På hemvägen stannade vi först i Nora och åt glass. De har alltid smakerna vanilj och hasselnöt och en tredje smak som varierar. Idag var det viol. Gott!
Sen körde vi på till Lidköpingstrakten och åt en lunch/middag på Kinnekulle. De hade morsdagsbuffé med en massa gott.
Nu är gruvan inte längre i bruk. Det ser ut som om man en dag bara lämnade sina maskiner och gick hem.
Eller vänta, här kommer ju gruvarbetarna.
Nej, det är bara besökare som ska titta på gruvan. Vi gjorde inte det den här gången eftersom man måste vara minst 3 år och kunna gå själv i en massa trappor.
Ovan syns det berömda blomsterfönstret från utsidan. Vi gick en tur i huset också men där fick man inte fotografera. Man fick inte heller röra något. Förståeligt, men inte så lätt för en som ännu inte fyllt två. Hon skötte sig ändå väldigt fint och störde bara guiden lite när hon pratade högt om böcker i ett glasskåp som man behövde ha en nyckel för att öppna, men nyckeln verkade vara borta.
Vi reste allihop upp till Falun för att fira Nellys födelsedag i förväg.
Nästa stopp blev en promenad vid Sjötorps slussar. Där fanns både grus, pinnar, kottar och maskrosor. Så kul!
Än hade vi en bit kvar och först tio timmar efter avfärd var vi framme. Om man bara kör nonstop tar det sex timmar, men det är ju helt orimligt, med eller utan litet barn. Väl framme åt vi tacos och tårta hos Nelly och Victor.
Vi bodde på Hotell Lugnet. På tionde våningen, så man skulle kunna tro att vi skulle ha utsikt över stan, men trots att vi var så högt upp var träden högre.
Idag tog jag och Sven en promenad längs Säveån i Flodatrakten. Det var fantastiskt vackert, en strid å med mossiga stenar.
Det var en fint anlagd stig med stadiga spångar och trappor, så ingen jobbig terräng och man slapp bli blöt om fötterna.
Halvvägs rastade vi vid Hillefors Grynkvarn och åt en bulle.
Sen kom vi fram till en rejäl grind och några trappor igen, vilket fick oss att tro att vi var på rätt spår. Vi kom fram till ett gravfält och trodde att vi nu skulle kunna ta oss ner till stigen längs ån.
Färden gick genom högt gräs, hallonsnår, fallna träd, gamla stenmurar, upp och nerför branten vid ån och över bäckar. Det riktiga lågvattenmärket var när vi blev blockerade av ett elstängsel. Det var inga problem för Sven att klättra upp i ett träd och hoppa ner på andra sidan. Men jag är verkligen en tant när det gäller att ta mig över hinder och oländig terräng. Jag känner att jag måste ha minst en fot, eller kanske hand, säkert i marken och jag kunde bara inte hoppa. Vad som hände i stället var att jag typ välte av trädet och blev hängande med baken mot elstängslet. Och ja, det var påslaget. Stöten var inte så farlig i sammanhanget och jag klarade mig undan med blotta förskräckelsen samt ett blåmärke på underarmen.
 |
| Guldsvampar |
Eller jag menar jobb, men ändå. Solen sken och jag tog en promenad i Boulognerskogen.
I centrum hittade jag dessa söta grisar.
