Duv-uppdatering

Våra klantiga duvor har lagt ägg i sitt undermåliga bo och då gick det så här.

Lite svinn kanske man får räkna med, för det blev ändå en unge i boet!

 

Eller, vänta. Nu är de två!

Jag tror inte att de gillade att bli fotograferade och att det är därför den ena duvungen har blåst upp sig i försök att skrämma mig.  

Duvor

Duvor är ju fantastiska på att flyga med brev och så, men bygga bo är de inget vidare på. 

I år bestämde sig duvorna för att bygga ett bo på en avsats precis ovanför mitt fönster. Tyvärr är avsatsen så smal att alla pinnar de forslade dit bara ramlade ner. Ändå höll de på i månader.

 

Nu har vi två duvpar i trädgården, oklart om det ena är samma eller om det är två andra. Hur som helst satsar ett av paren på en plats över ingången till Fåfängan. Där har duvpar lyckats föda upp ungar förut, men vi tycker inte att det är så bra då det blir så mycket fågelskit på trädäcket. Här syns boet och alla pinnar nedanför som trillat ner.

 Här har vi fru Duva i sitt bo.

Och nedan har vi fru Duva II, som har lyckats, åtminstone tillfälligtvis, lägga några pinnar i en grenklyka.
Ja, vi får se om det blir några duvungar i år.

Blåregnet börjar ta sig

Det var många år sen Sven planterade ett blåregn med visionen att det skulle hänga längs framsidan på Fåfängan och skänka skugga åt den gungande. Det är inte där riktigt än, men snart så!
Det är ju så med växter att det känns som att det går riktigt trögt de första åren, men sen går det undan. Tidigare år har det kommit några få blommor, titta nu!

Nya ögon

 Jag har skaffat nya ögon, eller åtminstone en del av dem är nya då jag har bytt ut mina stela, gamla linser mot konstgjorda trifokala sådana. Det är nog bättre än de gamla som bara tycktes ha ett fokus kvar.

Det hela hände i onsdags i förra veckan då jag åkte till Stockholm för operationen.

Här är jag i väntrummet, för sista gången i läsglasögon.

Och här är jag precis efter operationen med en ny, klar blick men ännu ganska suddig syn. Direkt efter operationen gick det bra att läsa liten text på nära håll. Längre än 3-4 meter bort var allt suddigt. 

Det är ju mycket bättre nu. Det är fortfarande lite suddigt i kanten på synfältet och kan även vara jobbigt med ljus som kommer från sidan då det flimrar. Inte konstigt. Hjärnan måste lära sig ett nytt sätt att se på och lära sig att tolka den här nya informationen och vad den ska bortse från.

Ögats lins är lite gultonad och gulnar än mer när den åldras. Den konstgjorda linsen är också gul för att efterlikna ögats lins. Jag upplever inte att färger är väldigt annorlunda, men de är lite mindre gula, så jag tycker de känns lite klarare nu.

Nu kan jag slänga de här. Jag har lagt undan dem eftersom jag fick information om att man kan behöva terminalglasögon även efter linsbytet. Innan man bestämmer sig för det ska man försöka utan glasögon i ett halvår för att ge ögonen tid att hitta rätt fokus. Jag tycker nu att det känns som att jag inte kommer att behöva några glasögon, men vi får väl se. 

En sak de kan vara bra för är när man behöver se något riktigt litet som man inte ser bra på 40 centimeters avstånd.

Idag var det förresten årets hängsängspremiär. Det var inte särskilt varmt, 10-12 grader, men som ni ser är våren med blommor och grönska på gång.

Ny årstid utanför fönstret

 Jag har tidigare fotograferat körsbärsträdet utanför fönstret i syrummet vår, sommar och höst.

Men nu har det blivit vinter där ute:

Ekorren och jordnötterna

 Det var en ny liten ekorre vid mataren idag. Den fattade inte hur den fungerade och ägnade en lång stund åt att gnaga på kanterna, vilket man kan se spåren av på bilderna nedan. Den kollade också flera gånger om man kanske kunde komma åt maten underifrån. Sven hade lagt i jordnötter med skal. Ekorrar brukar gilla jordnötter och om de kan skala en hasselnöt borde det vara lätt att komma in i en jordnötsbalja. Det är det kanske om man fattar att det är det man ska göra. Den här ekorren fattade inte att det var mat, utan tog ut en jordnöt, gnagde lite och tyckte nog att den var oätlig, kastade ner den på marken och tog en ny. Om och om igen...

Vad händer i trädgården då?

 

Svens skötebarn, blåregnet, har äntligen börjat ta sig. Planen är att det ska hänga vackert längs taket på fåfängan och nu börjar det komma upp dit. 

Vår rhododendron börjar också ta sig. Förra året hade den typ 5 blommor. I år är det ganska många. 

Den stora magnolian har blommat färdigt, men vi har också en liten med mörkare blommor som är lite senare.

Det levande staketet på yoga-cirkeln börjar också ta sig. Bra, för det känns lite utsatt att yoga där utan något som skiljer av. 

När jag fotade de här blommorna, som växer bredvid varandra, kom Sven och förklarade hur det låg till, se bildtexten. Rödfibblan är tydligen inte planerad utan något som följde med irisarna. Fint ändå!

I trädgården, eller på uppfarten då, finns också, en för dagen, ny bil. Den är helt ny, vilket är helt nytt för Sven (att ha en helt ny bil). Den är jättestor, man får nästan hoppa ner till marken när man ska ur den. Den gamla bilen ska plötsligt få leva ett mycket aktivare liv än någonsin med pendling till Viskafors. Sven säger att bilar gillar att åka långt, så jag antar att den kommer att bli glad och inte bara känna sig för gammal och trött för det här. 

På bilden syns också Sven som håller på att jobba med balkongen. Den gamla balkongen är i stort riven för att göras om. Med tanke på de ruttna bräderna var det mer än dags för detta.
Det är inte synd om oss för att vi inte har någon balkong i sommarvärmen. Vi har flyttat bordet till altanen på baksidan och det är riktigt trevligt att sitta där. (Att de bräderna också är gamla och ruttna och dessutom lite för tunna är inget man vill tänka på för mycket...)

Nu blommar det!

 Först ut har vi en klänning med lagda veck (Minikrea). Har gjort ett antal i detta mönster förut. Foppa-tofflorna står vid dörren, men de är tydligen trendiga igen också.

I det här småblommiga tyget brydde jag mig inte om mönsterpassning. Att mönsterpassa vecken skulle vara en mardröm och kräva en specifik bredd på tygets mönsterrapporter. Nu verkar det ha varit ungefär den bredden! Att sen mönsterpassa oket skulle ju verkligen vara en utmaning, så även det är bara en slump.

Sen har vi en Davie Dress från Sewaholic. En trikåklänning med prinsessömmar.

Jag gjorde först en provklänning i storlek 12 på överkroppen och 14 på underkroppen (Sewaholics mönster är från början ritade efter en relativt stor underkropp, annars brukar skillanden bli större än så). Sen kortade jag livet 4 cm och ändrade till storlek 10 och 16. Sen fick jag ta in en hel del över höfterna. Jag är inte helnöjd med passformen, men det duger. 

Sen har vi ytterligare en premiär: Lucida Dress från Friday Pattern Co. 

En lättsydd klänning där man kan justera urringningen med  ett tygsnöre. Jag har fuskat med ändringar för att få den att passa. Kurvig rygg och en rejäl stuss gör att det ofta, som här, blir en massa tyg över i svanken. Kanske också, som i detta fall, en glipa i nacken. Det mest korrekta sättet att få bort detta är nog att göra inprovningar vid axlarna och vid midjan och stussen. På mönstret är bakstycket helt, men jag gjorde istället en baksöm som gick in i nacken, ut över skulderbladen, in i svanken och sen ut igen över rumpan. I ett vävt tyg hade jag nog inte gjort så. Då behöver sömmen vara rak då snedklippt tyg kan töja sig. Men trikåtyg är ju ändå elastiskt. Apropå mönsterpassning borde jag kanske ha lagt tid på att mönsterpassa det gröna tyget. Men, vem bryr sig?!

Ekorren

Vi har en ekorrmatare i granen. Först var skatan där och kunde inte komma på hur den skulle komma åt nötterna. Den försökte ganska många gånger, men det var lönlöst.

Även för ekorren tog det ett tag att komma på hur man skulle göra. Men sen blev det fest! Så mycket nötter! En nöt äts genom att hålla den i framtassarna och gnaga på den som ett äpple.

Ibland hoppar ekorren själv ner i nötlådan och sitter där.

 

Dags för påfyllnad. Först hade Sven lagt i några valnötter, för det var det vi hade hemma. De var inte populära. Hasselnötter ska det vara!

Magnolian

 Det kan hända att jag, strax innan magnolian slår ut, tänker att i år ska jag inte ta en massa kort på magnolian, det har jag ju gjort så många år nu. Men, så slår den ut. Och just i år är den spektakulär.

 

Trädet är större än någonsin och det var ingen värre frost när det knoppades, så blommorna är fler och vackrare.

 

Sista fina dagen?

Hösten är ju här och idag var det nog sista stunden i hängsängen på ett halvår. Jag passade på att sätta mig med en bok och ett glas bubbel efter jobbet. Här är bubblet:

Här är jag. Jag tänker på att det nog är sista gången jag får sitta i hängsängen på ett tag och att det bara är halva året man riktigt kan njuta av att sitta ute på det här sättet.

Nu tänker jag på att jag i alla fall kan njuta av att sitta här nu:

Äntligen torsdag!!!

Jo, för jag är ledig i morgon, hahaha! Nu börjar det gå mot höst och idag var det en vacker höst/sensommardag. När jag kom hem från jobbet slängde jag ur Sven från hängsängen och satte mig där med en bra bok och ett glas vin, minsann.

Utsikt från mitt favoritställe.

Apropå träd som har vuxit

Körsbärstträdet, som står utanför fönstret till syrummet, har också vuxit. Sven har redan kapat en gren, som skuggade buskarna under för mycket, och behöver ta bort lite till som är för nära hustaket.

Från början planterades det på baksidan av huset. Nummer tre på bilden nedan. Jag minns det som typ två grenar, men lite mer substans hade det ändå.

10 år gammalt träd

För 10 år sen planterade Sven en japansk lönn på vår framsida.

10 år är ju ingen ålder på ett träd, så det är fortfarande i sin ungdom, men lite har det växt!

Trädgården runt har utvecklats också. Bredvid finns ett litet fågelbad.
Sven hittade en groda på gatan för någon vecka sen. Han satte den i fågelbadet och där har den trivts så bra att den verkar ha bosatt sig.