Tjolöholms slott blir aldrig gammalt

Tjolöholms slott är alltid lika trevligt: fin miljö, trevlig personal och en av de bästa afteroon teaerna i Sverige. (Jag har inte varit runt på alla i Sverige, men jag tror ändå att jag tryggt kan påstå detta.)

Tidigare ingick alltid visning. Det gör det inte längre och förra gången jag och Nelly var där hoppade vi över den då vi sett slottet så många gånger. Det kändes då som att det ändå saknades något, så denna gång bokade jag även visningen som inledde besöket.

Vi inledde i biljardrummet som sen övergår i rökrummet, alltså rummen där herrarna drar sig tillbaka efter middagen. I rökrummet finns ett par stolar, designade av Bugatti, inte han med bilarna utan hans far. 

En liknande var med i Engelska antikrundan häromåret och värderades till motsvarande 100 000 svenska kronor. Publiken flämtade till och applåderade. Damen med stolen höll masken och svarade torrt: "That's a lot". Hon hade köpt den 1965 för £10 vilket motsvarar £250 idag. 

(Den andra stolen, som jag inte fotade, var mer lik den som var med på tv.)

Lampa och takfönster över biljardbordet.

Utsikt över hallen och tavlan där. Hallen är byggd för den här stora tavlan som lyftes in innan taket byggdes. Väggarna har ett William Morris- inspirerat motiv målat på putsen.

 

Här drog damerna sig tillbaka efter middagen. Tänk att få sitta här och läsa! På vänstra bilden, bokhyllan längst ner i mitten, syns ett förråd av trollstavar?

Fin gardin och utsikt i skotska rummet.

Nedan en mysig sängalkov.

 

Här står Nelly i mörkrummet. Det tror jag aldrig att vi har sett förut.

Nu var det dags att gå ner och avnjuta vårt afternoon tea. 

Vi följde teråden här bredvid. De stämmer verkligen. Jag brukar inte vara mycket för rökiga teer med det stämmer att det passar bra till snittarna. Man får en liten kanna, lagom för drygt två koppar, så kan man hämta te när man behöver. 

 

Man måste ju fota trevåningsfatet innan man hugger in! Men vi hade redan börjat då, för det hela inleddes med en rostad jordärtskocksoppa med sotad portabello, krispig svartkål och persiljeolja. Den var jättegod! En av eftermiddagens höjdpunkter!

Snittarna var:
Äggsmörgås med dillsyrad gurka och krasse.
Krabb- och räksmörgås.
Cheddar och-lökpaj på tre sorters lök.
Friterat knyte på konfiterad anka.

Allt var gott, men om jag ska välja en, var ost-och lökpajen väldigt god. Nelly gillade knytet, i hennes fall, utan konfiterad anka.

Sen var det sconesens tur, en naturell och en med citron och vallmo. Till det lingoncurd, äppelmarmelad med vanlij och färskostcreme med citron och flingsalt. Inte ens Tjolöholm har grädde längre. Jag antar att svenskar inte vill ha det?

Och till sist, det söta.

Det var en punchrulle med päronkonjak, en pralin på clementin med råsocker och balsamicoganache, blåbärs- och vit chokladcheescake på havrekexbotten och en mörk chokladpastej med lakritspannacotta och färska hallon.

Den sistnämnda var, lite oväntat, min favorit. Lakritssmaken var väldigt balanserad. Det smakade inte salmiak utan mer som lakritsrot (men utan att behöva tugga på trä).

 

Downton Abbey the Grand Finale och Afternoon Tea på Dorsia

 Detta är en klassisk kombination (här och här). Nu för sista gången eftersom det här var avslutningen på Downton Abbey. Den här gången fick vi av logistiska skäl inleda med Afternoon Tea. Om Dorsia kan jag säga att det var trevligt och att det var sig likt. Det är ingen dålig klass på det som serveras, men det saknar det där lilla extra. Jag undrar lite över ambitionerna i köket när man i stort sett serverar samma bakverk som 2019.

Sen var det film och vi fick hälsa på i Yorkshire på Downton Abbey för sista gången. Nu har det hunnit bli 1930. Det var många avsked. Carson ska verkligen gå i pension nu. Mrs Patmore (numera Mrs Mason) ska också pensioneras. Det är också dags för Lord Grantham att på allvar lämna över styret till lady Mary och det gör han med besked.

Här ses han kyssa sitt slott farväl innan han och Lady Cora promenerar till änkebostaden där de nu ska bo.
Därför ger Anna filmen 10/10 medgörliga Lord Grantham.

Det är många stora förändringar på gång. Ekonomin är skakig och familjen bestämmer sig för att sälja sitt Londonpalats och köpa en våning istället. Ja, du hörde rätt. De ska bo i någon slags "layer Cake of strangers" när de är inne i London för "säsongen".

Här tittar de på en lägenhet där Robert får lära sig att man inte går upp utan sidledes när man ska gå och lägga sig. Därför ger Markus filmen 9/10 sålda hus.
 

Jag ger den 9/10 röda sidenklänningar (egentligen med tillhörande cape, men den här suddiga bilden från trailern var det bästa jag kunde hitta). 
Den får lite avdrag för att de andra Downton Abbey-filmerna nog är lite bättre och att filmen mest var ett utdraget farväl, vilket också var fint och bra: att alla nu får leva lyckliga i alla sina dagar.

Nedan: Lady Mary i sidenklänningen när hon blir utkastad från en fest när det framkommer att hon har skilt sig. Det väntas kungligheter till festen och inga fina damer och herrar kan vara i samma rum som en frånskild. 

 

Men familjen är fortfarande en maktfaktor, särskilt Lady Edith, Markisinna av Hexham, vilket syns här vid deras intåg på Ascot racecourse.

Noël Coward, ovan med cigaretten, spelar en viktig roll i filmen. Han är den som, på grund av sin berömdhet tillsammans med en brist på respekt för konventionerna, får Mary att accepteras av grannskapet igen efter skilsmässan. 

Det visade sig att han fick inspiration till sin pjäs "Privatliv" av Lady Mary!

Därför ger Nelly filmen 5/5 privatliv i betyg.

 Det anordnas också en "County Fair". Isobel Crawley ser till att få in lite nytt blod i styrelsen med Mr Carter och Daisy.

Så slutar det med att alla är glada, vilket det enligt den gamle sure styrelsemedlemmen Sir Hector, ofta gör när man sänker sin standard.

Därför ger Mia filmen 10/10 lyckliga slut.

Afternoon Tea på Sketch, the Gallery

 Efter lunchen gick vi till Covent Garden och tillbaka till transportmuseet. Nelly ville nämligen också ha en kudde. Sen gick vi runt lite, bland annat till Tatty Devine, en smyckeaffär där jag hittade ett halsband föreställande en röd skrivmaskin. Priserna var lägre än om man beställer från Sverige, kanske för att man klarar sig undan tullavgift?

Vi gick också till Liberty. De hade 20% på det mesta, så det var ju bra! jag hade sett ut några tyger jag trodde att jag ville ha, men en del fanns inte inne och de som fanns kändes inte riktigt rätt. Två av dem valde jag i en annan färgställning och så hittade jag ett tyg jag nog inte valt på nätet. Det är ändå bra att se saker på riktigt innan man handlar. 

Sen gick vi till Sketch, the Gallery för afternoon tea. De har en tjusig lokal som man ser lite av bakom mig här. De hade en stråkkvartett som spelade både populärmusik och klassiska stycken. Servicen var utmärkt.

Vi gjorde lite som sist på Tjolöholm och tog olika teer till det salta och det söta. Jag tog Earl Grey till sandwicharna och ett te som hette Gold, men var ett annat än det jag tidigare druckit med det namnet. Detta var ljusgult och väldigt fruktigt och gott.
 

Jag fotade aldrig menyn, för jag trodde man hittade den på nätet, men jag kan inte hitta den senaste. Nåväl, sandwicharna var en "varm macka", en med lax, en med kyckling och sen en som tyvärr innehöll getost, sen min favorit: briochen med ägg och krasse. Sen scones med clotted cream och jordgubbsmarmelad. Sen fick vi en citroneclair. Den lilla runda såg ut att ha kalles kaviar i gelé på sig, men det var något annat. Något med hallon i en maräng? Sen har vi battenberg, en persikocheescake som var syrlig och god och en bit med choklad och nötter i många lager. Det märktes lite att kocken är fransk.
Allt var gott och vi åt upp allt! (utom getostsnitten, som jag förstås lämnade).
Det var ett bra afternoon tea och jag kan tänka mig att gå hit igen.

Vi avslutade med ett toabesök. Lite extra spännande att hitta toaletterna i ägg!

Afternoon Tea på Tjolöholms slott

 I dag var Nelly och jag på afternoon tea på Tjolöholms slott. I mitt minne var vi väl där 2023 sist, men det visade sig att det var 2021. Märkligt! Tidigare ingick en slottsvisning. Nu får man betala extra för det, så jag tänkte att vi provar utan. Vi har ju sett slottet många gånger förut. Det var okej denna gång, men nästa går vi nog på visningen.

 Vi inledde med en soppa: Crème Ninon med myntacréme och frön.

 I menyn fanns te-rekommendationer, så till snittarna drack vi Herr Dicksons special, lätt rökigt te smaksatt med vanilj och svarta vinbär. Ingen av oss brukar gilla rökiga teer, men det passade förvånansvärt bra till snittarna och vi gick båda och hämtade mer. Det är bordsservering, men teet hämtar man själv. Bra, tycker vi!
Snittarna var äggsmörgås med syrad gurka, kalkon med dijon, picklad lök och äpple (Nelly fick ett köttfritt alternativ), paj med sparris och västerbotten och laxtartar med äpple, ingefära och rispapper. Allt var gott, men den sistnämnda var mest spännande.

 

Sen var det dags för sconesen: Naturella scones, bärscones, färskost, vinbärscurd och slottsmarmelad. Här har vi eftermiddagens enda minus. Tidigare har de haft grädde på Tjolöholm, men nu färskost här också? Varför? Det måste väl vara så att det är vad svenskarna vill ha. Varför skulle det annars serveras färskost på varenda svenskt afternoon tea? Men hur kan man föredra det? Jag förstår inte.
Till sconesen rekommenderades Grevinnans gröna te, smaksatt med havtorn och jordgubbe.

 

Så till det söta: Filodegsbakelse med pistage och hallon, Brownie med chokladkola och hasselnötter, Chouquette, Tårta i glas med smak av rabarber och champagne.
Det rekommenderade teet var Fru Dicksons te: Ceylonte med smak av rabarber, kanel och kardemumma.

Allt var utsökt med goda smaker i lagom stora bitar, inget som var för torrt eller stabbigt. En Choquette är en mini-choux med pärlsocker, här fylld med limecreme och med nånting jordgubbschoklad/godis på toppen.

Vi avslutade med tårtan i glas och den var verkligen fantastiskt god. Champagne och rabarber visade sig vara en bra kombination i en tårta.

 

Ja, nu ska vi inte vänta fyra år tills vi åker hit igen!

Afternoon tea på Riverton Hotel

 Det finns ju inte så många ställen i Göteborg att välja på om man vill ha ett okej afternoon tea, så det är ju inte första gången vi är här. Extra trevligt är att man får välja mellan lite olika, fina teer.

Lite tråkigt var att vi blev bortglömda. Efter ett tag fick jag gå och leta upp någon och säga till om att vi inte blivit serverade. Ouppmärksam personal gjorde också att det inte var helt lätt att få mer te. Själva maten var helt okej och i stort var det ändå en trevlig upplevelse.