Säveåns två sidor

 Idag tog jag och Sven en promenad längs Säveån i Flodatrakten. Det var fantastiskt vackert, en strid å med mossiga stenar.

Det var en fint anlagd stig med stadiga spångar och trappor, så ingen jobbig terräng och man slapp bli blöt om fötterna. 

Halvvägs rastade vi vid Hillefors Grynkvarn och åt en bulle.

Vi hade kollat på kartan som satt uppsatt vid varje ingång till det här lilla naturreservatet och planerade att gå tillbaka på andra sidan av ån. 
Först fick vi gå genom några ängar. Raka spåret, men ganska trist promenad. 

Sen kom vi fram till en rejäl grind och några trappor igen, vilket fick oss att tro att vi var på rätt spår. Vi kom fram till ett gravfält och trodde att vi nu skulle kunna ta oss ner till stigen längs ån.

Det var brant, lerigt, snårigt och vi kom inte fram till någon stig utan till helt omöjlig terräng och fick ta oss upp igen. 

Färden gick genom högt gräs, hallonsnår, fallna träd, gamla stenmurar, upp och nerför branten vid ån och över bäckar. Det riktiga lågvattenmärket var när vi blev blockerade av ett elstängsel. Det var inga problem för Sven att klättra upp i ett träd och hoppa ner på andra sidan. Men jag är verkligen en tant när det gäller att ta mig över hinder och oländig terräng. Jag känner att jag måste ha minst en fot, eller kanske hand, säkert i marken och jag kunde bara inte hoppa. Vad som hände i stället var att jag typ välte av trädet och blev hängande med baken mot elstängslet. Och ja, det var påslaget. Stöten var inte så farlig i sammanhanget och jag klarade mig undan med blotta förskräckelsen samt ett blåmärke på underarmen.

Guldsvampar

 Sammanfattningsvis tyckte vi att promenaden på den södra sidan var mycket bättre än på den norra. Vi undrade varför de hade ritat ut en stig på kartan som uppenbarligen inte alls fanns i verkligheten.
Det hade de inte, men vi vill inte prata något mer om att vi misstog naturreservatets röda gränslinje för en stig...
Den rosa linjen visar ungefär hur vi gick. Vi hann tillbaka till bilen strax innan det började regna, så det var ju ändå bra!

 

Semester i Skövde

Eller jag menar jobb, men ändå. Solen sken och jag tog en promenad i Boulognerskogen.

 Till och med Kanadagäss är söta som små. Strax efter detta foto fällde föräldrarna ut sina vingar och fräste åt mig, ganska hotfullt men de lät mig ändå passera.

I centrum hittade jag dessa söta grisar.

Grodor

Det fanns en ny skylt vid ingången till Delsjöområdet. Varning för grodor!
Varningen kan behövas, för på vårkvällar är stigen kraftigt befolkad av parningssugna grodor.

 

 

 Här ser vi en av dem:

Och här ser vi resultatet:

En fysikföreläsning på annandagpåsk-kvällen

Underhållning i form av en fysikföreläsning i Scandinavium, kan det vara något? 
Jag och Sven gick och såg Brian Cox som pratade om snöflingor, symmetri och atomer, universum, svarta hål, galaxer, liv på andra planeter och vad som fanns före Big Bang. Sen kom han in på partikelfysik och det blev jag inte klokare av. 
Som vi lärt oss av Per Andersson i "Räkhäst" består hjärnan mest av kartong och jag tror inte ens att jag har några kartonger för fysik eller astronomi. Jag tror att hjärnan tittar på informationen som kommer in, tänker det här kan vara bra att ha någon gång, men jag vet inte vad det är och lägger det i en kartong med blandat skräp där jag aldrig hittar det igen.

Här ser vi Brian Cox framför den stora skärmen där han visade sin "Powerpoint-presentation". 

Här är en liten bok Johannes Kepler skrev, på 1500-talet, om snöflingans fantastiska symmetri. Han skrev då att han inte kunde förklara varför och sen pratade Brian Cox om att nu har vi förklaringen, det handlar bland annat om atomer, som man inte hade koll på för drygt 400 år sen.

 

 

 

 

 

 

 

Om liv i universum: Det finns två tusen miljarder galaxer i universum. I varje galax finns det några hundra miljarder stjärnor, med stor variation, kanske 200 triljarder stjärnor i hela universum. Det gör många sollika stjärnor med jordlika planeter i omlopp, men om det har funnits, finns eller kommer att finnas intelligent liv på någon annan planet är ytterst oklart. Den existentiella ångesten när man tänker på detta...
Brian Cox avslutade med hypotesen, som tydligen fysiker tycker är den mest logiska slutsatsen, att vårt universum bara är ett av ett oändligt antal, ett för varje möjlig förutsättning eller något. Fråga mig inte, för jag fattar inte detta. Varför är det mest logiska att vårt oändliga universum bara är en bubbla bland ett oändligt antal andra bubblor?

Det kändes extra passande med en rymdföreläsning just när Artemis II kretsar runt månen 50 år sen någon gjorde det sist.

 

Ny tweed-kappa

 Lagom till våren har jag sytt en ny kappa av Harris Tweed. Kanske (förhoppningsvis) hinner jag inte använda den så mycket nu, men då blir den som ny i höst. Tyget köpte jag när vi var på Yttre Hebriderna. Det var ett extratyg som jag egentligen inte planerat att köpa men jag bestämde mig ganska snart för att det skulle bli en Charm Patterns Swing Coat. Nu bestämde jag mig för att det var dags att sy den. Sömnaden var ganska enkel. Den är lite trängre i ärmhålen än de modeller jag sytt tidigare (väntat i ett retromönster som detta). När jag sydde fodret, som är mindre elastiskt än ulltyget, kändes det först för trångt och jag fick göra en abrovinsch. Jag var fortfarande lite tveksam, men efter ett tag blir kappa och foder liksom en enhet och allt formar sig efter sin bärare, så nu är det bra. 
Jag tyckte inte att det skulle passa med en söm i fållen då kappan inte har några andra synliga sömmar, så jag sydde fållen för hand (två gånger blir det, först ulltyget och sen får man sy fast fodret). 

 

Jag syr tantpunk

Jag köpte några tyger från Liberty som var så inspirerande att de syddes upp direkt.
Jag köper ofta tyger utan, eller med en mer vag, plan om vad de kommer att bli. Ibland blir de liggande ett bra tag tills rätt projekt dyker upp.

Det rutiga tyget gav mig en massa idéer direkt och jag har nu skapat stilen "tantpunk", eller kanske "kulturtantspunk". 

Tyget fick mig att känna att det skulle vara med en dragkedja. 
Jag funderade på hål och kom fram till hål längs ärmarna och mellan kjol och volang.
Jag bestämde mig för att använda Fleur som bas då den hade rätt passform. Jag sydde ett provplagg för att kolla mina ändringar.

I provplagget hade jag också med vertikal rynksöm på kjolen under banden med D-ringar. Jag fick sprätta bort dem igen i det färdiga plagget. Provtyget hade ett annat fall och då funkade det. I klänningstyget, som inte hade samma tyngd, funkade det inte alls och blev någon slags ballongeffekt på hela kjolen.

Ovan: Lite detaljer.
Nedan: Hela klänningen. 

Nästa tyg ville bli en "Delft Dress". Jag har sytt flera under året men inte bloggat om dem. Det är en klänning som för mina tankar lite till en "Robe de Style" (Klänning från 1920-talet, det fanns inte bara "flapper dresses" på den tiden.) Jag behöver göra den i ett tyg med lite mer "kropp" någon gång så att det syns tydligare. 

Nu är jag trött på att posera, så nu får det vara bra för denna gång.

Teprovning i hemmet

 Jag har tre sorters Earl Grey från Fortnum and Mason. Men vad är skillnaden? När man dricker en kopp då och då är det svårt att veta, därför denna provning.

Först ut har vi den klassiska: svart te med bergamottolja. 

Det är en god tesmak, som jag, som druckit Earl Grey sen jag var en liten flicka, upplever som ganska neutral.

 

Sen har vi Countess Grey som har ett tillskott av apelsin. Det är den jag druckit det senaste och intressant nog har jag upplevt den som en ganska standard Earl Grey. Nu, vid en jämförelse, var apelsinsmaken oerhört tydlig.

Sist ut, Victoria Grey. Den har, utöver bergamotten, smak av lakritsrot, lavendel, blåklint och honung. Den smakar mycket blommigare och sötare, lite godiskänsla. Honung förstår jag när jag läste vad den innehöll, men jag kan inte säga att jag kan identifiera de andra smakerna. 

 

 

Vilken är då godast? Det går inte att säga. Alla är goda på sitt sätt. Men nu har jag lite mer koll på skillnaderna, så det blir lättare att välja det som passar bäst för stunden!

Vinterpromenad på Kåsjön

Idag unnade vi oss ett besök på tippen för att slänga lite kartonger och uttjänta hushållsapparater. På väg hem passade vi på att ta en liten promenad, inte vid, utan på, Kåsjön. Det har varit kallt så länge nu att det absolut inte var någon risk.

Som ni ser var det mitt på dagen med solen som högst på himlen.

Inte en bra dag att hoppa från 7:an.

Tjolöholms slott blir aldrig gammalt

Tjolöholms slott är alltid lika trevligt: fin miljö, trevlig personal och en av de bästa afteroon teaerna i Sverige. (Jag har inte varit runt på alla i Sverige, men jag tror ändå att jag tryggt kan påstå detta.)

Tidigare ingick alltid visning. Det gör det inte längre och förra gången jag och Nelly var där hoppade vi över den då vi sett slottet så många gånger. Det kändes då som att det ändå saknades något, så denna gång bokade jag även visningen som inledde besöket.

Vi inledde i biljardrummet som sen övergår i rökrummet, alltså rummen där herrarna drar sig tillbaka efter middagen. I rökrummet finns ett par stolar, designade av Bugatti, inte han med bilarna utan hans far. 

En liknande var med i Engelska antikrundan häromåret och värderades till motsvarande 100 000 svenska kronor. Publiken flämtade till och applåderade. Damen med stolen höll masken och svarade torrt: "That's a lot". Hon hade köpt den 1965 för £10 vilket motsvarar £250 idag. 

(Den andra stolen, som jag inte fotade, var mer lik den som var med på tv.)

Lampa och takfönster över biljardbordet.

Utsikt över hallen och tavlan där. Hallen är byggd för den här stora tavlan som lyftes in innan taket byggdes. Väggarna har ett William Morris- inspirerat motiv målat på putsen.

 

Här drog damerna sig tillbaka efter middagen. Tänk att få sitta här och läsa! På vänstra bilden, bokhyllan längst ner i mitten, syns ett förråd av trollstavar?

Fin gardin och utsikt i skotska rummet.

Nedan en mysig sängalkov.

 

Här står Nelly i mörkrummet. Det tror jag aldrig att vi har sett förut.

Nu var det dags att gå ner och avnjuta vårt afternoon tea. 

Vi följde teråden här bredvid. De stämmer verkligen. Jag brukar inte vara mycket för rökiga teer med det stämmer att det passar bra till snittarna. Man får en liten kanna, lagom för drygt två koppar, så kan man hämta te när man behöver. 

 

Man måste ju fota trevåningsfatet innan man hugger in! Men vi hade redan börjat då, för det hela inleddes med en rostad jordärtskocksoppa med sotad portabello, krispig svartkål och persiljeolja. Den var jättegod! En av eftermiddagens höjdpunkter!

Snittarna var:
Äggsmörgås med dillsyrad gurka och krasse.
Krabb- och räksmörgås.
Cheddar och-lökpaj på tre sorters lök.
Friterat knyte på konfiterad anka.

Allt var gott, men om jag ska välja en, var ost-och lökpajen väldigt god. Nelly gillade knytet, i hennes fall, utan konfiterad anka.

Sen var det sconesens tur, en naturell och en med citron och vallmo. Till det lingoncurd, äppelmarmelad med vanlij och färskostcreme med citron och flingsalt. Inte ens Tjolöholm har grädde längre. Jag antar att svenskar inte vill ha det?

Och till sist, det söta.

Det var en punchrulle med päronkonjak, en pralin på clementin med råsocker och balsamicoganache, blåbärs- och vit chokladcheescake på havrekexbotten och en mörk chokladpastej med lakritspannacotta och färska hallon.

Den sistnämnda var, lite oväntat, min favorit. Lakritssmaken var väldigt balanserad. Det smakade inte salmiak utan mer som lakritsrot (men utan att behöva tugga på trä).