Ny tweed-kappa

 Lagom till våren har jag sytt en ny kappa av Harris Tweed. Kanske (förhoppningsvis) hinner jag inte använda den så mycket nu, men då blir den som ny i höst. Tyget köpte jag när vi var på Yttre Hebriderna. Det var ett extratyg som jag egentligen inte planerat att köpa men jag bestämde mig ganska snart för att det skulle bli en Charm Patterns Swing Coat. Nu bestämde jag mig för att det var dags att sy den. Sömnaden var ganska enkel. Den är lite trängre i ärmhålen än de modeller jag sytt tidigare (väntat i ett retromönster som detta). När jag sydde fodret, som är mindre elastiskt än ulltyget, kändes det först för trångt och jag fick göra en abrovinsch. Jag var fortfarande lite tveksam, men efter ett tag blir kappa och foder liksom en enhet och allt formar sig efter sin bärare, så nu är det bra. 
Jag tyckte inte att det skulle passa med en söm i fållen då kappan inte har några andra synliga sömmar, så jag sydde fållen för hand (två gånger blir det, först ulltyget och sen får man sy fast fodret). 

 

Lite nya kläder (och en skrivmaskin)

 

Här har vi kappan. Sömmarna är kantade med snedslå i tygrester från Liberty. Kappan har praktiska, dubbla fickor.
Så här ser man ut när man är ute med sin skrivmaskin (fast egentligen inte, för då han man den ju i fodralet).

Här är halsbandet och en närbild på klänningens stråveck och dekorsömmar. 

Nedan syns hela klänningen med och utan skrivmaskin. 

Och sen den rödrutiga varianten med speciella ärmar.

Vad jag sytt i höst

 Just nu har jag en sy-paus på grund av renovering, mer om det senare. Tidigare i höst har jag sytt en ny kappa och tre nya klänningar.
Kappan är sydd i Harris tweed inköpt på tillverkningsorten! Ett fint minne!

Här ovan syns affären utifrån och inifrån och mig beundrandes mina nya inköp.

Kappan är en Merchant & Mills Sanda Coat, samma modell som jag sydde förra året.

Den här gången fick jag tänka lite på mönsterpassing. Rutorna och ränderna behöver ju matcha någorlunda på de ställen där man kan få till det. Här ovan syns knapparna mitt fram och att jag lyckades få ärmen på samma mönsterhöjd som "kroppen". När man köper Harris Tweed får man en massa etiketter att sy på det man tillverkar. Jag har sytt på en stor lapp i nacken och sydde även in ett par små i fickorna.

Det är en himla praktisk kappa. Inget som sitter åt, inte ens om man har extra många lager under. Nedan syns fodret, som är grönt. Det finns en grön rand i tweeden så det är inte heltokigt.

Jag har också sytt en matchande klänning. Det var inte planerat utan blev bara så. Det är en "Drafters Grid Dress". Jag sydde en lappklänning i somras som både var väldigt kul att göra och som jag blev nöjd med. Det här är ett annat mönster från samma designer. Den förra klänningen var gjord av tygrester jag hade hemma. Till den här klänningen köpte jag linnetyg i tre olika färger. Även den här är sydd med franska sömmar för ett snyggt resultat. Jag har lärt mig att det blir bäst att fingerpressa sömmarna då det är lätt att stryka för mycket eller pressa in veck med strykjärnet.

Det är många mönsterdelar som ska klippas ut. Här syns en del av dem.

Sen har jag sytt en till linneklänning i tyg från Merchant & Mills. Jag såg det först på Instagram i en svensk tygaffär. Jag tänkte att jag skulle köpa det fast min förväntan var ett högt pris. Nu visade det sig att det svenska priset var långt över min smärtgräns. Lite internetsökning senare hade jag köpt det från tillverkaren till halva det svenska priset.

Klänningen är en "Tamzin" från BY Hand London, en av mina favoriter som jag har sytt många gånger i lite olika varianter. Den här gången tog jag bort vecken på ärmen och avslutade med resår. Vecken på kjolen tycker jag matchar det randiga tyget fint.

Till sist har vi denna klänning, Audrey Dress från Veronica Tucker. Här en bild för att visa knytningen i nacken. Tyget är ett Liberty-tyg inköpt på plats i London (det slog mig nu att alla plagg, utom lappklänningen, är sydda i tyger från England. Är man anglofil så är man). 

Jag har planer på att sy en till klänning i samma mönster, men ändå helt annorlunda. Då får jag komma ihåg att lägga till ett par centimeter i axelsömmen på framstycket. Klänningen glider bakåt upp mot halsen så att man behöver dra ner den titt som tätt om man vill att den ska sitta helt bra.

En ganska ny kappa

 

Jag har sytt en rymlig kappa. Mönstret är Sanda Coat från Merchant & Mills. Tyget är ett ylletyg importerat från Yttre Hebriderna. För att ett tyg ska få kallas Harris Tweed ska det vara vävt hemma hos någon som bor på Yttre Hebriderna. Nedan kan man se var det är någonstans egentligen.
Från början hade jag klädda knappar, som man kan se här ovan. De föll isär ganska omgående, så jag bytte till plastknappar. Dem kan man se på bilden längst ner.
Jag är väldigt nöjd, för kappan blev minst så bra som jag hoppades. Man vet ju inte riktigt när man syr något och framförallt inte när det är ett mönster man inte använt förut. Den är väldigt bekväm och sitter inte åt någonstans, som att slänga på sig en filt.

 

En rund jacka

 Kanske inte som en boll, men lite rund är den ändå. Här är insidan med prydliga sömmar kantade med snedremsa:

Här är baksidan med lagda veck:

 Jackan är en "Hove jacket" från "In the Folds" sydd i en tangerin-färgad gabardin från Atelier Brunette. Tyget är fantastiskt. Det är tungt och stadigt men ändå väldigt mjukt. 

Den var inga konstigheter att sy. Jag blev lite orolig när jag provade den utan ärmar och det kändes som att ärmsömmen skulle hamna fel och leda till dålig passform. Sen med ärmen på funkade de bra!

En ny "Kelly anorak"

 Jag har sytt det här mönstret förut. Nu gjorde jag en till för att jag kom på att jag ville ha en jacka av manchestertyg.

Förra gjorde jag utan kapuschong. Den här gången gjorde jag en. Jag kommer nog inte att använda den så mycket, det är mest en designgrej. Tyget är en bomullsmanchester från "Mind the Maker".
Det är så roligt att sy ytterplagg. Man förvandlar ganska oansenliga tygstycken till något mycket mer rejält.

Den här jackan är ofodrad, så då får man lägga tid på att få insidan fin också. Det gjorde jag med snedremsa av lite rester av Libertybomull.

 Jag var lite nervös inför att sätta i tryckknapparna. Jag har tidigare erfarenhet av att inte lyckas så bra. De här var ändå ganska lätta att få dit och verkar sitta bra nu.

När jag skulle sätta dit öljetterna för snodden lyckades jag slinta och göra ett för stort hål. Det löstes med de här små extra tygbitarna som blev en extra designgrej.

Jag har sytt en ny kappa

 Jag har sytt en till "Hemisferic coat". Jag gjorde en för ett år sen och tänkte ganska snabbt att jag skulle göra en till, lite varmare. Jag vet inte om den här egentligen blev varmare, men det är ju ändå praktiskt att också ha en kappa i en neutral lila färg.  Den är gjord i lila lodentyg med rött viskosfoder. Ärmarna blev lite för korta på den förra, så det har jag ändrat. i övrigt gjorde jag samma. Jag tror att jag båda gångerna har lyckats spegelvända fodret och därför fått den här draglinjen på vänster framstycke nere från hörnet mitt fram. Men, jag bryr mig inte om det till vardags och är nöjd med hur kappan blev.

Jag la till en innerficka, för det måste man ju ha.

Här under har jag en klänning (Asteria dress) i en lilarutig lyocell (lite som viskos) från det danska tygmärket Meet Milk.

 

En hemsydd jacka

Här har vi en ny jacka jag har sytt. Det är en "Tilda" från schnittchen patterns. 

Det är inte första gången jag syr en tysk jacka. Den här hade åtminstone beskrivning på engelska. Jag är inte riktigt säker på att översättningen var helt perfekt.

Tyget är "oil cloth" från Liberty, ett bomullstyg med beläggning som gör det lämpligt för ytterplagg. Vilket tillfälle att få ett unikt, mönstrat jacktyg!

 

 Den är fodrad med ett annat mönstrat bomullstyg från Liberty. Jag har lagt till en innerficka, för det tycker jag att man ska ha i en jacka. Jackan har en huva som funkar i medvind. Den blåser av annars. Det gör inte så mycket för även om tyget är vattensäkert är inte min avsikt att ha den här som en regnjacka. Exponerad dragkedja och muddar i ärmsluten är andra detaljer som inte heller passar på en regnjacka.

Närmare bild på yttertyget.

Mönstret är Art Nouveau från början av 1900-talet men i ny färgställning.

Jag brydde mig inte om mönsterpassning. Mönstret är ganska... plåttrigt? Rörigt? Dynamiskt? Så jag tyckte inte att det behövdes. Det är få som kommer så här nära min jacka.

Vinter igen i syrummet

 Nu har jag sytt färdigt mitt impulsprojekt och här är den:

Hemisfèric coat sydd i ett ylletyg från Skroten. Jag kom plötsligt på att jag ville ha ett ytterplagg som funkar när man har klänning. När man har vanliga jackor, som inte har någon större vidd över rumpan, bylsar klänningen ihop sig och kan sen börja glida uppåt både fram och bak, så man måste ständigt hålla koll på att man är anständig. 

Den är inte perfekt, men jag är nöjd. Jag gjorde den lite rymlig så att det går att ha en kofta under utan att känna sig som en stoppad korv. Så den sitter inte åt någonstans. Den känns lätt och mjuk och smidig. Som att ha på sig en mysig filt!

Yttertyget är i 80 % ull och 20% polyester. 

Insidan är ett kappfoder i viskos.

Mellan dessa tyger har jag en bomullsflanell. Ylletyget var lite tunt, så jag tänkte att det behövdes för värmen. Jag sydde ihop flanellen med fodret, vilket gjorde att det blev stabilt och bra. Fodertyger är hopplöst slinkiga och det räcker att man tittar snett på dem för att de ska tappa formen. 

Kappan stängs med en dragkedja. 

Jag sydde i innerfickor, så man har någonstans att lägga mobilen.

Visst är det roligt med en mönstrad kappa?

Ny jacka

Jag har sytt mig en ny jacka. Kelly anorak heter mönstret. Sven fick fota mig när vi var på utflykt i Botaniska. Efter en regnig vecka blev det äntligen soligt vårväder idag.

Jackan är sydd av en lila bomullstwill som jag köpte förra året med en vag plan att använda tyget till en klänning (tänk jeans-hängsleklänning). Ett tyg med bra struktur som är lätt att sy med.

Jackan var egentligen inte svår att göra, men en del moment var lite kluriga och det var svårt att helt förstå hur man skulle göra. Med hjälp av extra instruktioner på nätet gick det bra.

Den är ofodrad, så alla sömmar är prydligt sydda även på insidan. Antingen som fällsömmar eller avslutade med snedremsa. Det dyraste med den här jackan är dragkedjan och tryckknapparna. Totalt blir det verkligen inte billigare att sy själv.

Här är lite extra speciella vitsippor, för så är det ju i Botaniska. (Och lite tulpaner)

Kolla: en übergangsmantel!

Det här var ett av de första mönstren jag köpte. Jag köpte också alla tyger och sybehör och började sy den. Jag tråcklade ihop yttertyget och så visade det sig att jackan blev för liten. Det var lika bra för jag var ändå inte nöjd med yttertyget. Sen har jag letat efter nytt och bättre yttertyg, men inte hittat något förrän nu. Och det var väl lika bra så att jag fick öva upp mina förmågor lite innan. Yttertyget är en vaxad bomull som jag köpte från Gårda textil.

Det är bra att jag har hunnit få lite aktuell syvana, för jag fick sy jackan utan bruksanvisning. Ja, eller utan och utan... Jag hade en instruktion på tyska som jag har försökt direktöversätta med google. Det resulterade i meningar som:

"Cutting sömsmånen att iaktta försiktighet nära flera gånger sömmen och sedan flaxa dokumentet internt och externt stäpp honom från."

och:

"Nu gör du fokusera på motorhuven mellan en manschett, så du måste sträcka lite, så att tyget är slät innan du på platsen för pälsen."

 

Inte så stor hjälp...

Kolla! Jag har gjort en innerficka. Det fanns inte med i mönstret, men det är ganska bra att ha en.
Ficköppningar och kapuschong är kantade med orange mudd som också finns på foderärmarna.
Fodret är i bomull och ärmarna i glansigt tyg så att jackan kan glida på.
Vissa sömmar har en orange passpoal som dekor. Det är snedremsa med snöre i för lite rundare form.
Jag satte en bit av fodret på kapuschongens mittdel för att göra det lite roligare. Den har vaxad bomull under så att den ändå är lite vattentålig.