En fysikföreläsning på annandagpåsk-kvällen

Underhållning i form av en fysikföreläsning i Scandinavium, kan det vara något? 
Jag och Sven gick och såg Brian Cox som pratade om snöflingor, symmetri och atomer, universum, svarta hål, galaxer, liv på andra planeter och vad som fanns före Big Bang. Sen kom han in på partikelfysik och det blev jag inte klokare av. 
Som vi lärt oss av Per Andersson i "Räkhäst" består hjärnan mest av kartong och jag tror inte ens att jag har några kartonger för fysik eller astronomi. Jag tror att hjärnan tittar på informationen som kommer in, tänker det här kan vara bra att ha någon gång, men jag vet inte vad det är och lägger det i en kartong med blandat skräp där jag aldrig hittar det igen.

Här ser vi Brian Cox framför den stora skärmen där han visade sin "Powerpoint-presentation". 

Här är en liten bok Johannes Kepler skrev, på 1500-talet, om snöflingans fantastiska symmetri. Han skrev då att han inte kunde förklara varför och sen pratade Brian Cox om att nu har vi förklaringen, det handlar bland annat om atomer, som man inte hade koll på för drygt 400 år sen.

 

 

 

 

 

 

 

Om liv i universum: Det finns två tusen miljarder galaxer i universum. I varje galax finns det några hundra miljarder stjärnor, med stor variation, kanske 200 triljarder stjärnor i hela universum. Det gör många sollika stjärnor med jordlika planeter i omlopp, men om det har funnits, finns eller kommer att finnas intelligent liv på någon annan planet är ytterst oklart. Den existentiella ångesten när man tänker på detta...
Brian Cox avslutade med hypotesen, som tydligen fysiker tycker är den mest logiska slutsatsen, att vårt universum bara är ett av ett oändligt antal, ett för varje möjlig förutsättning eller något. Fråga mig inte, för jag fattar inte detta. Varför är det mest logiska att vårt oändliga universum bara är en bubbla bland ett oändligt antal andra bubblor?

Det kändes extra passande med en rymdföreläsning just när Artemis II kretsar runt månen 50 år sen någon gjorde det sist.

 

Jag har byggt hela Vintergatan i Lego

 Jag har länge velat ha den här tavlan i Lego och nu, när det var bättre rea än någonsin tidigare, slog jag till. Nu har jag satt ihop de 3091 bitarna till en tredimensionell tavla inklusive ram.

Det var ett av de bästa legobyggena, så roligt med alla bitar som tillsammans bildar våt galax. Byggsatsen hade till och med en egen podd. Två entusiastiska astronomer intervjuades och pratade om rymdresor, svarta hål och liv i rymden bland annat. Även designern av detta lego-set intervjuades och berättade om tankarna bakom. Först och främst är det en tavla som ska vara fin och se på, men den är också tekniskt korrekt. Så här ser Vintergatan ut!

Här ser vi rymdteleskopet Gaia, som sköts upp 19/12-2013. Planen var att teleskopet skulle göra observationer fram till 2019, men det höll längre än förväntat och jobbade på fram till mars i år (2025). Gaia samlade in en mängd data (exakt position, omloppsbana, sammansättning, temperatur etc.) om 1 miljard stjärnor och andra himlakroppar, alltså ungefär 1% av Vintergatan.
Nu är Gaia avstängd och kretsar runt solen. Det är befinner sig alltså inte i Vintergatans utkanter som på den här tavlan. 

1. The Pillars of Creation: 5700 ljusår från jorden finns denna födelseplats för stjärnor. 

 2. TRAPPIST-1: 40 ljusår från solen finns denna röda dvärg-stjärna runt vilken det kretsar 7 jordstora planeter. Kanske bor det någon där?

3. Vårt solsystem, "kronan på verket". 

 

4. Pleiaderna: 445 ljusår bort ligger detta stjärnkluster som man kan se tydligt utan teleskop.

 

Krabbnebulosan: Resterna av en supernova 6500 ljusår bort. Dokumenterad av astronomer år 1054 som en så stark stjärna att den kunde ses även på dagen. En nebulosa är ett moln av gas och rymdstoft. Krabbnebulosan är 10 ljusår stor och i mitten finns neutronstjärnan Krabbpulsaren, en hoppressad stjärna, 1 mil i diameter, som roterar 30 gånger i sekunden.

Kolla! En rymdvarelse som gömmer sig långt bort i en annan del av vintergatan. Kommer vi någonsin att hitta den?

Årsdagen av Plutos degradering

Så här skriver Wikipedia:

Ursprungligen antogs Pluto vara ungefär lika stor som jorden och den klassificerades som den nionde planeten från solen. I augusti 2006 blev Pluto omklassificerad till en dvärgplanet. Skälet till detta var insikten att Pluto bara är en av många liknande himlakroppar i Kuiperbältet. Den är också relativt liten. Enligt aktuella värden är Plutos volym bara 0,6 % och dess massa 0,2 % av jordens.

Varför hände då detta? Jo, det var en revolt! Vi astronomernas generalförsamling i Prag skedde en omröstning. Men inte förrän de flesta redan åkt hem och bara 4 % av världens astronomer deltog i omröstningen och omkullkastade det tidigare förslaget att låta Pluto fortsätta vara en planet och även uppgradera lite andra himlakroppar till planeter.

Men VARFÖR hände detta? Jo det har astrologen svar på:

BBC – som brukar vara snabbt ute – publicerade nyheten på sin hemsida kl 13:34:45 GMT. Ställer man ett horoskop för den tidpunkten i Prag, hamnar Pluto i 1:a huset, drygt 12 grader från Ascendenten. Den är i kvadratur nodaxeln och Mars (som är konjunkt södra Månnoden). Detta placerar den f.d. planeten i ett prekärt läge, där den balanserar på en knivsegg mellan segregation och kongeration, något som beskriver situationen: Får den vara med och leka med de andra planeterna? Och svaret är nej, eftersom en taktiskt lagd JungfruMars (riggad omröstning?) är konjunkt södra Noden, som allmänt anses vara separerande till sin natur. 








Hur ska man då fira/ uppmärksamma detta?
Pluto har ett hjärtformat hav (se bilden överst) fyllt av fryst kolmonoxid och metan. Markus förslag till firande är att sitta i frysen och fisa. Det låter ju kul, men hur ska vi få plats? Kanske att man kan baka en hjärtformad kaka som är giftig?

Blodmånen

I dag gick vi upp halv fem för att gå ut och titta på månförmörkelsen. Det kändes som man skulle passa på när det var både blodmåne och supermåne på en gång. Vi ställde oss förstås i cirkeln/rotundan för att titta. Månen var fin, men mina bilder blev tyvärr inte fina. Vet inte om det är mig eller kameran det var fel på. Gissar på mig. Jag har inte lärt mig att hantera vår kamera, vilket jag tycker är otroligt nedslående. Men, jag har faktiskt inte använt den så mycket. Får skärpa mig med det! Sen gick vi och la oss och sov en timme till innan det var dags att ta itu med resten av månens dag (måndag).

Var ställer man stegen?

( Stephen Fry) Var ställer man sin stege om man vill till rymden?

(Bill Bailey) Man ställer den mot en vägg av tystnad.

Nej, jag vet inte om det skulle funka, men tydligen har det funnits en idé om någon slags trappa eller hiss upp i rymden. Jag fattade inte riktigt hur det skulle funka och det har nog ingen annan heller riktigt gjort, för det finns ju ingen så´n.

Kanske den här mannen fattar?

Random rymdsiffror

TID:
1 år på jorden har ju gått när vi åkt ett varv kring solen.
Solen roterar också och tiden det tar för solen att fullborda ett varv kring vintergatans centrum kallas för ett galaktiskt år. Det tar runt 226 miljoner jordår. Räknar man så har liv på jorden inte funnits i många år.
Jorden beräknas var 4,6 miljarder år gammal. Liv kan ha uppstått efter en miljard år ungefär men då väldigt enkla celler. Encelliga organismer med komplexa celler har funnits i 2 miljarder år. De första små, simpla djuren uppstod för 600 miljoner år sedan. För 475 miljoner år sedan kom livet upp på land i form av växter (men blommor har bara funnits i 130 miljoner år). Insekterna började flyga eller kräla (eller vad de nu gjorde) runt för 400 miljoner år sedan. Sen kom det lite grodor och krokodiler och sånt och för 200 miljoner år sen såg de första däggdjuren dagens ljus.
Den tidigaste människoarten (homo habilis) utvecklades för ungefär 2,5 miljoner år sedan.
Den moderna människan (homo sapiens sapiens) har funnits i ca 200 000 år.

ENTROPI:
Universum är 13 miljarder år gammalt och under den tiden har det bara blivit större och större oordning. Entropilagen innebär att förfall och förgängelse är en oundviklig konsekvens av tidens gång. Det är därför det är så hopplöst att försöka hålla ordning hemma. Men det är också därför vi alls finns till. Hade universum varit pedantiskt ordnat från början hade det bara fortsatt att vara en jämn soppa och inga stjärnor och planeter hade bildats.

AVSTÅND:
Till solen är det 150 miljoner kilometer. Det är detsamma som 3743 varv runt jorden. Om man skulle cykla till solen så tar det nog drygt 3500 år. Då får man vila på natten men jag tror ändå att man kommer att vara väldigt trött när man kommer fram.
Om man istället vill åka till närmaste granngalax, som är Andromedagalaxen, så är den 25 miljoner miljoner miljoner kilometer bort. Hur lång tid tar det att cykla dit, tro?

Sugen på en cykeltur?

Lite om rymden, typ

Äntligen, äntligen, som vi har väntat kanske ni tänker nu när ni läser rubriken. Men, tyvärr ligger mitt rymdnördande fortfarande på is. Hur ska jag hinna och orka det?
Vi såg iallafall en dokumentär och Stephen Hawkings strävan efter att hitta en teori bakom allt. Jag begrep i stort sett ingenting. Trösterikt nog gjorde inte Isak det heller.
I det här programmet funderade de över varför gravitationen är så förvånansvärt svag när de andra tre krafterna, vilka de nu var, är så mycket starkare. En rimlig teori är tydligen att det beror på att tyngdkraften inte, som vi tror, är utspridd i tre dimensioner- utan i elva. De här dimensionerna liknades vid flottyrringar som finns överallt.
Nu blev väl allt helt klart?
Nää.. Vadå överallt? Och varför påverkar inte dessa 11 dimensioner de andra krafterna på samma sätt?
En bild kanske gör det hela tydligare?

Så, då var det klart.

En sak om dimensioner kunde jag ändå ta till mig. Om man tänker på jorden i två dimensioner, kan man åka runt och runt hur länge som helst. Jorden är oändlig och har inget slut. I tre dimensioner blir den ett avgränsat klot. Det kanske är svaret på universums oändlighet. I våra tre dimensioner förefaller universum vara oändligt, men i 4, 11 eller 18 dimensioner är det kanske inte så.

Solen kommer att dö

En stjärna i solens storlek har en livslängd på 12 miljarder år. Solen är 4,5 miljarder år, så den har ett tag till kvar att leva.
MEN, den blir varmare och varmare. Om 1.5 miljarder år kommer genomsnittstemperaturen på jorden att vara 50 grader och om 3.5 miljarder år har världshaven dunstat bort.
Jordens invånare kommer därför troligtvis att slippa uppleva när solen blir en röd jätte, de inre planeterna slukas och jorden och de utanför förångas i värmen.

Det låter ju som en hemsk framtid, men för att få lite perspektiv: Tidigaste människoarten, Homo habilis, utvecklades för 2,5 miljoner år sedan.
Vår art, homo sapiens, har funnits i 200 000 år.

Homo habilis

Myskväll

Älskar mörka kvällar som börjar tidigt och då man sätter sig vid TV:n med sin stickning och något gott att äta och dricka och sen kan man sitta där länge och behöver inte göra något annat tills man går och lägger sig.

Nu har vi bland annat sätt det tionde avsnittet i Carl Sagans Cosmos. Det var tämligen obegripligt och till min glädje så tyckte även familjens naturvetare det.

Först sa han något om kvarkar, tror jag att det var, fattade aldrig riktigt och om hur olika galaxer ser ut och förändras.

Sen berättade han om fantasilandet "Flatland" där det bara finns två dimensioner och om hur det skulle bli om ett äpple kom på besök där. Plattländaren skulle inte fatta hur äpplet såg ut och skulle tro att han blivit galen. Om då äpplet blev förbannat och puttade upp Plattisen i en tredje dimension skulle Plattis sen inte kunna förklara det för sina kompisar eller peka ut var denna tredje dimension fanns.
Tydligen är det så att det finns en fjärde dimension som vi inte kan förstå eller peka ut.

Sen var det om hinduism som är den enda religionen som uppfattar universum som så gammalt som man kan tro att det är.

Sen var det om huruvida universum är oändligt eller inte. Astronomen Edwin Hubble och Milton L Humason, en man som började sin karriär som åsneförare och som sen har blivit lite bortglömd då även hans jobb ofta tillskrivs Hubble; ja, de upptäckte i alla fall att saker som rör sig bort från oss ger rött ljus och saker på väg mot oss ger blått ljus. På så sätt upptäckte de att universum expanderar. Då kan man undra om det kommer att fortsätta expandera till det liksom är helt utspätt och inget finns kvar eller om det mer rör sig fram och tillbaka för att det når någon slags gräns.

Nu ska jag gå upp (sitter i källaren) och se något mer lättförståeligt.

Solsystemet

Vårt solsystem består först och främst av solen som innehåller 99,9 % av solsystemets totala massa. Resten är 8 planeter, några dvärgplaneter, över 100 månar och miljarder andra små himlakroppar. Alla planeter bildades ur en roterande skiva kring solen.
Ja, det var dagens korta lektion.

Rymdutställning

Det ska öppna en ny utställning på tekniska museet i Stockholm som jag såklart måste få se.

NASA - A Human Adventure

heter den. Det är den största turnerande rymdutställningen någonsin och den visas först i Stockholm.

 

Resa till Alfa Centauri

Om vi vill resa till andra stjärnor och planetsystem och kanske träffa på annat liv, måste vi förbereda oss för en lång resa. Det skulle ta hundra år eller så, vilket innebär att de som en gång reste iväg inte skulle komma fram. De människor som skulle nå resans slut skulle aldrig ha sett jorden och inte deras föräldrar heller. Vilken utmaning att sätta ihop den besättningen som skulle bli grunden för en ny civilisation.
En annan lösning kan vara att göra som i rymdfilmerna - hypersömn eller dvala. Det finns faktiskt forskare som arbetat med att utvinna det ämne i björnblod som utlöser vinterdvala. Om man kan få det att funka på människor kan man sova sig igenom det mesta av resan.

sigourney weaver sover i filmen Alien

Alfa Centauri är tre stjärnor, men det ser ut som en stjärna från jorden. Det är den tredje ljusstarkaste stjärnan och den finns i stjärnbilden Kentauren. Man kan inte se den från Sverige. Alfa Centauri-systemet är våra närmaste stjärnor med 4,22 ljusår till den närmaste (Proxima) och 4.37 ljusår till de två andra, så det kan ju vara ett lämpligt resmål att prova på.

Hubbleteleskopet

Det skickades upp 1990 och cirklar runt jorden på 600 kilometers höjd. Så där en 100 000 varv runt jorden och 750 000 bilder har det blivit.

 

 Från början var bilderna en besvikelse. De var nämligen inte riktigt skarpa. Huvudspegeln hade slipats lite, lite fel 0,002 millimeter, så astronauter fick åka upp och fixa det.

Sen dess har det blivit många snygga bilder. Här är en på Saturnus tagen 24/2, 2009. Den orangea pricken är månen Titan.

 

Här ser vi Bumerangnebulosan. Den heter så för att det var några australier som såg den först och de tyckte att den såg ut som en bumerang. Den ligger i stjärnbilden Skytten, 5000 ljusår från jorden. Det tycks vara en av universums kallaste platser med sina -272C. Allmänt är det -270C i universum på de ställen som inte värms upp av något.

Här är en bild på 10 000 galaxer som kallas Hubble Ultra Deep Field. Man riktade teleskopet mot en till synes tom plats i rymden och tog 800 bilder på ett par veckor.

Universum

Universum är oändligt och dess energi är konstant
Vilket är lite obegripligt. Solen är bara en av 300 miljarder stjärnor i Vintergatan och Vintergatan är bara en av över 100 miljarder galaxer i världsrymden. Det finns tio gånger så många stjärnor i universum som det finns sandkorn i alla öknar och på alla stränder här på jorden.
Solen frigör varje sekund lika mycket energi som 140 miljoner riktigt kraftiga vätebomber. All energi i alla stjärnor, all tyngdkraftsenergi mellan dem och all den energi som får stjärnor och planeter att rotera, uppstod i samma bråkdel av en sekund som Big Bang. Energi kan varken skapas eller förstöras, bara omvandlas. (Den regeln gäller alltså i allmänhet, för energin skapades ju från början ur intet.)

Solen, vår egen lilla stjärna.

  Liv i universum

Bara i Vintergatan kan det finnas liv på 200 miljoner planeter. Som bekant är detta ingenting vi observerat utan det är en matematisk uträkning som grundar sig på antalet stjärnor som föds och lever tillräckligt länge och som ligger tillräckligt långt bort från andra stjärnor, hur många stjärnor som kan tänkas bilda ett planetsystem och hur många av dessa planeter som kan tänkas ha ett lämpligt klimat.
Detta är bara i vår galax, så det känns rimligt att anta att vi på Jorden inte är ensamma i hela universum, men man vet ju inte. Kanske är vi fantastiskt unika. Kanske är vi en levande planet bland hur många som helst.

Livsformerna på jorden är sötare än på andra planeter.

Hopplöst svårt att vara nörd

Jag har ambitionen att bli en rymdnörd, men jag hinner ju inte! Eller orkar i alla fall inte. Tankeförmågan går åt på jobbet och resten av energin till hemmajobbet. Den fritiden som sen blir kvar behövs för återhämtning (ett finare ord för att slappa).
Men tack vare att jag hann läsa lite i somras kan jag konstatera att veckans rymdnyhet inte känns helt obegriplig för mig. DN skriver om en jordlik planet, Gliese 581g. Jag skrev minsann om Gliese 581 (möjligen inte g utan någon annan bokstav) redan 2 augusti.
Gliese-planeterna ligger i den så kallade Guldlockszonen, inte för varmt och inte för kallt utan precis lagom!

Rymden ännu en gång

Jag har läst en till bok i samma serie som tidigare. Denna heter Universums gåtor. Här följer lite intressanta fakta ur den. Jo, det är faktiskt intressant, så läs nu!

Big Bang
Universum uppstod för 13,7 miljarder år sedan med Big Bang. Det var troligtvis en slumpartad kvantmekanisk kortslutning i det tomma rummet. Intigheten exploderade och blev universum. (Aha...det var ju lätt att förstå. En kortslutning i ingenting ledde till att ingenting förvandlades till allt som finns i hela universum. Tid, rum och energi uppstod ur intet.)
Även om det började med en stor smäll tog det sen lite tid för saker och ting att komma i ordning. Atomkärnor bildades efter bara tre minuter, men det tog 240 000 år för de första grundämnena att bildas. Det var väte, helium litium. De övriga 91 grundämnena bildades först långt senare av stjärnorna. De var efter runt 200 miljoner år som de första stjärnorna tändes och efter 1 miljard år var de första galaxerna bildade.

HH46-IR heter denna nyfödda stjärna

Den mörka epoken
380 000 år efter Big Bang hade det hela lugnat ner sig såpass att vissa grundämnen fanns, saker började klumpa ihop sig mer och synligt ljus blev möjligt. Men det fanns inget ljus och det dröjde många, många miljoner år innan den första stjärnan tändes. Väteatomerna bildade moln som drog ihop sig. Molnen blev tätare, varmare och mer klotformade. Efter otroligt många miljoner år blev det så mycket tryck och värme i mitten att väte fusionerade till helium. Energi frigavs och slungade ut ljus och strålning till väteklotets yta. Viola! En stjärna var född.



Vår plats i Universum
Vår galax, Vintergatan, ingår i Lokala gruppen. Det låter som ett dagcenter eller så, men är namnet på en samling av 35 galaxer med en diameter på 10 miljoner ljusår. De största är Andromedagalaxen, Vintergatan och Triangelgalaxen. Spontant känns det inte så lokalt, men med kosmiska mått så är det väl det.

Triangelgalaxen

Kosmisk kannibalism

Andromeda äter upp vårt hem

 Galaxerna växer främst genom kollisioner och genom att sluka varandra. Vår egen Vintergatan är faktisk en kannibal som de senaste tolv miljarder åren har vuxit från en enkel skiva av stjärnor till en jättelik spiralgalax genom att sluka den ena dvärggalaxen efter den andra. Just nu håller Vintergatan på att tugga i sig Sagittaurius och sen tänker den sätta i sig de Magellanska molnen. Men sen, om tre miljarder år, kommer Vintergatan nog att krocka med den större Andromedagalaxen och då får den smaka på sin egen medicin.

Stora Magellanska molnet

Rymden igen

 Jupiter

Jupiter är 2 1/2 gånger större än alla andra planeter tillsammans. Stora Jupiter skyddar oss med sin tyngdkraftpåverkan. Den suger till sig himlakroppar så att de inte krockar med Jorden. 

Fläcken är ett enormt oväder som hållit på i 350 år. Det är en anticyklon eftersom det är högtryck där ovädret är.


















 Saturnus
Saturnus är den enda planeten med så låg densitet att den skulle kunna flyta om man hade en pool som var stor nog att slänga ner den i. Massan är 95 gånger jordens, men volymen är 760 gånger jorden.
Jupiter har 61 månar. Den största, Titan, är den enda himlakroppen, förutom jorden, som har stora mängder stabila flytande vätskor. Fast eftersom det är -179°C på Saturnus är det inte vatten, utan Metan och Etan.

Titan. Voyager 1 tog bilden.

 Neptunus
Månen Triton är solsystemets kallaste plats med sina -235°C. På Neptunus är vädret inte bra. Det kan blåsa vindar på över 2000 km/h. En vind på drygt 100 km/h leder till allmän ödeläggelse här på jorden. En riktigt, riktigt hemsk tornado kanske har vindar på uppemot 500 km/h.


 Dvärgplaneter
Pluto fick kallas för en planet i 75 år, sen kom man på att den var för liten och nu är det en dvärgplanet. Det finns flera andra dvärgplaneter utanför Pluto: Makemake, Eris och Sedna. På Sedna är ett år 12 067 jordår.

 Avstånd i rymden
Visst skulle det vara spännande att ge sig ut och söka efter annat liv i universum, men det är lite långt att åka. Pluto ligger 0,0006 ljusår bort. Rymdsonden Voyager 1 börjar nu nå de yttre delarna av vårt solsystem 0,0017 ljusår bort. Den startade från jorden 1977. Om man vill åka till Alfa Centauri, som är våra tre närmaste stjärnor så är det 4,2 ljusår dit.
Det närmaste kända planetsystem där det finns en planet som kan ha flytande vatten heter Gliese 581. Dit är det 20,3 ljusår.
Om man skulle vilja se en annan galax på närmare håll, så ligger Andromedagalaxen 2,5 miljoner ljusår bort. 
 

Andromedagalaxen

Lite nördigt inlägg kanske...

...men jag har läst en intressant bok om solsystemet och måste ge ett kort sammandrag av det jag tyckte var mest spännande.

 Solen
Solen är 5500°C vid ytan och 15 000 000°C i kärnan.
Solvinden, som är en ström av extremt tunn gas, skickas ut i hela solsystemet och bildar en bubbla runt. Bubblan kallas heliosfären. Från början är hastigheten flera miljoner kilometer i timmen, men hastigheten avtar till under ljudets hastighet när den träffar den interstellära rymden. Det mötet kallas chockfronten.

 Venus
 På Venus är det drygt 450°C. Det beror på växthuseffekten då atmosfären mest består av koldioxid. Ytan består av vulkaner, lavastömmar och slätter av stelnad lava. Ett Venusdygn är 243 dagar långt, men ett år på Venus är bara 225 dagar.

Venus

 Mat i rymden
Rymddräkter är ju väldigt avancerade. Till exempel är det vanligt att ett par chokladkakor är monterade i hjälmen. Hur man får i sig dem vet jag inte. Kanske sitter de mitt framför munnen, så att det bara är att hugga in?










 Rymdturism
Flera personer har åkt med  ryska rymdfarkoster på deras tiodagarsresor. Innan resan får man ordentlig träning och utbildning. Priset är 20 till 30 miljoner dollar (alltså runt 150-200 miljoner kronor).

 Mars
Ett Marsdygn ("sol") är 24,6 timmar. Året är 686,93 jorddygn. På Mars är det i genomsnitt -63°C. Planeten är 55 miljoner kilometer bort när den är som närmast och resan dit tar ungefär ett halvår. Om man skulle åka i ett vanligt flygplan skulle det ta 17 år. Det finns planer på att skicka människor till Mars. Då skulle hela resan ta runt två år. Edwin "Buzz" Aldrin, pensionerad månfarare, tycker att astronauterna borde tillbringa 30 år på Mars istället. Detta för att tillbakaresan av någon anledning kostar tio gånger så mycket. Då skulle de få bo i en bas på Mars med olika moduler för tillverkning, växthus, boende etc. Utomhus är det kallt, giftigt och fullt av strålning. Dessutom är tyngdkraften mycket mindre än på jorden.
Det finns drömmar om att göra om Mars till en ny jorden. Man skulle kunna ha tunna speglar i omloppsbana runt planeten som reflekterar solljuset och smälter isen vid sydpolen. Koldioxid skulle frigöras och öka temperaturen. Låter som ett långsiktigt projekt...

Mars flagga, om den vore ett land.

2004 landade två robotbilar på Mars, Spirit och Opportunity. De undersöker stenar för att hitta spår av vatten. De beräknades hålla i tre månader men håller än. Nu börjar de dock bli lite gamla. Spirit har ett trasigt hjul, är stel i axeln och ser lite dåligt. Opportunity har blivit väldigt dammig, men haft turen att träffa på vindar som blåst bort dammet i sista stund.

Spirit eller kanske Opportunity

Foto som Opportunity tog 15/7-2010

 Fotot, taget på det 2301:a Marsdygnet, föreställer en dammdjävul som är en liten tromb. Det är den första dammdjävul Opportunity fått se. Spirit, som är på andra sidan Mars, har sett en hel del sådana.

 

Hobameteoriten, 60 ton, ligger kvar på fyndplatsen i Namibia

 Asteroider
Det finns över 300 000 jordnära asteroider som är större än 100 meter i diameter. Över 2000 av dem kommer väldigt nära jorden. 600 av dem är över en kilometer och skulle kunna utplåna allt liv på jorden om de slog ner.










Nästa inlägg i serien kommer att handla om gasplaneterna, dvärgplaneterna och bortom solsystemet. Missa inte den spännande fortsättningen!