Hemresa från Falun

 På hemvägen stannade vi först i Nora och åt glass. De har alltid smakerna vanilj och hasselnöt och en tredje smak som varierar. Idag var det viol. Gott!

Sen körde vi på till Lidköpingstrakten och åt en lunch/middag på Kinnekulle. De hade morsdagsbuffé med en massa gott. 

Väl hemma hade man behövt en helg till att vila upp sig på...

Bilresa till Falun

 Vi reste allihop upp till Falun för att fira Nellys födelsedag i förväg.

 Första stoppet blev i Vara för att äta frukost på Conditori Nordpolen, väldigt trevligt. För mig blev det sillmacka och jordgubbsmoussebakelse. Bakelse till frukost? Ja, jag kan bara inte besöka ett nytt konditori och inte prova något bakverk.

Nästa stopp blev en promenad vid Sjötorps slussar. Där fanns både grus, pinnar, kottar och maskrosor. Så kul!

Det fanns också små stenpelare (heter säkert något annat, jag vet inte vad) man kunde balansera på. 

 Nästa stopp blev för sen lunch i Grythyttan, Sveriges centrum för gastronomisk utbildning. Det avspeglade sig inte i deras kantin, men huset var fint och genom en öppen dörr kunde jag lyssna lite på fredagseftermiddagens föreläsning om te.

Än hade vi en bit kvar och först tio timmar efter avfärd var vi framme. Om man bara kör nonstop tar det sex timmar, men det är ju helt orimligt, med eller utan litet barn. Väl framme åt vi tacos och tårta hos Nelly och Victor.

 Vi bodde på Hotell Lugnet. På tionde våningen, så man skulle kunna tro att vi skulle ha utsikt över stan, men trots att vi var så högt upp var träden högre.

 

En dag i Stockholm

Nästa morgon var det mulet och duggregn. Efter en hotellfrukost vandrade jag längs vattnet bort till Djurgården och till Nordiska museet. 

 Där tittade jag på deras utställning Nordbor. 
Här är en svartkonst-bok med jaktmagi från 1600-talet.

 

Här har vi en "hund" i ett vargskydd från 1826. 

 Sen tog jag bussen längst ut på Djurgården till Thielska galleriet.

Thielska galleriet, då Villa Eolskulle, byggdes runt 1905 när Ernst Thiels konstsamling blev för stor för 9-rumsvåningen på Strandvägen.
Han ville ha ett hem dekorerat med tavlor på alla väggarna som skulle vara trivsamt. Det tycker jag att han fick. 
1924 var han tvungen att sälja på grund av ekonomiska problem. Svenska staten köpte både huset och konsten och öppnade ett konstmuseum. 

 Här är högra salen. Lägg märke till att man har undvikit skarpa hörn för att betraktarens blick lätt ska glida runt väggarna. 

Den här berömda målningen: Riddaren och jungfrun av Richard Bergh 1897, finns på galleriet. 

 Gissa vem som har målat den här?!

 Det fanns en hel del av Carl Larsson. Den här, Rouge et noir från 1906 tyckte jag var fin.

Målningen ovan var förstås av Edvard Munch. Förtvivlan från 1892.

Han har även målat muntrare tavlor. Här har vi Eken från 1906 och Åker i snö från 1907.

 Jag hittade två porträtt av Tage Thiel: Carl Larssons från 1915 och Gerda Wallanders från 1918.

 Blockhusuddens fyr

Sen lämnade jag Djurgårdens relativa lugn och åkte in till city. Där var det ungefär som värsta julruschen.  
Jag hade inget mer jag behövde titta på och inga direkta shoppingbehov, så jag bestämde mig för att gå till stationen lite tidigt och äta en bit i lugn och ro. Det blev en extra lång väntan då alla tåg var kraftigt försenade på grund av obehöriga på spåret. Mitt tåg var extra långt med 14 vagnar och för att skoja till det lite extra körde de också med ett spårbyte i sista stund. Det var många som behövde stressa iväg till den nya perrongen.

Livrustkammaren

 Efter att ha installerat mig på mitt hotellrum promenerade jag till Livrustkammaren som har kvällsöppet på torsdagar. Även det blev en ganska lugn upplevelse.

 Här har vi Gustav III:s släde. På den tiden fanns det inga gränser för hur pråligt man kunde göra något. Nedan ser vi till exempel Gustav III:s rustning i förgylld koppar från 1776.  Han tyckte tydligen det var en käck idé att ha en pärbeströdd krona och en ganska stort lejon på toppen av rustningshjälmen.

 Och här ser vi Gustav III:s och Sofia Magdalenas bröllopsdräkter från 1766.
Brudgumsdräkten är sydd av silvertyg med broderier av metallfolie, paljetter och guldtråd. Brudklänningen är en robe de cour, sydd i silverbrokad med silverspetsar.

Det här är Karl XII:s uniform som han hade på sig när han stupade 1718. Ylle är bra, alltså. Många av de gamla kläderna i spets, siden och sammet ser ganska bedagade ut så här några hundra år senare, luggslitna och bleka. Det här ylletyget behöver bara en tvätt så är det som nytt.

 Klänningen till vänster var drottning Josefinas (gift med Oscar I), från 1820-talet, men det ser man ju!
I mitten ses drottning Sofias burnus (jacka för aftonbruk) från runt 1887. Den är av siden och röda strutsfjädrar.
Till höger är drottning Lovisas rutiga sidenkappa från 1860-talet.

Till sist även en bild på Gustav V:s broderi i viggsöm. Jag gjorde en kudde i det mönstret en gång, men den blev utsliten.

Det kändes helt riktigt att sen gå hem till hotellet genom gamla stan, som att jag fortfarande var kvar i svunna tider.

 

Solosemester i Stockholm

 Jag har varit på en liten Stockholmsresa. Huvudsyftet var inte semester utan att lasra ögonen för att bli av med efterstarr, men jag passade på att kombinera det med lite turistande. 

 

 

Jag inledde min tid i Stockholm med lunch på Vetekatten. Det blev linsgulasch och en hallon-framboise. 

 

 

Därefter tog jag tunnelbanan till Söder och shoppade lite te innan det var dags för optikern och ögonläkaren.

 

 

 

Jag fick ögonen undersökta och konstaterades ha efterstarr. Jag var så säker man kan vara på det själv. Annars hade jag väl inte åkt hela vägen till Stockholm på vinst och förlust. Nu blev jag skjuten med laser ca 40 gånger i varje öga. På några minuter var det klart. Nu ser jag mycket klarare och en del bös jag ibland såg framför ögonen är borta. Istället har det tillkommit lite nytt bös, men det bör försvinna allteftersom att resterna av den gamla linskapseln bryts ner. 
 

Sen promenerade jag till ett gammalt, fortfarande delvis aktivt, sidenväveri och tittade på deras utställning. Det var en väldigt lugn upplevelse då jag var den enda besökaren. De hade en del maskiner som mest såg ut som tortyrredskap. Uppe till vänster ser ni Bråckmaskinen som användes för att mjuka upp tyg. Den bredvid vet jag inte vad det är. Hjulet där nere är såklart en varptrumma.

Sen gick jag över slussbron till gamla stan. Här är ett foto av "Stockholm by night" om man tycker att det är natt kvart över tre på eftermiddagen.

Jag gick genom den här gränden till mitt hotell i Gamla stan.

 Jag hade fått ett rum på sjunde våningen. Hissen gick inte ända upp och jag fick ta en trappa sista våningen. Väl där möttes jag av takbjälkar och ett litet vindsfönster med utsikt mot gränden. Jag hade hoppats på utsikt mot Riddarfjärden och blev lite besviken tills jag upptäckte att jag också hade ett takfönster.

Oslo

 Vi bodde på ett hotell i Fornebu, strax utanför Oslo. Jag vaknade upp till ännu en fin utsikt. Efter ännu en fin frukostbuffé tog vi oss in till Oslo.

Där promenerade vi lite och såg bland annat slottet.

Sen gick vi och fikade på Pascals konditori, bland annat känt från tv, en dokumentärserie som gick för ungefär 10 år sen. 
Pascal själv var där och pratade franska med några besökare.

Sen begav vi oss hemåt. Detta är den sista rastplatsen i Norge. Denna med ett höghus i betong med en utställning om hällristningarna i närheten.

Lillehammer och osthyvlar

Vi stannade till i Lillehammer för att äta middag. Det var en mysig liten stad med trähus längs gågatan i centrum. Thor Bjørklund, en norsk möbelsnickare från Lillehammer, uppfann osthyveln 1925, så en 100-årsjubilerande osthyvel från födelsestaden var en given souvenir. Den fanns i en mängd färger och även i olika träslag. Sven valde en gul till vardags och en i valnöt till fest.  

Trollstigen och Trollveggen

En omväg som det var väl värt att ta. Jag tänkte lite att vi redan åkt på flera serpentinvägar, men denna är något utöver det vanliga. Trollstigen har tydligen varit stängd för renovering ett år, de behövde minska rasrisken i kurvorna. Den öppnade igen i juli. Vi kom dit "bakvägen", tittade först på utsikten och åkte sen nerför Trollstigen. De hade ordnat väldigt fint med gångvägar till olika utsiktspunkter och för de som ville ta sig lite mer ut i terrängen, på ett säkert sätt, en trappa gjord av lösa stenar och en kedja i berget att hålla sig i där det var lite brant. 

Sen blev det en hissnande färd nerför Trollstigen. Björg och Kåre (Svens föräldrar) var en gång här på cykelsemester och cyklade (eller antagligen ledde cyklarna) uppför Trollstigen. De har berättat att den då var en grusväg och det kan nog stämma. Den invigdes 1936 och då var kanske delar asfalterade, men den har sen asfalterats och förbättrats på olika sätt i omgångar.

Sen stannade vi också till vid Trollveggen. Där ligger en rastplats där vi även stannade på en Norgeresa 2003 och där Isak åt trekantig chokladpudding. Som framgår av texten nedan är det förbjudet att hoppa fallskärm från Trollveggen. Man får klättra om man vill, men då kan det vara bra att veta att även räddningsaktioner anses som alltför riskabla och förbjöds 2006 efter att en klättrare räddats med helikopter

Ut på vägen igen

 Idag var det dags att åka till Oslo. Som vanligt hittade vi någon slumpmässig rastplats som var oerhört vacker.

Vi valde att ta en liten omväg via Trollstigen. Då passerade man Gudbrandsjuvet, ett vattenfall i Sylte. Här stannade vi och fikade (kanelbulle 65:-, här hemma 30-35:-).

De hade designtoaletter där det först var en gåta hur man skulle ta sig in, men jag hittade!