Jag syr tantpunk

Jag köpte några tyger från Liberty som var så inspirerande att de syddes upp direkt.
Jag köper ofta tyger utan, eller med en mer vag, plan om vad de kommer att bli. Ibland blir de liggande ett bra tag tills rätt projekt dyker upp.

Det rutiga tyget gav mig en massa idéer direkt och jag har nu skapat stilen "tantpunk", eller kanske "kulturtantspunk". 

Tyget fick mig att känna att det skulle vara med en dragkedja. 
Jag funderade på hål och kom fram till hål längs ärmarna och mellan kjol och volang.
Jag bestämde mig för att använda Fleur som bas då den hade rätt passform. Jag sydde ett provplagg för att kolla mina ändringar.

I provplagget hade jag också med vertikal rynksöm på kjolen under banden med D-ringar. Jag fick sprätta bort dem igen i det färdiga plagget. Provtyget hade ett annat fall och då funkade det. I klänningstyget, som inte hade samma tyngd, funkade det inte alls och blev någon slags ballongeffekt på hela kjolen.

Ovan: Lite detaljer.
Nedan: Hela klänningen. 

Nästa tyg ville bli en "Delft Dress". Jag har sytt flera under året men inte bloggat om dem. Det är en klänning som för mina tankar lite till en "Robe de Style" (Klänning från 1920-talet, det fanns inte bara "flapper dresses" på den tiden.) Jag behöver göra den i ett tyg med lite mer "kropp" någon gång så att det syns tydligare. 

Nu är jag trött på att posera, så nu får det vara bra för denna gång.

Teprovning i hemmet

 Jag har tre sorters Earl Grey från Fortnum and Mason. Men vad är skillnaden? När man dricker en kopp då och då är det svårt att veta, därför denna provning.

Först ut har vi den klassiska: svart te med bergamottolja. 

Det är en god tesmak, som jag, som druckit Earl Grey sen jag var en liten flicka, upplever som ganska neutral.

 

Sen har vi Countess Grey som har ett tillskott av apelsin. Det är den jag druckit det senaste och intressant nog har jag upplevt den som en ganska standard Earl Grey. Nu, vid en jämförelse, var apelsinsmaken oerhört tydlig.

Sist ut, Victoria Grey. Den har, utöver bergamotten, smak av lakritsrot, lavendel, blåklint och honung. Den smakar mycket blommigare och sötare, lite godiskänsla. Honung förstår jag när jag läste vad den innehöll, men jag kan inte säga att jag kan identifiera de andra smakerna. 

 

 

Vilken är då godast? Det går inte att säga. Alla är goda på sitt sätt. Men nu har jag lite mer koll på skillnaderna, så det blir lättare att välja det som passar bäst för stunden!

Vinterpromenad på Kåsjön

Idag unnade vi oss ett besök på tippen för att slänga lite kartonger och uttjänta hushållsapparater. På väg hem passade vi på att ta en liten promenad, inte vid, utan på, Kåsjön. Det har varit kallt så länge nu att det absolut inte var någon risk.

Som ni ser var det mitt på dagen med solen som högst på himlen.

Inte en bra dag att hoppa från 7:an.

Tjolöholms slott blir aldrig gammalt

Tjolöholms slott är alltid lika trevligt: fin miljö, trevlig personal och en av de bästa afteroon teaerna i Sverige. (Jag har inte varit runt på alla i Sverige, men jag tror ändå att jag tryggt kan påstå detta.)

Tidigare ingick alltid visning. Det gör det inte längre och förra gången jag och Nelly var där hoppade vi över den då vi sett slottet så många gånger. Det kändes då som att det ändå saknades något, så denna gång bokade jag även visningen som inledde besöket.

Vi inledde i biljardrummet som sen övergår i rökrummet, alltså rummen där herrarna drar sig tillbaka efter middagen. I rökrummet finns ett par stolar, designade av Bugatti, inte han med bilarna utan hans far. 

En liknande var med i Engelska antikrundan häromåret och värderades till motsvarande 100 000 svenska kronor. Publiken flämtade till och applåderade. Damen med stolen höll masken och svarade torrt: "That's a lot". Hon hade köpt den 1965 för £10 vilket motsvarar £250 idag. 

(Den andra stolen, som jag inte fotade, var mer lik den som var med på tv.)

Lampa och takfönster över biljardbordet.

Utsikt över hallen och tavlan där. Hallen är byggd för den här stora tavlan som lyftes in innan taket byggdes. Väggarna har ett William Morris- inspirerat motiv målat på putsen.

 

Här drog damerna sig tillbaka efter middagen. Tänk att få sitta här och läsa! På vänstra bilden, bokhyllan längst ner i mitten, syns ett förråd av trollstavar?

Fin gardin och utsikt i skotska rummet.

Nedan en mysig sängalkov.

 

Här står Nelly i mörkrummet. Det tror jag aldrig att vi har sett förut.

Nu var det dags att gå ner och avnjuta vårt afternoon tea. 

Vi följde teråden här bredvid. De stämmer verkligen. Jag brukar inte vara mycket för rökiga teer med det stämmer att det passar bra till snittarna. Man får en liten kanna, lagom för drygt två koppar, så kan man hämta te när man behöver. 

 

Man måste ju fota trevåningsfatet innan man hugger in! Men vi hade redan börjat då, för det hela inleddes med en rostad jordärtskocksoppa med sotad portabello, krispig svartkål och persiljeolja. Den var jättegod! En av eftermiddagens höjdpunkter!

Snittarna var:
Äggsmörgås med dillsyrad gurka och krasse.
Krabb- och räksmörgås.
Cheddar och-lökpaj på tre sorters lök.
Friterat knyte på konfiterad anka.

Allt var gott, men om jag ska välja en, var ost-och lökpajen väldigt god. Nelly gillade knytet, i hennes fall, utan konfiterad anka.

Sen var det sconesens tur, en naturell och en med citron och vallmo. Till det lingoncurd, äppelmarmelad med vanlij och färskostcreme med citron och flingsalt. Inte ens Tjolöholm har grädde längre. Jag antar att svenskar inte vill ha det?

Och till sist, det söta.

Det var en punchrulle med päronkonjak, en pralin på clementin med råsocker och balsamicoganache, blåbärs- och vit chokladcheescake på havrekexbotten och en mörk chokladpastej med lakritspannacotta och färska hallon.

Den sistnämnda var, lite oväntat, min favorit. Lakritssmaken var väldigt balanserad. Det smakade inte salmiak utan mer som lakritsrot (men utan att behöva tugga på trä).

 

Lite festliga klänningar jag sytt på sista tiden

 Jag har köpt lite speciella tyger från På Skrå. Min favorittygaffär som köper in deadstock från italien. De har samma policy som jag och köper bara tyger i naturmaterial i god kvalitet. 

Först ut har vi en "Elsa" i sidenrips från Dolce & Gabbana. Från början vitt och rött, nu mer rosa och rött. Det är en risk man får ta när man vattentvättar tyger som antagligen är tänkta att kemtvättas. Ett väldigt speciellt tyg som i vissa lägen är stelt som typ overheadplast (för att använda en modern liknelse) men ändå relativt följsamt. Det var stadigt och lätt att sy i. 

Att rynka tyget var en annan historia. Möjligt men då tyget gjorde stort motstånd, oerhört tidsödande. Därför förtjänar klänningen den här etiketten.

 Sen har vi samma modell, Sophie Dress, i helt olika tyger.
Först ut, födelsedagsklänningen i ett bomullstyg, med lite elastan i, från Oscar de la Renta.

Det här tyget är fantastiskt! Mjukt men stadigt, svalt och poplinprassligt. Och med tjusiga blomster. Blommönstrat verkar vara Oscar de la Rentas signum. Jag har inte hittat just det här mönstret, men liknande, till exempel dessa. En sån här klänning kostar runt 18000:-.

 Till sist har vi julklänningen. Den är i ett tyg från Gucci i siden/bomull. På Skrå kallar det för ett Chanel-tyg. Det har sammetsfeeling, men är ingen sammet då det inte har någon lugg utan än vävt med en fluffig tråd. Lätt att sy i bara man inledde med att sicksacka alla kanter då tyget lätt fransade sig. 

Jag broderar igen

 Det här året har jag nästan helt slutat sticka och istället tagit upp broderi igen. Nu blev jag nyss färdig med en tavla som legat i gömmorna sen jag slutade brodera för en 20 år sen eller så.

Den har också fått en passande ram med reflexfritt glas. Här är ytterligare ett broderi jag gjorde före rosorna. Då hade jag ännu inte upptäckt det reflexfria glaset så ni får hålla till godo med speglingarna i bilden här bredvid.

På dessa broderier har jag bytt ut räknelinnet mot aidaväv, för där gick gränsen för vad som var möjligt för mina ögon. Det var ändå lite tufft att brodera de vita stygnen på den vita aidaväven. Jag har ett vitbroderi i mina gömmor, men det kommer att få ligga kvar där.

Men nu, efter min ögonlasring, kan jag även brodera på räknelinne, helt otroligt!

Jag fortsätter med Eva Rosenstand-broderier från mitt gamla lager.

God Jul!

 Tomten kom och hjälpte till att dela ut klapparna. Lite läskig var han med sitt skägg, men han fick ändå hjälp med utdelningen.

 

 

En dag i Stockholm

Nästa morgon var det mulet och duggregn. Efter en hotellfrukost vandrade jag längs vattnet bort till Djurgården och till Nordiska museet. 

 Där tittade jag på deras utställning Nordbor. 
Här är en svartkonst-bok med jaktmagi från 1600-talet.

 

Här har vi en "hund" i ett vargskydd från 1826. 

 Sen tog jag bussen längst ut på Djurgården till Thielska galleriet.

Thielska galleriet, då Villa Eolskulle, byggdes runt 1905 när Ernst Thiels konstsamling blev för stor för 9-rumsvåningen på Strandvägen.
Han ville ha ett hem dekorerat med tavlor på alla väggarna som skulle vara trivsamt. Det tycker jag att han fick. 
1924 var han tvungen att sälja på grund av ekonomiska problem. Svenska staten köpte både huset och konsten och öppnade ett konstmuseum. 

 Här är högra salen. Lägg märke till att man har undvikit skarpa hörn för att betraktarens blick lätt ska glida runt väggarna. 

Den här berömda målningen: Riddaren och jungfrun av Richard Bergh 1897, finns på galleriet. 

 Gissa vem som har målat den här?!

 Det fanns en hel del av Carl Larsson. Den här, Rouge et noir från 1906 tyckte jag var fin.

Målningen ovan var förstås av Edvard Munch. Förtvivlan från 1892.

Han har även målat muntrare tavlor. Här har vi Eken från 1906 och Åker i snö från 1907.

 Jag hittade två porträtt av Tage Thiel: Carl Larssons från 1915 och Gerda Wallanders från 1918.

 Blockhusuddens fyr

Sen lämnade jag Djurgårdens relativa lugn och åkte in till city. Där var det ungefär som värsta julruschen.  
Jag hade inget mer jag behövde titta på och inga direkta shoppingbehov, så jag bestämde mig för att gå till stationen lite tidigt och äta en bit i lugn och ro. Det blev en extra lång väntan då alla tåg var kraftigt försenade på grund av obehöriga på spåret. Mitt tåg var extra långt med 14 vagnar och för att skoja till det lite extra körde de också med ett spårbyte i sista stund. Det var många som behövde stressa iväg till den nya perrongen.