt mjuka, lätta och luftiga med en dämpad sula. 75000 steg och inte en tillstymmelse till skoskav. Lite varma fötter ibland då det ändå var sommarvärme, men inte särskilt mycket svett och skorna kändes alltid okej att ta på sig igen när de varit av ett tag.
Så nu vet ni det!

Man fick också titta i brons gamla maskinrum. En fin detalj är de små behållarna med smörjmedel.

Det sista vi gjorde innan det var dags att åka hem igen var att äta middag på Dishoom. Det var där vi tänkt äta lunch i fredags fast nu valde vi en annan av deras restauranger som låg närmare tågstationen.

Vi åt Black Daal, alltså linsgryta. Den smakade lite för mycket kanel för min smak. Jag är inte så förtjust i kanel i mat. Den var okej, men inget jag kommer att beställa igen.
Vi åt också Prawn Pathia, marinerade, grillade räkor i en ganska stark sås. Det var gott.

Sen tog vi en glass på väg till stationen och tog expresståget till Stansted. Vi siktade på att vara på flygplatsen i god tid då det tog 40 minuter att ta sig genom säkerhetskontrollen förra gången. Den här gången tog det 10 minuter, men skönt att inte behöva stressa. När vi till slut kom hem var det mitt i natten. Jag tackade mig själv för att jag varit smart och inte bokat in någon patient på måndagen.