Azaleadalen

 Idag åkte vi till Slottskogen och åt lunch på Villa Belparc för att sen promenera till Azaleadalen.

Så fint! Blommande rododendron är bland det vackraste jag vet.

 

Hemresa från Falun

 På hemvägen stannade vi först i Nora och åt glass. De har alltid smakerna vanilj och hasselnöt och en tredje smak som varierar. Idag var det viol. Gott!

Sen körde vi på till Lidköpingstrakten och åt en lunch/middag på Kinnekulle. De hade morsdagsbuffé med en massa gott. 

Väl hemma hade man behövt en helg till att vila upp sig på...

En dag i Falun

 

Vad ska man göra i Falun om inte besöka gruvan? Här har vi den stora gropen. Från början var det här en gruva under jord, men 1687 rasade gruvan ihop. Ingen dog, märkligt nog. Kanske hade gruvarbetarna fått sluta tidigare för att fira midsommar. 

Nu är gruvan inte längre i bruk. Det ser ut som om man en dag bara lämnade sina maskiner och gick hem.

Eller vänta, här kommer ju gruvarbetarna.

Nej, det är bara besökare som ska titta på gruvan. Vi gjorde inte det den här gången eftersom man måste vara minst 3 år och kunna gå själv i en massa trappor.

 

 

Efter en promenad runt Stora Stöten blev det lunchfika.

 Sen åkte vi till Sundborn och Carl Larsson-gården. 

Ovan syns det berömda blomsterfönstret från utsidan. Vi gick en tur i huset också men där fick man inte fotografera. Man fick inte heller röra något. Förståeligt, men inte så lätt för en som ännu inte fyllt två. Hon skötte sig ändå väldigt fint och störde bara guiden lite när hon pratade högt om böcker i ett glasskåp som man behövde ha en nyckel för att öppna, men nyckeln verkade vara borta.

Här har vi Stortorget i Falun. Eller det antar jag. Jag har inte kollat vad torget heter, men det var jättestort. På kvällen gick vi ut och åt på en italiensk restaurang. 
 

Bilresa till Falun

 Vi reste allihop upp till Falun för att fira Nellys födelsedag i förväg.

 Första stoppet blev i Vara för att äta frukost på Conditori Nordpolen, väldigt trevligt. För mig blev det sillmacka och jordgubbsmoussebakelse. Bakelse till frukost? Ja, jag kan bara inte besöka ett nytt konditori och inte prova något bakverk.

Nästa stopp blev en promenad vid Sjötorps slussar. Där fanns både grus, pinnar, kottar och maskrosor. Så kul!

Det fanns också små stenpelare (heter säkert något annat, jag vet inte vad) man kunde balansera på. 

 Nästa stopp blev för sen lunch i Grythyttan, Sveriges centrum för gastronomisk utbildning. Det avspeglade sig inte i deras kantin, men huset var fint och genom en öppen dörr kunde jag lyssna lite på fredagseftermiddagens föreläsning om te.

Än hade vi en bit kvar och först tio timmar efter avfärd var vi framme. Om man bara kör nonstop tar det sex timmar, men det är ju helt orimligt, med eller utan litet barn. Väl framme åt vi tacos och tårta hos Nelly och Victor.

 Vi bodde på Hotell Lugnet. På tionde våningen, så man skulle kunna tro att vi skulle ha utsikt över stan, men trots att vi var så högt upp var träden högre.

 

Säveåns två sidor

 Idag tog jag och Sven en promenad längs Säveån i Flodatrakten. Det var fantastiskt vackert, en strid å med mossiga stenar.

Det var en fint anlagd stig med stadiga spångar och trappor, så ingen jobbig terräng och man slapp bli blöt om fötterna. 

Halvvägs rastade vi vid Hillefors Grynkvarn och åt en bulle.

Vi hade kollat på kartan som satt uppsatt vid varje ingång till det här lilla naturreservatet och planerade att gå tillbaka på andra sidan av ån. 
Först fick vi gå genom några ängar. Raka spåret, men ganska trist promenad. 

Sen kom vi fram till en rejäl grind och några trappor igen, vilket fick oss att tro att vi var på rätt spår. Vi kom fram till ett gravfält och trodde att vi nu skulle kunna ta oss ner till stigen längs ån.

Det var brant, lerigt, snårigt och vi kom inte fram till någon stig utan till helt omöjlig terräng och fick ta oss upp igen. 

Färden gick genom högt gräs, hallonsnår, fallna träd, gamla stenmurar, upp och nerför branten vid ån och över bäckar. Det riktiga lågvattenmärket var när vi blev blockerade av ett elstängsel. Det var inga problem för Sven att klättra upp i ett träd och hoppa ner på andra sidan. Men jag är verkligen en tant när det gäller att ta mig över hinder och oländig terräng. Jag känner att jag måste ha minst en fot, eller kanske hand, säkert i marken och jag kunde bara inte hoppa. Vad som hände i stället var att jag typ välte av trädet och blev hängande med baken mot elstängslet. Och ja, det var påslaget. Stöten var inte så farlig i sammanhanget och jag klarade mig undan med blotta förskräckelsen samt ett blåmärke på underarmen.

Guldsvampar

 Sammanfattningsvis tyckte vi att promenaden på den södra sidan var mycket bättre än på den norra. Vi undrade varför de hade ritat ut en stig på kartan som uppenbarligen inte alls fanns i verkligheten.
Det hade de inte, men vi vill inte prata något mer om att vi misstog naturreservatets röda gränslinje för en stig...
Den rosa linjen visar ungefär hur vi gick. Vi hann tillbaka till bilen strax innan det började regna, så det var ju ändå bra!

 

Semester i Skövde

Eller jag menar jobb, men ändå. Solen sken och jag tog en promenad i Boulognerskogen.

 Till och med Kanadagäss är söta som små. Strax efter detta foto fällde föräldrarna ut sina vingar och fräste åt mig, ganska hotfullt men de lät mig ändå passera.

I centrum hittade jag dessa söta grisar.

Grodor

Det fanns en ny skylt vid ingången till Delsjöområdet. Varning för grodor!
Varningen kan behövas, för på vårkvällar är stigen kraftigt befolkad av parningssugna grodor.

 

 

 Här ser vi en av dem:

Och här ser vi resultatet:

En fysikföreläsning på annandagpåsk-kvällen

Underhållning i form av en fysikföreläsning i Scandinavium, kan det vara något? 
Jag och Sven gick och såg Brian Cox som pratade om snöflingor, symmetri och atomer, universum, svarta hål, galaxer, liv på andra planeter och vad som fanns före Big Bang. Sen kom han in på partikelfysik och det blev jag inte klokare av. 
Som vi lärt oss av Per Andersson i "Räkhäst" består hjärnan mest av kartong och jag tror inte ens att jag har några kartonger för fysik eller astronomi. Jag tror att hjärnan tittar på informationen som kommer in, tänker det här kan vara bra att ha någon gång, men jag vet inte vad det är och lägger det i en kartong med blandat skräp där jag aldrig hittar det igen.

Här ser vi Brian Cox framför den stora skärmen där han visade sin "Powerpoint-presentation". 

Här är en liten bok Johannes Kepler skrev, på 1500-talet, om snöflingans fantastiska symmetri. Han skrev då att han inte kunde förklara varför och sen pratade Brian Cox om att nu har vi förklaringen, det handlar bland annat om atomer, som man inte hade koll på för drygt 400 år sen.

 

 

 

 

 

 

 

Om liv i universum: Det finns två tusen miljarder galaxer i universum. I varje galax finns det några hundra miljarder stjärnor, med stor variation, kanske 200 triljarder stjärnor i hela universum. Det gör många sollika stjärnor med jordlika planeter i omlopp, men om det har funnits, finns eller kommer att finnas intelligent liv på någon annan planet är ytterst oklart. Den existentiella ångesten när man tänker på detta...
Brian Cox avslutade med hypotesen, som tydligen fysiker tycker är den mest logiska slutsatsen, att vårt universum bara är ett av ett oändligt antal, ett för varje möjlig förutsättning eller något. Fråga mig inte, för jag fattar inte detta. Varför är det mest logiska att vårt oändliga universum bara är en bubbla bland ett oändligt antal andra bubblor?

Det kändes extra passande med en rymdföreläsning just när Artemis II kretsar runt månen 50 år sen någon gjorde det sist.

 

Ny tweed-kappa

 Lagom till våren har jag sytt en ny kappa av Harris Tweed. Kanske (förhoppningsvis) hinner jag inte använda den så mycket nu, men då blir den som ny i höst. Tyget köpte jag när vi var på Yttre Hebriderna. Det var ett extratyg som jag egentligen inte planerat att köpa men jag bestämde mig ganska snart för att det skulle bli en Charm Patterns Swing Coat. Nu bestämde jag mig för att det var dags att sy den. Sömnaden var ganska enkel. Den är lite trängre i ärmhålen än de modeller jag sytt tidigare (väntat i ett retromönster som detta). När jag sydde fodret, som är mindre elastiskt än ulltyget, kändes det först för trångt och jag fick göra en abrovinsch. Jag var fortfarande lite tveksam, men efter ett tag blir kappa och foder liksom en enhet och allt formar sig efter sin bärare, så nu är det bra. 
Jag tyckte inte att det skulle passa med en söm i fållen då kappan inte har några andra synliga sömmar, så jag sydde fållen för hand (två gånger blir det, först ulltyget och sen får man sy fast fodret). 

 

Jag syr tantpunk

Jag köpte några tyger från Liberty som var så inspirerande att de syddes upp direkt.
Jag köper ofta tyger utan, eller med en mer vag, plan om vad de kommer att bli. Ibland blir de liggande ett bra tag tills rätt projekt dyker upp.

Det rutiga tyget gav mig en massa idéer direkt och jag har nu skapat stilen "tantpunk", eller kanske "kulturtantspunk". 

Tyget fick mig att känna att det skulle vara med en dragkedja. 
Jag funderade på hål och kom fram till hål längs ärmarna och mellan kjol och volang.
Jag bestämde mig för att använda Fleur som bas då den hade rätt passform. Jag sydde ett provplagg för att kolla mina ändringar.

I provplagget hade jag också med vertikal rynksöm på kjolen under banden med D-ringar. Jag fick sprätta bort dem igen i det färdiga plagget. Provtyget hade ett annat fall och då funkade det. I klänningstyget, som inte hade samma tyngd, funkade det inte alls och blev någon slags ballongeffekt på hela kjolen.

Ovan: Lite detaljer.
Nedan: Hela klänningen. 

Nästa tyg ville bli en "Delft Dress". Jag har sytt flera under året men inte bloggat om dem. Det är en klänning som för mina tankar lite till en "Robe de Style" (Klänning från 1920-talet, det fanns inte bara "flapper dresses" på den tiden.) Jag behöver göra den i ett tyg med lite mer "kropp" någon gång så att det syns tydligare. 

Nu är jag trött på att posera, så nu får det vara bra för denna gång.