fredag 13 november 2026

Önskelista till födelsedag och jul 2026

 Här är min önskelista med grejer utan inbördes ordning. Som tidigare kan det hända att jag lägger till något nytt i efterhand om jag kommer på något.

Vi börjar med, vad jag kallar, sillgafflar. Det kan också kallas plockgafflar eller påläggsgafflar, antagligen för att ingen använder dessa och ingen därför vet vad det är. För att citera en produktbeskrivning jag hittade är de utformade för noggrann och hygienisk servering av mindre livsmedel.

Här har vi ytterligare en svårhittad grej: en marmorkavel med handtag, inte bara en cylinder i marmor, det ska gå att rulla den också.
Den på bilden finns inte längre på Rusta. Jag tyckte bilden var kul. Här har de kavlat degen lite men kommit på att det behövs mycket mer mjöl och då lagt kaveln i sin hållare. Låg hållaren i vägen bredvid degen hela tiden, eller gick de och hämtade den för att kunna lägga ifrån sig kaveln?


 

Ljusmanschetter i glas och fina ljus.

 
Här är lite böcker jag önskar mig. Jag har läst första boken om detektiv Tillman och tyckte att den var underhållande. De utspelar sig i Stockholm på tidigt 1900-tal och det gör även Ruth Kvarnström-Jones böcker där Systrarna på Sophiahemmet är den senaste.


 Den här behöver jag också: Gertie sews glam knits.

Sen har jag fått för mig att det kunde vara trevligt att läsa böckerna om Hercules Poirot, naturligtvis på engelska.

Här är de nio första, tror jag, de räknar på lite olika sätt i olika listor. Till exempel är Poirot investigates en novellsamling och finns ibland på en annan lista.


 

Jag har Hitster original, en expansion skulle inte vara fel!


 Jag önskar mig en tejphållare, bordsmodell. Man kan ju bli nervös av mina krav på denna när man ser bilden här. Den får ha ett standardutseende, men då i en rolig färg. Den får också vara rolig som kassettbandet här. Det finns (eller fanns) på Lexis papper.

 

Ovan exempel på lego som är för dyrt för att ha på önskelistan. Glädjande nog finns det även lite mindre legobyggsatser. Det finns många fina blommor, till exempel de på bilden här.


 Det här är en bild på strumpor om ni undrar. Just dessa är från Corgi.


 Man kan alltid köpa något från Body Shop. Gärna den på bilden (har dock inte kollat om den fortfarande finns).

Chokladpraliner finns även med på årets önskelista.

Likaså te och bubbel.


 

söndag 8 november 2026

Göteborg från ovan

 Vi tog en tur till Karlatornet för att kolla på utsikten. Man går in på samma ställe som de som bor där. Det finns lediga lägenheter från 3 miljoner för den som är sugen. För det priset får man 29 kvm, antagligen på våning 3 eller så. Vi tog den särskilda utsiktshissen upp till våning 69. Det är inte ens högst upp, för det finns 74 våningar. Där ovanför finns de mest exklusiva lägenheterna. Vad de kostar är hemligt.



Här ser vi stora delar av centrala Göteborg.

Kortet är taget på en balkong med glasgolv, där de som vågade, kunde gå ut.

Bilden bredvid och nedan är bevis på att jag var där!


 Man kunde gå runt ett helt varv och titta på utsikten från olika håll (nu inomhus på fast golv).
Pilen på bilden nedan markerar var vi parkerade bilen.

Här ser vi göteborgs hamninlopp med Lindholmen, Slottsberget och Sannegården i förgrunden.  

Där borta, vid pilen, bor vi!

söndag 20 september 2026

Hemresedagen

Här kommer sista bilden på Nelly vid ett matbord. Vi åt full english på Victoria House, där vi varit förut, både 2024 och 2025. 

Sen hade vi lite snålt med tid för att göra så mycket mer och åkte till flygplatsen fast det var lite tidigt. Vi åkte tunnelbana, Elizabeth Line, till Heathrow, vilket går nästan lika bra som att ta expresståget. Det tar 30 istället för 15 minuter. 

På flygplatsen skulle vi till olika terminaler (2 och 3). Jag hade fått för mig att man kunde gå mellan dem efter säkerhetskontrollen, men det var tyvärr fel.

Flygresan hem var okej. Jag fick ett mittsäte mellan ett par, för det är tydligen så folk bokar nuförtiden. Det gjorde inte så mycket, för sätena var ganska breda (British airways verkar vara bättre än Norwegian med det). Och om flygresan känns lite tråkig kan man bara tänka på att den inte är mycket längre än en resa till Skövde, vilket är något jag företar mig i jobbet titt som tätt nuförtiden. 

lördag 19 september 2026

The Comedy About Spies och lite annat

 Efter tur i tunnelbanan och afternoon tea var vi ganska trötta. Vi hade en idé om att gå till Transport Museum då Hidden London-turen gav 50% rabatt. Väl där kändes det för mycket, men jag köpte en bok: Seats of London a field guide to london transport moquette patterns.

 Sen gick vi i lite affären. Mest var vi i Barbour-affären, där Nelly efter svåra valkval köpte en jacka.

Sen tog vi igen oss på hotellet och diskuterade om vi skulle gå till den indiska restaurang som var inbokad. Jag menade att det var bra för oss att få i oss lite riktig mat och jag hade rätt! 

Vi åt en grönsaksgryta och en linsgryta, båda goda och, antagligen, nyttiga. Jag glömde först att ta kort på maten, så här är en bild mitt i måltiden.

Sen var vi redo för att gå och se "the Comedy About Spies".

Det är en komedi om spioner. Den började väldigt starkt med en scen med bokstavshumor. Spionerna har olika bokstäver som kodnamn. Först var det mycket av stilen: (X vänder sig till Y) "I'd like to talk to you" (U svarar) "Me, sir?"(X förklarar, U svarar) "Right, Y. (X svarar) "It's classified"
Sen finalen när X frågar varför de har de här dumma systemet. Får svaret "For ease" och fyra E kommer in... Detta tillsammans med andra skämt som "Raise the alarm", varpå någon flyttar alarmet högre upp på väggen. 
Sen en komplicerad historia med spioner från KGB och CIA med mycket missförstånd, förvecklingar och spring mellan olika rum. Väldigt lättsamt och underhållande!


Afternoon tea på Café Royal

På Regent Street, ett stenkast från Piccadilly Circus ligger Café Royal där vi hade bord för afternoon tea redan 12.30. De har klädkod, bland annat inga sneakers, men så petiga var de inte.
Det var en lokal med guld överallt, även i taket.

Först fick vi välja te från en seriös temeny. Jag valde ett som kallades Honey Black, te från Taiwan med blad med toner av honung och muscat-druvor. Jag förstod vad de menade men kunde inte bestämma mig för om jag gillade teet eller inte och gick sen över till klassikern Earl Grey. 

  

De hade ett afternoon tea med litteratur-tema. Trevligt!  

Här har vi sandwicharna. Den översta, såg jag nu på menyn, är en amuse-bouche, och jag som åt den sist! Det är i alla fall en rostad brioche med lagrad skinka, tryffel-mascarpone och marinerat fikon. 
Sandwicharna är: Ägg-majonnäs med senaps-krasse, rökt lax med pepparrotskräm och vild rucola, Coronation chicken: kyckling, gula russin, currymajonnäs och gemsallad och en med gurka, fläderpicklad schalottenlök och färskost.

Och sen kom det söta: Bloomsbury Scones, russin och vanliga med jordgubbs-marmelad och fikonmarmelad och clotted cream.
De små bakelserna var:
Dorian's Gilded Mirror: honungsmousse, kryddiga plommon, mandelbotten och choklad.
Mrs Dalloway's Hat: Vanilj-sablé (en kaka), hasselnötsmousse, apelinmarmelad och nötpralin.
The Secret Letter: Earl Grey-mousse, Pink Lady äppelkompott och Cheesecake Sablé.

Sen var man riktigt mätt och då kom finalen. The Café Royal Library: Mörk chokladmousse, Vanilla Salted Caramel och vanilj-crémeux (en tjock mousse). Den var väldigt god, men hade varit godare om man haft lite mer plats i magen. 

Det här var en av de bättre afternoon-teerna vi varit på, tycker jag. Fin miljö och allt var gott.

Hidden London, Holborn

 

Den här morgonen tog vi en inte så lång promenad till Pear Tree Café i Lincon's Inn Fields. I parken såg vi små papegojor, hals-band-parakiter, som det tydligen finns ett gäng vilda av i London. 

Bilden nedan är inte min, bara ett exempel för att visa hur de ser ut.

 
Sen gick vi till Holborns tunnelbanestation och möttes av tre guider som skulle visa oss hemliga delar av tunnelbanan. En av dem hade till uppgift att se till att vi inte kom bort. De andra två turades om att informera och de var väldigt bra. Just så entusiastiska och kunniga som man förväntar sig att någon som pratar om tåg ska vara. Rundturen tog knappt 1 1/2 timme och man blev lite trött eftersom det var varmt och man fick stå mycket. Men, värt det!


Här är Nelly på väg ner i underjorden. Vi fick gå i en lång trappa för att komma ner. 
Vi fick veta att Holborn Station var klar 1906 och att den inte byggdes med det, för de andra stationerna, karaktäristiska röda teglet, då staden ville att stationen skulle matcha omgivande, nybyggda, pampiga byggnader. 

Förutom Central och Piccadilly Line fanns här också en liten extralinje som bara gick mellan Holborn och Aldwych. Den byggdes för att det fanns ett parlamentsbeslut på det. Jag vet inte om någon visste varför.  Premiärturen hade 0 passagerare och likaså den andra turen. Med tredje tåget åkte 1 person. Sista turen, 1994, var däremot fullsmockad med tunnelbaneentusiaster. Den här linjen hade två plattformar, en stängde redan 1917, bland annat för att så få åkte. 

 



Under andra världskriget blev två oanvända plattformar på stationen hem och arbetsplats till krigspersonal med kontor, kök, badrum och sovrum.

Före, och även, efter kriget har en av plattformarna använts till ett fysiklabb, för experiment med kosmisk strålning. 

En modelljärnvägsklubb har också hållit till här. 

Efter en allvarlig brand vid Kings Cross 1987 såg man över reglerna kring vad för typ av brandfarligt material som fick finnas i tunnelbanesystemet och kom fram till att det varken var bra med ett fysiklabb eller med modelljärnvägar. 

 
Ovan syns en gammal skylt som en tunnelbaneexpert kan datera med hjälp av vilka stationer som finns med och med hur många fjädrar pilen har. Från början var det fyra och sen minskade det successivt till ingen alls. Så den här skylten var från 30-talet, tror jag.

Bredvid syns bara en tunnel, men plattformen jag var på har använts i en del filminspelningar, bland annat Superman IV, 1987. I den börjar ett tunnebanetåg skena, Stålmannen får stoppa det och scenen avslutas med att Stålmannen informerar alla på plattformen om att Londons tunnebana fortfarande är ett av de säkraste sätten att resa. 

fredag 18 september 2026

Lite av varje i London


Efter utställningen promenerade vi lite i St James Park. Det var mycket folk i London, mer än i april-maj, skulle jag säga. Sen kände Nelly att det var dags för lite baskisk cheesecake så vi gick till La Maritxu. Vi gick bland annat genom Burlington Arcade. En shoppinggata för dem med lite dyrare smak än vad vi har. Den här gången hade La Maritxu några nya smaker och jag tog en men mango-passionssmak. Den var god, men egentligen är originalet godare.
Därefter var det dags att besöka Liberty. Jag behövde faktiskt lite nya Libertytyger. Jag har blivit van vid att ha några fina tyger från Liberty i mitt lager hemma och nu var det ganska tunt på den fronten. Nelly letade upp någonstans där hon kunde sitta och vila medan jag botaniserade runt bland tygerna. Det är alltid lite överväldigande med det stora urvalet. Till slut valde jag tre bomullstyger och ett i linne. 

Sen gick vi till en ny matgalleria vid Leicester Square och åt fish & chips till lunch/middag.
Den var i princip god, men fisken smakade lite dy som fisk kan göra ibland, inte deras fel.


På kvällen gick vi och såg Oliver!

Det är ju en gammal musikal-klassiker. Vi tyckte att den var sådär. Inte dålig, men vi har sett bättre. Vi har säkert fått högre krav nu när man sett så mycket. Nelly tror att hon har blivit blasé när det gäller barn på scen och inte blir lika imponerad längre. Det var en del stora nummer med med dans, sång och många på scenen. Det var bra, tycker jag. Det var en del försök till humor som vi tyckte var måttligt roliga, typ att någon viftar okontrollerat med handen, gör en min och säger öööh.