Idag tog jag och Sven en promenad längs Säveån i Flodatrakten. Det var fantastiskt vackert, en strid å med mossiga stenar.
Det var en fint anlagd stig med stadiga spångar och trappor, så ingen jobbig terräng och man slapp bli blöt om fötterna.
Halvvägs rastade vi vid Hillefors Grynkvarn och åt en bulle.
Vi hade kollat på kartan som satt uppsatt vid varje ingång till det här lilla naturreservatet och planerade att gå tillbaka på andra sidan av ån.
Först fick vi gå genom några ängar. Raka spåret, men ganska trist promenad.
Sen kom vi fram till en rejäl grind och några trappor igen, vilket fick oss att tro att vi var på rätt spår. Vi kom fram till ett gravfält och trodde att vi nu skulle kunna ta oss ner till stigen längs ån.
Färden gick genom högt gräs, hallonsnår, fallna träd, gamla stenmurar, upp och nerför branten vid ån och över bäckar. Det riktiga lågvattenmärket var när vi blev blockerade av ett elstängsel. Det var inga problem för Sven att klättra upp i ett träd och hoppa ner på andra sidan. Men jag är verkligen en tant när det gäller att ta mig över hinder och oländig terräng. Jag känner att jag måste ha minst en fot, eller kanske hand, säkert i marken och jag kunde bara inte hoppa. Vad som hände i stället var att jag typ välte av trädet och blev hängande med baken mot elstängslet. Och ja, det var påslaget. Stöten var inte så farlig i sammanhanget och jag klarade mig undan med blotta förskräckelsen samt ett blåmärke på underarmen.
 |
| Guldsvampar |
Sammanfattningsvis tyckte vi att promenaden på den södra sidan var mycket bättre än på den norra. Vi undrade varför de hade ritat ut en stig på kartan som uppenbarligen inte alls fanns i verkligheten.
Det hade de inte, men vi vill inte prata något mer om att vi misstog naturreservatets röda gränslinje för en stig...
Den rosa linjen visar ungefär hur vi gick. Vi hann tillbaka till bilen strax innan det började regna, så det var ju ändå bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar