Malmö

I torsdags åkte jag till Malmö på en alldeles egen liten semester. Jag har aldrig varit i Malmö förut, så det var väl på tiden. 

Jag bodde på hotell Tunneln. Där blev man välkomnad av en riddare.

Jag hade ett litet enkelrum som man kan se en panoramavy av nedan. Det ser ut som det modernaste i rummet är telefonen.

Här har vi en hotellselfie.
Bakom mig i spegeln ser man en vägg med porträtt på kändisar som bott på hotellet. 

 

Jag besökte Malmöhus slott där Malmö museer ligger. 

Malmöhusslott är nordens äldsta bevarade renässansslott, klart i mitten på 1500-talet, med vissa delar från 1400-talet.

Här är jag inne i kanonhuset (vad de nu kallade det). Inte det som syns i bild ovan, men motsvarande på andra sidan.

Kanonerna är inte längre i bruk.

Nedan syns utsikten från ett smutsigt fönster. Jag tänkte att det var synd att det var smutsigt när jag tog bilden, men det blev ju en bra bildeffekt. 

På museet fanns också ett akvarium och det var en positiv upplevelse.
Där fanns bland annat fina grodor och dolksvansar. 

Det fanns också en konstutställning med konst från 1500-talet och framåt. Här har vi en enormt stor påfågelsvas från 1897. (Anna Boberg, Rörstrands porslinsfabrik.)

Våren hade kommit längre här nere i söder. En del träd hade små blad och en del var i full blom.

Här har vi Malmö rådhus, en byggnad från 1500-talet.

Det märks att Malmö är en äldre stad än Göteborg med en del riktigt gamla byggnader. Jag vet inte hur gammalt Malmö säger att det är officiellt, men enligt internet ska staden ha grundats på 1250-talet. 

Mitt hotell är också gammalt. Källarvalven i frukostmatsalen är från 1300-talet. Jag satt precis vid våffelstationen, antagligen ett något senare tillskott.

Varför var jag då i Malmö?

Jo, här är anledningen till det: Liza, en av mina tatuerare, har flyttat till Malmö och öppnat en studio där.  Så jag åkte dit för att börja på en ny tatuering.

Det här är baksidan på mitt ben och det partiet som blev klart sitter i knävecket. Inte så trevligt, men nu är det gjort. Nu behöver jag bara vänta i några dagar på att svullnaden går ner så att jag kan gå igen.

Motivet är en "Ironside", en trevlig, teserverande robot som egentligen är en dalek, och dalek Caan, en av dalekarna i Cult of Skaro, som såg in i framtiden och blev galen.

1500 dagar som tatuerad

 I dag var det 1500 dagar sen jag skaffade min första tatuering.

Oj, vad många dagar tänker ni. För att få lite perspektiv på saker och ting kan jag också berätta att idag har jag totalt levt i 18657 dagar. 

Hur många tatueringar jag har kan jag inte tala om, för jag förstår inte hur man räknar dem. Vissa är jättestora, andra är små, vissa hör ihop, så jag kan inte svara på den frågan. 

Det är också svårt att välja ut favoriter. Alla är bra på sitt sätt!

Här är iallafall alla tatueringar med namn:

Men jag har ju mycket annat också, som bär och blommor:

Sen finns det annat, som sybehör, också.

Ja, det är mycket. Är jag klar nu?

Haha, nej!

Det var ett tag sen jag tatuerade mig nu och det dröjer nog ett tag till. (Jag väntar nog tills jag är vaccinerad eller åtminstone till våren, det som kommer först.)

Jag har en massa plats kvar och en massa idéer också!

Konst på stan (Karlstad, alltså)

 På tisdagskvällen åt vi på en italiensk restaurang. Väldigt trevlig. Vi tog drink och lite bröd till förrätt. Alla valde samma varmrätt: pasta med högrevsragu, inte på grund av grupptryck utan för att det var vad vi helst ville ha. De andra tog tiramisu till efterrätt och jag tog pannacotta. Den var, som nästan alltid, en besvikelse. Såvitt jag vet ska en pannacotta bara ha så mycket gelatin att den knappt håller formen, inte vara så stabbig att man nästan behöver använda kniv och får tugga ordentligt för att få i sig den. Jag vet inte varför den oftast är så. Hur svårt kan det vara? Jaja, det är ju standard så jag är ändå nöjd.

Mittemot restaurangen fanns det några nya väggmålningar. Murni tyckte jag passade bra ihop med dem. Kanske menade hon klänningen, men hon hade väldigt rätt på flera sätt. Det är en av mina tatuerare som gjort dem.

Vi sov på Stadshotellet. När vi kom ner till frukost var det ganska mycket folk där. Det fanns information på minst tre ställen om att man också kunde äta frukost i ett av deras andra rum. Vi gick dit. Det hade ingen annan gjort. Himla bra!

Sen gick vi mot Lerins Sandgrund, en promenad på max 10 minuter. Det fanns fina skulpturer på vägen.

Isak, Murni och en hund i påse: "doggy bag"

Stackars grenpojken som växt fast i marken.

Musslan hör alla hemligheter och för dem garanterat inte vidare.

Ny design på bloggen efter 5 år med ananas

Jag gillar ananas och har inte velat byta då jag har tyckt att det var den perfekta bloggdesignen. Men, till slut tröttnar man ju ändå. Jag byter därför till en av mina favoritblommor: Rhododendron. Bilden är bara en jag har snott från något Garden Center och skickligt skarvat ihop i Photoshop. Bloggen har förresten fyllt 10 år vid det här laget!

Jag fick byta rubrikbild också och bytte tillbaka till en jag hade 2012, när det fortfarande var skog runt offerstenen.  Jag har piffat till med lite rhododendron.

Här är också en rhododendron, på mitt knä (Gjord av Sanna. Bild från i januari när den var ny):

En av mina nyaste tatueringar

En bloggläsare har önskat att jag ska skriva om min nya tatuering, så då gör jag det. Den är ungefär två veckor nu, så läkt på ytan men fortfarande lite torr och spröd.

Får jag presentera Fia! Gjord av "Sagie" på Unikum tattoo.

Ja, jag har låtit tatuera in en gosegris! Visst är hon söt!? Jag tror att familjen också tyckte det, även om de också tycktes undra över min mentala hälsa. Ni kan vara lugna. Jag är inte galen, inte alls! De andra verkade också bli lite svartsjuka på Fia. Fia själv förstår inte uppståndelsen. Hon tycker bara att det är helt självklart att hon har blivit en tatuering.

Hon har inte precis samma färg som i verkligheten, för det skulle ha blivit tråkigt och inte synts så bra.

Om ni undrar vem Fia är, så är hon ett "Ty-djur" (Ty är märket. När barnen var små samlade vi på Ty-djur.) Fia är relativt ny, inköpt i Kanada 2018. Det var Markus som köpte henne och jag som har döpt henne. Hon brukar sitta mellan oss i soffan i en donut-kudde. Hon sover mesta delen av tiden, men brukar vara med oss och titta på TV, äta godis och dricka vin. Hon tycker mycket om att titta på program som hela England bakar/syr och vilket program som helst som innehåller mord.

Äntligen fredag

Jag har suttit vid ett datorn ett tag nu och jobbat. Koncentrationen var inte strålande idag. Nu ska jag gå och se om jag koncentrerar mig bättre på sömnad. I går var jag och tatuerade mig för första gången i år. Här bredvid är en närbild på den, skinande ny. Så här på en fredag kan vi ju säga att det är ett chips ni ser där!

Och så lite cocacola till chipsen (skönt att de har minskat strålningen??):

Gott nytt tatueringsår!

Det känns lätt att summera det gångna året eftersom jag i stort sett bara ägnade mig åt en enda sak: tatueringar. I summeringen av 2016 avslutade jag med en upplysning om att planen var att skaffa fler tatueringar under 2017. Och mina planer har gått i lås kan man säga. Jag har fått tatuera mig hos de tatuerare jag ville (Svante, Christofer, Liza) och jag har gjort de tatueringar jag hade planerat redan innan 2017 och några till. Planen är att fortsätta 2018, men kanske inte i riktigt samma tempo. (Vi kan kalla det ett nyårslöfte, så får vi se om jag kan hålla det...)

Historisk tatueringsinspiration.

I Afrika har man hittat 84000 år gamla verktyg som kan ha använts till tatuering. Det går väl inte att säga säkert. Säkert kan man säga att  mumien "Ötzi", som levde för 5300 år sedan var tatuerad. Så det är ingen ny grej precis. I västvärlden har tatueringskonsten haft en rejäl dipp de senaste seklerna. Tatueringar har associerats med brottslingar och ociviliserade människor. Trots detta fanns det en del kvinnor som valde att tatuera hela kroppen för att kunna försörja sig som cirkusartister. De tjänade ganska bra och det kunde vara ett bra alternativ för en kvinna från arbetarklassen. En av de första var Nora Hildebrandt (överst på bilden nedan) som var gift med en tatuerare och började uppträda på 1880-talet.

Betty Broadbent, på de nedre bilderna ovan, föddes 1909 och började uppträda som tatuerad dam som 17-åring. Hon jobbade fram till 1967, då bilden längst ner till höger är tagen.

Elizabeth Weinzirl var ingen cirkusartist, utan en vanlig tant som skaffade sin första tatuering på 40-talet då hon var 44 år. Sen blev det många fler och hon brevväxlade med ett 50-tal tatuerare världen över och har varit med på en mängd tatueringskonvent. Hon kallades för "The World's Number One Tattoo Fan". Hon var inte direkt blyg, utan visade upp sig i tidningar och på tatueringstävlingar på konvent, men till vardags täcktes de flesta tatueringarna av kläderna. Hon hade några tatuerade "armband" och om någon sa något om dem brukade hon kavla upp hela ärmen och visa sin överarm.

100 dagar

Med anledning av att det idag är 100 dagar sen jag blev en tatuerad dam tänkte jag (äntligen?) blogga om mina tatueringar. Därför tog jag på mig en finklänning och poserade framför mobilen.Det är Svante på Inkstation som har gjort mina fina tatueringar.

Här är min första, den som nu fyller 100 dagar. Det är ju dödsrelikerna. Det behöver ju inte påpekas, för om man nu skulle behöva berätta det för någon så kommer väl det ändå inte att göra dem klokare. De har en ram av rosor.
Nästa hör till den första och är ett känt citat från Harry Potter:

 Den är lite svår att visa eftersom den sitter på insidan av armen.











På underarmen har jag mitt broderade hjärta. (Inte riktigt färdigt än, då den röda färgen inte riktigt har velat stanna kvar trots två försök.)
På engelska kan man både säga att jag har "a heart literally stitched in to the skin" och att "I wear my heart on my sleeve".

Och nu blir det lite vågat här när jag visar min fjärde tatuering:

Den är helt ny, från i onsdags. Den är inte klar än, så fortsättning följer...

stick-t-shirt

Okej...
WILL KNIT FOR TATTOOS
Konstigt budskap på den här.
Fast det verkar finnas människor som är beredda att göra just det.
Undrar hur lång tatuerad halsduk man får för en stickad?

Ett brinnande nystan. Kan det bli fräckare? (OBS! Ironi.)