Botaniskas snyggaste dammrabatt hittills

Så här fint är det vid Botaniska trädgårdens entré nu. En groda, så fint!

Vi var där och åt lunch, vilket vi gör ibland. Då köper vi med oss sushi (och packar med oss kylklampar så den håller sig fräsch) och går oftast och sätter oss på en bänk i Koreadalen.

 

På vägen såg vi en ekorre.
Det fanns en ekorre även vid bänken där vi åt lunch. Den var typ tam och fick en bit bulle att äta. Den fick hålla sig lite på avstånd eftersom vi inte vill ha loppor och diarré. 

Fina, lila iris i Koreadalen.

Remfabriken

I går besökte vi Remfabriken. Jag aldrig varit där förut fast jag tänkt i flera år att jag skulle besöka den. Planen var egentligen att utnyttja en liten soltimma som dök upp, men så blev det inte riktigt då. Numera är det frivilliga som driver remfabriken som ett museum och en liten affär som säljer snoddar, band och spetsar. Sådant tillverkades inte på Göteborgs remfabrik. De vävde drivremmar.

Fabriken öppnade i början på 1900-talet och slog igen 1977. Tänk att jobba där på 70-talet! Det såg ut som en fabrik från industrialismens barndom. Fullt med vävstolar, drivna av en ångmaskin.

Vi hittade en gång med trådar i alla färger från golv till tak.

De som har hand om Remfabriken i dag har tagit dit lite andra gamla maskiner som gör de sakerna de säljer. (Det är nog inte så många museibesökare som är sugna på industriella drivremmar.)

Vi fick se lite snoddmaskiner och ett par knyppelmaskiner när de jobbade. Vilket oväsen! Det måste ha varit intensivt att jobba här när allt var igång.

Liten, varm promenad i Botaniska

I dag var en väldigt varm (typ 30 grader) och kvav dag. Jag hade rätt i mitt antagande att de flesta då väljer stranden framför Botaniska trädgården.

Det finns alltid plats på parkeringen. Folk vet inte att den finns och parkerar på gatorna i området istället, men någon mer än vi brukar ha hittat hit.

De gula blommorna är visst gulklint.
Jag skulle inte vilja byta ut blåklinten i min midsommarkrans med dem.

Att komma till Botaniska är som att komma till en annan, mer exotisk värld.

Slottsskogen var det länge sen vi var i.

Eller egentligen inte så länge sen eftersom vi gjorde ett utflyktsförsök dit härom veckan. Det började regna, så vi åt vår matsäck under en ek och åkte hem igen. Den här gången hann vi betydligt längre innan det började regna. Vi gick ett varv och tittade på djuren. Vi blev besvikna när det inte fanns någon svart svan längre. Den fanns ju där för typ tio år sen!
Jag tog en fin bild på vanliga, vita svanar:

Vi gick vidare och såg inga hjortar, men en älg. Här är den:

Från spännande djurfoton till lite fallande vatten:

Den här installationen kan jag inte minnas att jag har sett förut, vilket möjligtvis bara bevisar hur länge sen det var jag var i Slottsskogen om man bortser från de mest centrala delarna.
Vid det här laget hade det börjat regna. Det störde inte oss så mycket då Slottsskogens mäktiga träd skyddade mot det mesta av regnet.
Det var en trevlig utflykt och för oss lika spännande som om vi hade åkt iväg till något mer uppenbart exotiskt.

Det är nästan för fint i Trädgårdsföreningen nu när en av mina absoluta favoritblommor blommar.

Jag blev helt tagen idag när jag tog en tur i Trädgårdsföreningen. Så vackra färger! Så goda dofter! (Doftar rhododendron?) Jag gick flera varv och tittade.

Lunchpaus i Palmhuset

I dag hade jag handledning på eftermiddagen och passade därför på att inta min lunch i trädgårdsföreningen. En sån här snöig marsdag var det skönt att komma in i Palmhuset.

Man kan gå upp en trappa och sitta på balkongen och ha den här fina utsikten.

Naturligtvis finns det såna här Pokemons i växthuset!

Sen kan man gå runt i värmen och titta på kamelior och kakaoträd.

I dag besökte jag Göteborgs undre värld.

Bokstavligt talat, alltså. Jag hakade på en vandring arrangerad av Instagramers Gothenburg. Vi fick se bastionen Carolus Dux under Pedagogen och Carolus Undecimus Rex, befästningsdelar vid Kungsgatan. Jag har inte ens tänkt på de små grindarna i muren och än mindre att man skulle kunna gå in där, så det var spännande. Jag fick lära mig en hel del nytt, men om jag kommer ihåg det är en annan sak.
Här är vi, jag i röd jacka förstås!

 Vår guide:  Margareta Björklund på väg ner i bastionen.

Och här står guiden med nyckeln till Carolus Undecimus Rex.

 Det fanns rätt många djur av en viss sort i de här källarlokalerna.

Fortsatt pokemonjakt

Efter mitt jobb träffades jag och Markus på Götaplatsen. Götaplatsen är förresten jättefin nu när den är som en lummig park. Vi använde varsitt lucky egg och sen satt vi bara och evolvade, vittjade poke stops och levlade upp. Jättekul!

Sen gick vi genom stan mot Centralstationen eftersom jag hade glömt mitt årskort på pendeltåget på morgonen och behövde hämta ett nytt. Tack och lov att man kan registrera korten. De hade till och med ett likadant fodral med flamingos och ananas. Såvitt jag minns är det första gången på 12 pendelår som jag tappat mitt kort, så jag tycker att det var okej.

Promenad och Ostindiefararen Götheborg

Vi firade att Nelly blivit av med tandställningen med lunch på Pizza hut och lite engelsk fudge. Isak ville inte ha så vi köpte tre fudgebitar. Det gick på 63 kronor... (29 :- hektot).

Sen skulle jag och pojkarna titta på båten Götheborg, för det har vi aldrig gjort. Vi åkte till Eriksberg där den brukar ligga men där fanns bara en båt som seglade för Jesus. Vi fick i alla fall en trevlig promenad på Norra Älvstranden. Jag har knappt varit där, så det var verkligen på tiden.

Utsikt från andra sidan.

Tillslut hittade vi till Ostindiefararen som låg vid Stenpiren.
Det är en båt med snygga, svartnade rep som gör att den ser ut lite som ett sjörövarskepp och luktar gott av tjäran. 

 Under däck finns fullt med kanoner.

På däck finns fullt med rep.
Båten är nästan helt gjord av rep.

(Om ni undrar över rutan på himlen på bilden under så är den där för att fartyget inte fick plats på en bild och bilden därför är ett montage av två bilder.)

Varför?

Vad gör det där hjulet där? Förut var det så fin utsikt, längs Östra hamngatan ner mot hamnen. Nu står Hjulet där, eller om det heter Göteborgshjulet, Högfärden, Rena snurren eller kanske Svindeln.
Det blir så vackert mot den blå himlen, säger projektledaren Lars-Erik Hedin. Nää, vackert är det inte. Kanske är det kul att åka, men det finns redan många roliga åkattraktioner på Liseberg. Jag har höst ryktas att man också ska bygga ett högt klocktorn och att det ska kallas Big Glenn.