Om Heligans förlorade trädgårdar var resans besvikelse var detta resans positiva överraskning. Med sitt ganska anonyma namn och beskrivningen en mindre trädgård fanns det inga direkta förväntningar inför, särskilt denna varma sommar när så mycket vi sett varit torrt och visset. Det var lite torrt och överblommat även här, men det gjorde inget då trädgården i grunden var så fin med vindlande, smala stigar och många, olika bänkar.
Vår grupp fick komma en timme innan öppning för allmänheten, vilket gjorde att det var extra lugnt och skönt.
Lionel och Katharine Fortescue köpte huset, tidigare en prästgård, 1945 med avsikt att göra en trädgård. När de funderade på vad de skulle kalla stället föreslog Katharine "The Garden House". Lionel tyckte att det var något förmätet då det ännu inte fanns en trädgård, men Katharine menade att det skulle vara svårt att ändra namnet sen, så det blev the Garden House.
Här har vi munkhätta. En rest från tiden då det här låg ett kloster?
Vi besökte caféet och jag tog en scones som var den största jag någonsin sett!
Tornet är en rest från prästgården som byggdes 1603.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar